Dag Klackenberg säger att lönenormen som nivå i sig inte är något problem för handeln. Den kan industrins parter få bestämma i sina förhandlingar. Däremot är det värre med allt det andra som hänger med industriavtalen och som är anpassade till industrins funktionssätt. Det handlar om lägstalöner, individgarantier, arbetsledningsfrågor, arbetstidsförkortning, arbetstidens förläggning, facklig information på betald arbetstid samt hel- och deltid.
- Vi har inget inflytande över industrins avtal, men de kräver att vi ska rätta oss efter deras uppgörelser. Det borde finnas möjlighet för oss utanför industrin att påverka under pågående förhandlingar. Vi borde kunna tala om vad som fungerar och vad som inte fungerar i vår egen bransch, säger han.
Dessutom pekar han på att förhandlingarna förs på olika sätt i de olika branscherna. Industrins parter sluter ett centralt löneavtal som följs av lokala uppgörelser med möjlighet till större lönelyft. Inom handeln är det i stort sett bara det centrala avtalet som gäller. De lokala överläggningarna är i stor utsträckning bara en fördelning av de centralt beslutade pengarna.
- Jag vill se mycket mer öppna förhandlingar, där vi utanför industrin har insyn och kan säga ifrån, säger Dag Klackenberg.
Anders Weihe, chefsjurist hos Teknikföretagen, säger att det handlar om ett kostnadsmål. Industrins parter gör inte anspråk på att styra över något annat. I den mån någon har uppfattningen att industrin skulle bestämma över andra villkor handlar det om en ren upplevelse.
- Övriga villkor måste regleras utifrån förhållandena i varje bransch, säger han.
Anders Weihe säger också att samverkan inte kan innebära att arbetsgivarorganisationerna binder upp och begränsar varandra. Även om han inte tror att Dag Klackenberg menar det kan Anders Weihe se att centrala förhandlingar mellan centralorganisationerna LO, PTK och Svenskt Näringsliv ligger i förlängningen på hans resonemang.
- Vi är för öppenhet och vi vill göra lösningar som inte förstör för andra, men det går inte att införa något veto.
Unionens Mari-Ann Krantz har en liknande uppfattning. De som förhandlar måste ha mandat och slippa överrockar. Förhandlingar skulle inte fungera om någon utifrån kunde påverka och skrika stopp.
Hon säger dessutom att det måste vara något slags missförstånd. De olika industriavtalen är inte lika. De är anpassade till den egna verksamheten.
- Men vi har samtidigt dörren öppen för en diskussion om industrinormen. Det är viktigt att normen får bred acceptans.
IF Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman kan förstå Dag Klackenberg. Det kan kännas som ett problem att få en rad industrilösningar i knät, men det där borde han lösa tillsammans med de andra organisationerna i Svenskt Näringsliv. Branschanpassningar av avtalen får han ta upp med motparter, som LO-förbundet Handels.
Handels avtalssekretare John Haataja håller med IF Metalls Anders Tiderman. Dag Klackenberg borde diskutera med Handels. Dessutom säger John Haataja till skillnad från Dag Klackenberg att det stora problemet är att industrinormen styr lönesättningen.
- Men det kan nog finnas något gott i det Svensk Handels vd säger om insyn i förhandlingarna, säger Handels avtalssekreterare.
