Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Svensk erfarenhet förskräcker

Varför inte jobba i Sverige, tänkte Sander när han för sex år sedan fick syn på en platsannons som riktade sig till norrmän. Han bodde i en liten stad i norra Norge, var arbetslös och jobbet på det svenska callcentret lät nästan för bra för att vara sant.
Eva Karlsson Publicerad 11 mars 2011, kl 11:17

- Svenskar är trevliga och det var inte svårt att trivas i Sverige, men det jag har upplevt inom den svenska callcenterbranschen är rätt chockerande, säger Sander.

Han har erfarenhet av flera. Han jobbade här i nästan sex år. 

Alla callcenterföretag vill framställa sig som bättre än sina konkurrenter, menar Sander. Det brukar heta att det viktigaste är att de anställda trivs och mår bra, men kan arbetsgivarna tjäna lite mer pengar på att pressa dem ännu hårdare så gör de det.

- Arbetsgivarna har koll på allt man gör från arbetsdagens början till dess slut. Hur lång tid man använder per kund, när man är på toa, om man sitter redo för att ta samtal eller inte.  

De bästa premieras

De tre som presterar bäst varje dag hamnar på topp 3-listan, och de som inte har sitt namn där ska förstå att de måste göra bättre ifrån sig. Sander säger att man lätt tappar självförtroendet när man inte är med.

Andra julen i Sverige blev han och övriga i personalen bjudna på julbord. Företagets vd reste sig upp för att dela ut julklappar men det visade sig snart att bara tre av de anställda fick. En av mottagarna såg brydd ut, klapparna verkade rätt dyra. Efteråt frågade Sander om det var vanligt att man gjorde så i Sverige, en av hans svenska arbetskompisar svarade nej. Alla talade om detta dagen efter.

Sexuella trakasserier

Allvarligare var det som hände en tjej som på arbetsplatsen blev utsatt för sextrakasserier av en kille. Den unga kvinnan tog upp detta med sin kvinnliga chef som svarade att "det var något killar gjorde" och att företaget inte tänkte agera i saken.

- Min arbetskompis var rädd för att gå till bussen om kvällarna när hon och killen hade samma pass. Hon slutade på grund av detta medan killen jobbade kvar, i alla fall så länge som jag var där.

Fanns ingen facklig representant på arbetsplatsen som kunde göra något?

- Nej, inte så länge tjejen jobbade. Senare kom facket på besök och innan jag slutade bildades en fackklubb. 

Att ledningen inte tog sin personal på allvar var en av orsakerna till att Sander sa upp sig.

Personalbrist skapar stress

Sander förklarar att man kunde förlora jobbet om man inte sa de rätta orden i ett telefonsamtal eller glömde något som stod i callscriptet. Det var stressande, många mådde dåligt och blev sjuka och det i sin tur gjorde att de som jobbade fick ännu mer press på sig.  

- Det var sällan jag upplevde en vecka utan kris på grund av personalbrist.

Trots att företagen använde minsta möjliga tid och pengar på utbildningar för sin personal väntade sig cheferna att de anställda skulle göra ett bra jobb.

- I stället för att satsa på oss fick de en personal som var frustrerad, stressad och gjorde fel. Det är hemskt att göra fel av okunnighet och sedan få skäll för det.

Sander berättar om en svensk kollega som i ett halvår hade ansvaret för en arbetsuppgift.

- Han gjorde ett jättebra jobb men blev ändå ersatt av en annan person som hade varit i företaget i ungefär två veckor. Ingen utifrån kan förstå hur detta är möjligt, om man inte känner till "If you scratch mine, I scratch yours"-kulturen som är jättevanlig. Är man inte kompis med de rätta personerna på företaget så kan man inte göra karriär.

Orättvisa löner

För tre år sedan började Sander på ett norrländskt callcenter där han skulle hantera norska tekniska ärenden. Han skulle få 16 500 kronor i månaden och det var tusen kronor mer än vad de svenska kollegorna fick. "Språktillägg" brukar tusenlappen kallas. Efter fjorton dagar beslöt chefen att Sander skulle jobba med kunder från hela Norden och att all personal som tidigare delats in i kundtjänstärenden och tekniska ärenden skulle utföra samma jobb. Att de som arbetade i kundtjänsten hade 1 000 kronor mindre i lön brydde sig chefen inte om.

- Mottot är att vara billigast och ingen tänker på hur personalen påverkas av dåliga avtal. Det finns också ett bonussystem som ingen förstår. Anställda måste bara lita på att det de får är rätt. Är det för många som uppnår full bonus så ändras förutsättningarna.

Utbildningar och den erfarenhet som den anställda har från tidigare callcenterföretag märks inte på lönen, enligt Sander. Varje gång man anställs på ett nytt center börjar man om.

- Facket måste göra något åt det, företagen kommer inte att ändra detta frivilligt.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.