Fast så nära att förverkliga sina drömmar har nog få varit. Endast tre röster av 92 avgjorde när HTF:s förbundsråd i december sa nej. Egentligen sa man ja, men tre röster fattades för att uppnå den kvalificerade majoritet som krävdes för att Trio-projektet inte skulle falla i bitar.
Efter två års utredande får nu de inblandade fackförbunden hitta nya vägar att stärka medlemsnyttan, yrkesfrågorna, opinionsbildningen och rekryteringen av studerande. Med från början var HTF, statstjänstemännen i ST och kommunaltjänstemännen i SKTF (Trio). Finansförbundet var inne och nosade men drog sig tillbaka. Försäkringsanställdas förbund FF hakade på i stället. Så det var fyra fack som skulle slås ihop. Om en backade ur skulle de övriga inte gifta ihop sig.
Kritik mot fusionen fanns framför allt inom HTF, där styrelsen till slut var delad mitt itu. Ordföranden Holger
Eriksson var en av fusionens ivrigaste förespråkare. Medlemstidningens chefredaktör Carl von Schéele, tog i en ledare ställning mot planerna.
Kritikerna i styrelsen sköt in sig på två faktorer. De menade att det dels finns naturligare samarbetspartner i privata näringslivet, Sif och Handels, dels att jättefacket skulle konservera dagens fackliga struktur och därmed inte innebära något nytänkande. Ledamoten från Helsingborg, Ingegärd Horzella, ville hellre pröva "ett enda avtal för alla på en arbetsplats oavsett facklig tillhörighet".
Hennes tankar ligger nära vad Sifordföranden Mari-Ann Krantz och Metallbasen Göran Johnsson uttalat, nämligen att man inte bör starta förnyelse med att slå ihop förbundskanslier. I stället bör man utveckla det lokala fackliga samarbetet, i klubbar på arbetsplatserna.
Till metalls kongress nyligen hade 14 avdelningar motionerat om att utreda en sammanslagning av alla facken under industriavtalet, såväl LO- som TCO- och SACO-förbund. Kongressen sa nej.
Samtidigt avslogs en motion från Metallklubben på ABB i Ludvika, som av ideologiska skäl önskade avbryta samarbetet med tjänstemännen.
För Sif är både HTF (bemanningsföretagen och IT-branschen), CF (ingenjörs- och avtalsfrågor), Ledarna (chefsfrågor), Metall (industri- och avtalsfrågor) och SKTF (kommunala energibolagen) viktiga medparter att ha ett nära och seriöst samarbete med.
I en intervju i medlemstidningen Lön&jobb hävdar Holger Eriksson att samarbete med Sif är "detsamma som att upplösa HTF och låta medlemmarna söka medlemskap i Sif". Påståendet är möjligen grundat på att Sif i stadgarna breddat sitt rekryteringsområde från industrin till de teknik- och kunskapsbaserade sektorerna av arbetsmarknaden.
Trio-förbunden är värda all respekt för sitt ambitiösa försök till fackligt bygge. De måste nu ta tid på sig att fundera över alternativa samverkansformer, även med andra förbund. Gränsdragningsavtal kommer att behöva ses över, och detta måste ske med ömsesidig förståelse mellan suveräna förbund.
Björn Öijer
Efter två års utredande får nu de inblandade fackförbunden hitta nya vägar att stärka medlemsnyttan, yrkesfrågorna, opinionsbildningen och rekryteringen av studerande. Med från början var HTF, statstjänstemännen i ST och kommunaltjänstemännen i SKTF (Trio). Finansförbundet var inne och nosade men drog sig tillbaka. Försäkringsanställdas förbund FF hakade på i stället. Så det var fyra fack som skulle slås ihop. Om en backade ur skulle de övriga inte gifta ihop sig.
Kritik mot fusionen fanns framför allt inom HTF, där styrelsen till slut var delad mitt itu. Ordföranden Holger
Eriksson var en av fusionens ivrigaste förespråkare. Medlemstidningens chefredaktör Carl von Schéele, tog i en ledare ställning mot planerna.
Kritikerna i styrelsen sköt in sig på två faktorer. De menade att det dels finns naturligare samarbetspartner i privata näringslivet, Sif och Handels, dels att jättefacket skulle konservera dagens fackliga struktur och därmed inte innebära något nytänkande. Ledamoten från Helsingborg, Ingegärd Horzella, ville hellre pröva "ett enda avtal för alla på en arbetsplats oavsett facklig tillhörighet".
Hennes tankar ligger nära vad Sifordföranden Mari-Ann Krantz och Metallbasen Göran Johnsson uttalat, nämligen att man inte bör starta förnyelse med att slå ihop förbundskanslier. I stället bör man utveckla det lokala fackliga samarbetet, i klubbar på arbetsplatserna.
Till metalls kongress nyligen hade 14 avdelningar motionerat om att utreda en sammanslagning av alla facken under industriavtalet, såväl LO- som TCO- och SACO-förbund. Kongressen sa nej.
Samtidigt avslogs en motion från Metallklubben på ABB i Ludvika, som av ideologiska skäl önskade avbryta samarbetet med tjänstemännen.
För Sif är både HTF (bemanningsföretagen och IT-branschen), CF (ingenjörs- och avtalsfrågor), Ledarna (chefsfrågor), Metall (industri- och avtalsfrågor) och SKTF (kommunala energibolagen) viktiga medparter att ha ett nära och seriöst samarbete med.
I en intervju i medlemstidningen Lön&jobb hävdar Holger Eriksson att samarbete med Sif är "detsamma som att upplösa HTF och låta medlemmarna söka medlemskap i Sif". Påståendet är möjligen grundat på att Sif i stadgarna breddat sitt rekryteringsområde från industrin till de teknik- och kunskapsbaserade sektorerna av arbetsmarknaden.
Trio-förbunden är värda all respekt för sitt ambitiösa försök till fackligt bygge. De måste nu ta tid på sig att fundera över alternativa samverkansformer, även med andra förbund. Gränsdragningsavtal kommer att behöva ses över, och detta måste ske med ömsesidig förståelse mellan suveräna förbund.
Björn Öijer
