Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Skönt att släppa taget om det svåra"

Birgitta Morén brukade springa fyra gånger i veckan men en dag, när arbetskamraterna var på en vårfest i skärgården, orkade hon inte ens gå upp för en klippa för att titta på utsikten. När de skulle äta kunde hon inte svälja. Snart började hon sluddra.
Eva Karlsson Publicerad 1 juni 2011, kl 09:27

Sju år senare säger Birgitta Morén att hon har varit så arg, så arg på sjukdomen som kom och tog ifrån henne hennes aktiva liv. Hon hade fått myastenia gravis, en muskelsjukdom som angriper immunförsvaret och impulsöverföringen från nerv till muskel.

Vi är på WSP, Birgitta Moréns arbetsplats, strax intill Globen i Stockholm. Utanför hennes fönster syns en genomfartsled. Trafiken är snabb och aggressiv, här inne spelar en radio lågt.

- Min dåvarande chef gjorde något som var väldigt bra och som lärde mig att man alltid ska vara öppen. Han tog reda på allt om min sjukdom och satte in medarbetarna i min situation. Det var skönt att alla redan visste.

Ett halvår efter insjuknandet kunde hon komma tillbaka i arbete. Hon hade då gått på kraftig medicinering, fått brässen (som sitter högt upp i bröstkorgen och i vilken hon hade ett godartat tumör) bortopererad, och gått hos en terapeut som företaget hade ordnat med.

- På första mötet ställde jag mig upp och berättade att man kunde prata med mig precis som förut. Jag var samma Birgitta. De fick inte vara rädda för mig, jag hade gångsvårigheter och dåligt med ork.

Birgitta Morén är administratör och klubbordförande för 125 medlemmar. Skylten "var god stör" hänger på dörren tillsammans med en varningstriangel "elderly people". Hon säger att hon är på sitt 68:e år och att hon nästa år ska avgå som ordförande. Då passar hon på att sluta. Men hon ska skaffa F-skattsedel, kanske behövs hennes tjänster även i framtiden.

Hon syftar på sorgbearbetningen, hon har lett kurser och hjälpt ungefär tjugofem medarbetare att bearbeta sin sorg och gå vidare. Ett certifikat från Svenska Institutet för Sorgbearbetning sitter på hennes vägg och visar att hon har rätt kvalifikationer. När hon sökte kursen för sex år sedan var det just för att kunna hjälpa andra, men hon upptäckte att hon var tvungen att börja med sig själv.

Turligt nog, fick hon veta, är det aldrig för sent att bearbeta gammal oförlöst sorg.

Birgitta, som var enda barnet, var pappas flicka. Han var krögare, hade ett hårt levnadssätt och dog för tidigt. Han var så bra för henne, säger hon. Han var så klok, han var hennes bästa mentor. När han dog och lämnade henne i sticket blev hon väldigt arg på honom.

- Jag tänkte att jag skulle ta itu med sorgen efter pappa och sedan min sjukdom men det var mamma som först dök upp i tankarna.

Mamman levde fortfarande, hade Alzheimers. När Birgitta var liten fick hon vara mycket med sin mormor och morfar och kanske för lite med sin mamma som Birgitta upplevde som en väldigt stark kvinna.

- Tack vare bearbetningen kunde jag hantera min mamma på ett jättebra sätt den sista tiden hon levde. Jag hade aldrig något behov av att reda ut saker direkt med henne, jag gjorde det på kursen, och i dag när jag går till stenen på Lidingö där mamma är, så känner jag att det är bra mellan oss.

Birgitta Morén har också bearbetat sjukdomen och andra sorger och säger att det har varit skönt att släppa taget om det svåra. Hon spricker upp i stort leende. 

- Hur kan sorgbearbetning hjälpa, kan folk undra. Är det hokus pokus? Nej, det är det inte. Det gäller att titta på sig själv mycket. Vad är det som gör att jag känner som jag gör inför den här personen? Man får insikter och kan släppa stora tyngder som man har i kroppen. Man lär sig att gå vidare.

Hon säger att hon känner sig fri och att sjukdomen har lärt henne väldigt mycket. Hon vill inte undvara den på något sätt.

- Muskulaturen fungerar inte varje dag och jag kan få en väldig huvudvärk. Men det går över. 

Jag ser livet helt annorlunda nu, jag kan njuta och jag ser människor på ett helt annat sätt. Jag har gulliga barn, goda vänner och fantastiska släktingar.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.