Ett antal arbetsgrupper ska fram till sommaren utreda de ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna. I oktober och november tas principbesluten, i Sifs fall på en extrakongress.
Mari-Ann Krantz lovade före nävdunket att hon inte avsåg att "glufsa i sig" HTF. Tillsammans ska två ekonomiskt starka förbund bygga ett nytt fack för att de tror att det ökar medlemsnyttan.
De båda förbundens organisationsområden har mer och mer börjat överlappa varandra som en följd av industriföretagens avknoppning av verksamheter till bemanningsbranschen eller helt nya serviceföretag. Bara att slippa tvister om medlemmarnas hemvist är ett tungt skäl till denna fusion. Medlemmarna kan byta jobb mellan det privata näringslivets alla företag - bank och finans undantagna - utan att behöva byta fack.
Andra fördelar som en förstudie visat på är att närheten till medlemmarna kan bibehållas eller stärkas genom många lokala kontor. Möjligheten att teckna kollektivavtal ökar. Man blir en starkare motpart till Almega på arbetsgivarsidan. Chanserna att påverka lokalt, regionalt och internationellt ökar. Detsamma gäller inflytandet i samhällsdebatten.
Baksidan av ett stort och starkt och mot arbetsgivarna enat tjänstemannafack med över en halv miljon medlemmar är att det blir ännu svårare än i dag med identifikationen. Kritikerna menar också att det finns risk för att högskoleutbildade och akademiker kommer att betrakta det nya facket som ett låglöneförbund. Dessa grupper, till exempel ingenjörer och ekonomer, blir då ännu svårare att rekrytera. I värsta fall kan chefer och ingenjörer tänkas lämna.
Risken kan delvis undanröjas genom att satsa på yrkes- och branschfrågor i det nya förbundet. Faktum kvarstår nog att förbund som HTF och Sif - med arbetsplatsgemenskapen som grund - aldrig kan konkurrera med yrkesförbunden i Saco på deras egna meriter: exklusiviteten i en gemensam identitet byggd på examen och stark grupptillhörighet. En framgångsrik konkurrens måste ske på andra villkor.
Eftersom förbund som CF, Jusek och Civilekonomerna inte visat intresse av närmande till Sif är en sådan fusion för närvarande inte realistisk. Att slå ihop påsarna med IF Metall, många sifares partner på arbetsplatserna, är otänkbart av partipolitiska skäl. Tjänstemannarörelsen är strikt partipolitiskt neutral.
HTF+Sif är en möjlig omstrukturering på den fackliga kartan. Om denna nya skapelse infriar de förväntningar som förstudien pekat ut och fortsatta utredningar kan komma att visa, då blir det en attraktiv organisation.
I förlängningen skulle HTF+Sif kunna växa till Sveriges största fackförbund. I det facket sköter nuvarande CF ingenjörsfrågorna. Ledarnas nisch blir cheferna. Tillväxten skulle kunna börja med Finansförbundet, som i år flyttar in som hyresgäst hos Sif på Olof Palmes gata. Kalla det gärna vision eller utopi. Få applåderar sådana tankar nu. För medlemmar och förtroendevalda i Sif och HTF kommer energin att ägnas åt det som i dag är möjligt.
BJÖRN ÖIJER
Mari-Ann Krantz lovade före nävdunket att hon inte avsåg att "glufsa i sig" HTF. Tillsammans ska två ekonomiskt starka förbund bygga ett nytt fack för att de tror att det ökar medlemsnyttan.
De båda förbundens organisationsområden har mer och mer börjat överlappa varandra som en följd av industriföretagens avknoppning av verksamheter till bemanningsbranschen eller helt nya serviceföretag. Bara att slippa tvister om medlemmarnas hemvist är ett tungt skäl till denna fusion. Medlemmarna kan byta jobb mellan det privata näringslivets alla företag - bank och finans undantagna - utan att behöva byta fack.
Andra fördelar som en förstudie visat på är att närheten till medlemmarna kan bibehållas eller stärkas genom många lokala kontor. Möjligheten att teckna kollektivavtal ökar. Man blir en starkare motpart till Almega på arbetsgivarsidan. Chanserna att påverka lokalt, regionalt och internationellt ökar. Detsamma gäller inflytandet i samhällsdebatten.
Baksidan av ett stort och starkt och mot arbetsgivarna enat tjänstemannafack med över en halv miljon medlemmar är att det blir ännu svårare än i dag med identifikationen. Kritikerna menar också att det finns risk för att högskoleutbildade och akademiker kommer att betrakta det nya facket som ett låglöneförbund. Dessa grupper, till exempel ingenjörer och ekonomer, blir då ännu svårare att rekrytera. I värsta fall kan chefer och ingenjörer tänkas lämna.
Risken kan delvis undanröjas genom att satsa på yrkes- och branschfrågor i det nya förbundet. Faktum kvarstår nog att förbund som HTF och Sif - med arbetsplatsgemenskapen som grund - aldrig kan konkurrera med yrkesförbunden i Saco på deras egna meriter: exklusiviteten i en gemensam identitet byggd på examen och stark grupptillhörighet. En framgångsrik konkurrens måste ske på andra villkor.
Eftersom förbund som CF, Jusek och Civilekonomerna inte visat intresse av närmande till Sif är en sådan fusion för närvarande inte realistisk. Att slå ihop påsarna med IF Metall, många sifares partner på arbetsplatserna, är otänkbart av partipolitiska skäl. Tjänstemannarörelsen är strikt partipolitiskt neutral.
HTF+Sif är en möjlig omstrukturering på den fackliga kartan. Om denna nya skapelse infriar de förväntningar som förstudien pekat ut och fortsatta utredningar kan komma att visa, då blir det en attraktiv organisation.
I förlängningen skulle HTF+Sif kunna växa till Sveriges största fackförbund. I det facket sköter nuvarande CF ingenjörsfrågorna. Ledarnas nisch blir cheferna. Tillväxten skulle kunna börja med Finansförbundet, som i år flyttar in som hyresgäst hos Sif på Olof Palmes gata. Kalla det gärna vision eller utopi. Få applåderar sådana tankar nu. För medlemmar och förtroendevalda i Sif och HTF kommer energin att ägnas åt det som i dag är möjligt.
BJÖRN ÖIJER
