Tre personer i SIF:s styrelse ville säga nej till det nya verkstadsavtalet.
- Vi hade kunnat ta en konflikt, säger Karl-Eric Hallgren som tillsammans med Kennet Morin och Lasse Månsson reserverade sig mot beslutet.

De har delvis olika anledningar till sina reservationer. Kennet Morin vände sig mot bristen på individgarantier det första året. Den lägsta löneökning, 700 kronor, som samtliga tjänstemän garanteras betalas ut 2002 och 2003. Dessutom menade han att den generella nivåhöjningen, 5,5 procent under tre år, är för låg.
Även Karl-Eric Hallgren pekar på att individgaranti saknas avtalets första år.
- Alla medlemmar ska ha en garanterad löneökning varje år. Det finns folk som kan ha gått utan löneökning 2,5 år.
Ett annat skäl för honom att säga nej var frågan om arbetstidens förläggning. Har man inte kommit överens om något annat lokalt ska arbetstiden vara högst 40 timmar i snitt under en sexveckorsperiod. Tidigare har det handlat om fyra veckor. Men det har funnits möjlighet att träffa lokala avtal om ökad flexibilitet i utbyte mot en arbetstidsförkortning.
- Resonemanget i styrelsen har gått ut på att många redan har en avräkningsperiod på ett år, därför är sex veckor mycket bättre. Men hur det ligger till vet vi inte. De som tog arbetstidsförkortning kanske har gjort lokala överenskommelser om fyra veckor.
- Frågan är principiellt viktigt. Det här innebär ett genombrott för arbetsgivarna som kommer att användas på andra avtalsområden. Vi får aldrig tillbaka fyra veckor och det blir svårare för oss att säga nej när arbetsgivaren vill ha ännu längre perioder i framtiden, säger Karl-Eric Hallgren som anser att SIF borde ha stridit för ett bättre avtal.
- Med de här frågorna, arbetsmiljön för kollektivet och garantin för individen, hade vi kunnat ta en konflikt.
Den tredje som reserverade sig, Lasse Månsson, stödjer de två andra, men vänder sig i första hand mot nivån i avtalet.
- Den borde vara minst lika hög som Metalls (6 procent) och det borde till starkare skrivningar kring frågan om löneöversyn och lönestruktur. Folk som fått mer ansvar ska också få mer pengar.
Till skillnad från avtalet inom skogsindustrin finns ingen garanti för hur mycket löneöversynen ska ge.
- Det känns som att spotta medlemmarna i ansiktet att acceptera lägre siffror än Metall, säger Lasse Månsson som är kritisk till avtalet som helhet.

NIKLAS HALLSTEDT© siftidningen 2001