Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

SIF borde tagit en konflikt

Publicerad

Tre personer i SIF:s styrelse ville säga nej till det nya verkstadsavtalet.
- Vi hade kunnat ta en konflikt, säger Karl-Eric Hallgren som tillsammans med Kennet Morin och Lasse Månsson reserverade sig mot beslutet.

De har delvis olika anledningar till sina reservationer. Kennet Morin vände sig mot bristen på individgarantier det första året. Den lägsta löneökning, 700 kronor, som samtliga tjänstemän garanteras betalas ut 2002 och 2003. Dessutom menade han att den generella nivåhöjningen, 5,5 procent under tre år, är för låg.
Även Karl-Eric Hallgren pekar på att individgaranti saknas avtalets första år.
- Alla medlemmar ska ha en garanterad löneökning varje år. Det finns folk som kan ha gått utan löneökning 2,5 år.
Ett annat skäl för honom att säga nej var frågan om arbetstidens förläggning. Har man inte kommit överens om något annat lokalt ska arbetstiden vara högst 40 timmar i snitt under en sexveckorsperiod. Tidigare har det handlat om fyra veckor. Men det har funnits möjlighet att träffa lokala avtal om ökad flexibilitet i utbyte mot en arbetstidsförkortning.
- Resonemanget i styrelsen har gått ut på att många redan har en avräkningsperiod på ett år, därför är sex veckor mycket bättre. Men hur det ligger till vet vi inte. De som tog arbetstidsförkortning kanske har gjort lokala överenskommelser om fyra veckor.
- Frågan är principiellt viktigt. Det här innebär ett genombrott för arbetsgivarna som kommer att användas på andra avtalsområden. Vi får aldrig tillbaka fyra veckor och det blir svårare för oss att säga nej när arbetsgivaren vill ha ännu längre perioder i framtiden, säger Karl-Eric Hallgren som anser att SIF borde ha stridit för ett bättre avtal.
- Med de här frågorna, arbetsmiljön för kollektivet och garantin för individen, hade vi kunnat ta en konflikt.
Den tredje som reserverade sig, Lasse Månsson, stödjer de två andra, men vänder sig i första hand mot nivån i avtalet.
- Den borde vara minst lika hög som Metalls (6 procent) och det borde till starkare skrivningar kring frågan om löneöversyn och lönestruktur. Folk som fått mer ansvar ska också få mer pengar.
Till skillnad från avtalet inom skogsindustrin finns ingen garanti för hur mycket löneöversynen ska ge.
- Det känns som att spotta medlemmarna i ansiktet att acceptera lägre siffror än Metall, säger Lasse Månsson som är kritisk till avtalet som helhet.

NIKLAS HALLSTEDT© siftidningen 2001

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.