Det finns tre typer av fobier:
- Specifika fobier, rädsla för t ex ormar, råttor, att kräkas,
- Agorafobi (torgskräck) - handlar om rädsla för att vistas på platser där det skulle vara svårt att fly eller snabbt kunna få hjälp vid en hastigt påkommande ångestattack.
- Social fobi, som handlar om rädsla för att göra bort sig.
Fast att tala om rädsla är kanske att förringa problemet. Rädda är vi ju alla lite till mans. Fobier är ett snäpp värre.
- Fobi är det när rädslan allvarligt handikappar dig i vardagen, säger Bengt Westling, docent i klinisk psykologi vid Uppsala universitet, som även jobbar som terapeut med kognitiv beteendeterapi.
- En fobi kan vara både specifik och en del i en agorafobi. Har du till exempel klaustrofobi kan det vara en specifik fobi mot trånga utrymmen, men det kan också vara en del av en agorafobi.
Den vanligaste fobi man söker för är dock social fobi, som kan yttra sig olika från person till person. Det kan handla om allt från rädsla till att skaka på handen i fikarummet till rädsla att bajsa på sig.
Patienter kommer till Bengt Westling och vill fixa skakningarna. Men när han ber dem skaka lite på handen förklarar de att de inte kan skaka eller rodna på beställning.
- Nyckeln är att acceptera skakningen - istället för att lyfta glaset till munnen i smyg ska man avslöja sig själv som skakare. Dra uppmärksamheten till dig och säg: Titta här - jag skakar. Det funkar faktiskt.
- Många tror att de visar svaghet om de avslöjar sina rädslor, men i verkligheten är det tvärt om. Vem gillar den perfekta människan? Vi får gärna ha lite fel och brister. Paradoxen med sociala fobier är att patienterna anstränger sig till det yttersta för att kontrollera ett udda beteende, men kontroll är inte lösningen, det är problemet.
Många av Bengt Westlings patienter får bidrag från sin arbetsgivare för att gå i terapi, särskilt om fobin påverkar arbetsförmågan.
- Tyvärr verkar det vara så att är du har lättare att få kostnaden betald av din arbetsgivare om du är hög chef, säger Bengt Westling.