Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Risk för konflikt inom handeln

Unionen säger nej till medlarnas avtalsbud för handelstjänstemännen. Facket anser att individgarantin är för dålig och saknar en lösning på den bortförhandlade övertiden. Nu kan nästa steg bli ett konfliktvarsel.
Göran Jacobsson Publicerad

- Varsel ligger i farans riktning. Det är dock för tidigt att säga, men vi måste få tryck i förhandlingarna och då är varsel alltid en möjlighet, säger Martina Perzanowska, Unionens avtalsansvariga.

Det var sent på tisdagskvällen som Unionens avtalsdelegation sa nej till hemställan från medlarna Christina Rogestam, Jan Sjölin och Malte Eriksson. Fackets företrädare invänder mot att lönenivån är för låg, individgarantin är sämre än i industrins avtal och att det inte finns någon lösning på att många handelstjänstemän pressas att förhandla bort sin övertidsersättning. Enligt avtalsansvariga Martina Perzanowska var individgarantin i budet lägre än de 360 kronor på 18 månader som industrin tecknat avtal om. Dessutom pekar hon på att löneförhöjningarna var baktunga, vilket innebär att större delen av påslagen kommer sent under avtalsperioden.

- Arbetsgivarna vill bara titta på industrin, men den är i kris och handeln går med mer vinst än någonsin, säger Martina Perzanowska.

Hon reagerar också på att arbetsgivarna gått LO-förbundet Handels till mötes och gått med på förhållandevis höga lönehöjningar och att revisionsdatumen ligger tidigare än i industrin.

Unionens avtalsdelegation har åkt hem. Medlarna gör paus i sitt arbete, men är beredda att börja arbeta igen om parterna begär det. Ett eventuellt konfliktvarsel är det bara Unionens förbundsstyrelse som kan besluta om.

- Omöjligt att säga vad som händer nu, men vi stänger inga dörrar, säger Martina Perzanowska.

Förhandlingarna med Svensk Handel rör tre avtalsområden. Det är tjänstemannaavtalet Sif, tjänstemannaavtalet HTF och avtalet för detaljhandeln. Inom de tre områdena finns omkring 80 000 anställda och ungefär hälften av dem är fackligt organiserade.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.