Ingen avtalsrörelse är nämligen lik den andra. Rävspel, starka känslor och offentliga angrepp i media kommer att skapa spänning runt själva förhandlandet, som sker i slutna rum.
Utspelen har redan börjat. Och de signalerar en ovanligt hård avtalsrörelse. Åtminstone tre tecken i media bekräftar detta:
När Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschow gjorde utspelet om att svenska toppchefer var dåligt betalda och att styrelsearvoden i näringslivet för låga var det som att be om problem i avtalsrörelsen.
Löntagarna har sett hur pengar regnat över näringslivets toppar, medan de själva fått hålla till godo med moderata löneökningar. Svaret kom också direkt:
-Hans omsorg om redan överbetalda direktörers och styrelseledamöters plånböcker leder med all säkerhet till ryggdunkningar på direktionsvåningar och i styrelserum, svarade Mari-Ann Krantz, Sifs ordförande, men varnade för följderna.
Bland både tjänstemän och arbetare har man diskuterat lönekrav på fyra procent för att man tar ansvar för en fortsatt god konjunktur. Nu konstaterade Krantz att fackets ansvarstagande balanserar på en ytterst slak lina inför den ohöljda girighet som Treschow uttryckt.
Det andra tecknet är a-kassan, som Lön&jobb har skrivit mycket om. Den högre avgiften kan man klara om man får del av jobbavdraget, men de försämrade reglerna för ersättning kan inte den som blir arbetslös undvika. Därför måste de lägsta lönerna hållas uppe så att a-kassenivån blir rimlig. Risken finns också att lägre a-kasseersättning gör att arbetslösa tvingas ta jobb med ännu lägre lön. Det måste facket motverka.
Här blir det fajt, liksom om arbetstiderna. Svensk Handel vill luckra upp reglerna för ob-ersättning och andra arbetsgivare vill har mer flexibla lösningar för arbetstiden. Att arbetsgivarna också vill ha ökade löneskillnader hör till spelet.
En fråga som kan krångla till avtalsrörelsen för tjänstemännen är Svenskt Näringslivs avhopp från pensionsförhandlingarna med LO. Kostnaderna för ett nytt pensionsavtal ska räknas av från löneökningarna, säger arbetsgivarna. Provokationen ligger i att synsättet innebär att det knappast blir kvar några pengar till löneökningar. Tvärbromsar förhandlingarna på LO-sidan kan det påverka alla.