Den aktuella rapporten "Flyttning och pendling i Sverige" (SOU 2007:35) är en bilaga till Långtidsutredningen.
Forskarna konstaterar att svenskarna både flyttar och arbetspendlar allt mer.
För 30 år sedan pendlade 700 000 till jobbet i en annan kommun, i dag gör 1,3 miljoner det.
Arbetspendlandet har ökat i alla grupper men betydande skillnader kvarstår, konstaterar forskarna. Exempelvis pendlar män och inrikes födda mycket mer än kvinnor och utrikes födda.
Och eftersom mer pendlande innebär en större frånvaro från hem och familj kan det ha betydelse för jämställdheten, påpekar forskarna.
Att all tid som ställs till arbetsgivarens förfogande ska räknas som arbetstid har länge varit både ett TCO- och ett Sifkrav.
- Men det är ett politiskt övergripande mål där man inte gått in på detaljer. Det har också varit ett ständigt återkommande krav i våra avtalsrörelser. Men som jag ser det handlar det om tid på arbetsgivarens uppdrag, som att man jobbar hemma, är på arbetsresa eller har beredskap, säger Bo Hallberg.
- Att ta sig till och från jobbet är något man gör på eget uppdrag. Det är i alla fall min tolkning.
När det gäller det ökade flyttandet konstaterar forskarna att den geografiska rörligheten i Sverige nu ligger på en historisk hög nivå.
Flyttlassen har framför allt gått till de tre storstadsregionerna medan mindre orter, med färre än 25 000 invånare, tappat en procent av befolkningen varje år.
Mest benägna att flytta efter 1990-talets lågkonjunktur är personer mellan 20 och 30 år.
Det är framför allt män och högutbildade som tjänar på att flytta, konstaterar forskarna.
De som flyttat har i genomsnitt fått fem procent högre lön än de som inte gjort det.
ANITA TÄPP
Rapporten finns på:
www.regeringen.se