Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Många lider i det tysta"

Utan sina hörapparater hör Bodil Persson ingenting. Med dem är det som att lyssna på en sprakande radiokanal. Kollegorna hjälper henne när hon inte hör och hennes arbetsuppgifter och arbetsmiljö har anpassats till hennes hörselskada. Trots det är det tufft att orka med.
Anna Sjögren Publicerad

- Du måste titta på mig när du talar, jag läser på läpparna och hör nästan ingenting.

Bodil Persson sitter i sitt arbetsrum på tryckfärgsföretaget Flint Group Sweden AB i centrala Trelleborg, där hon jobbar som löne- och personaladministratör. Hon sätter på sin konferensslinga. Den består av en mikrofon och förstärkare som är kopplade till en liten FM-mottagare kring hennes hals som sänder ljudet vidare till hörapparaterna.

Bodil Persson har cochlear ostoscleros, en hörselskada som innebär att hon gradvis förlorar sin hörsel. I dag hör hon ingenting av vanligt tal utan sina hörapparater, och snart har prognosen hon fick 2002, att hon hade mellan åtta och tio år kvar som hörande, gått ut.

Den första indikationen på att hörseln började försämras kom 1991, under ett hörseltest. Och det skulle ta tio år för Bodil Persson att acceptera sin hörselskada.

- Till en början körde jag på som vanligt och tänkte "det påverkar inte mig".

Hon hittade på strategier för att kunna höra, satt långt fram på föreläsningar och vände det friskaste örat till när någon pratade. Dålig hörsel hade bara gamla människor.

Hon gjorde stora ansträngningar för att försöka höra, och till slut, 2004, sa kroppen ifrån.

- Jag fick gå på rehabilitering på hörsel- och dövenheten i Malmö, där jag fick lära mig om min hörselskada. Då förstod jag varför jag inte kunde fortsätta leva som om jag vore fullt hörande.

För att visa hur hennes hörselskada fungerar ritar hon sitt hörselorgan på whiteboarden i ett av företagets konferensrum. Hon förklarar skissen.

- Jag hör trasigt ljud, ljudfragment. Det är som att gå omkring och lyssna på en sprakande radiokanal hela tiden. Hörapparaten kan bara förstärka ljudfragmenten, de ljud jag inte hör går inte att återskapa. Min hjärna jobbar hela tiden med att försöka fylla i de ljud som jag inte hör och för det behöver jag hundra procents koncentration.

Dessutom har hon tinnitus på båda öronen - ett ständigt tjut som hon måste försöka "höra förbi".

Det är därför hon bara jobbar femtio procent. Hon blir trött av anspänningen och får ofta spänningshuvudvärk av den höga ljudnivå som hörapparaten måste vara inställd på för att hon ska höra. Ibland möter hon reaktioner som "vad skönt att gå hem klockan elva". Men tiden på eftermiddagen ägnar hon åt avslappningsövningar och till att få lite tystnad innan sonen och maken kommer hem.

- Det folk inte tänker på är att hörandet kräver lika mycket av mig på fritiden. Jag sjukskriver mig från den genom att jag väljer bort hörselkrävande situationer för att orka med nästa dag. Jag hade hellre hört bra, jobbat heltid och haft en full fritid.

När Bodil Persson kom tillbaka till jobbet efter sjukskrivningen hade hon rehabiliteringssamtal med sin arbetsgivare för att komma fram till hur arbetsmiljön och arbetsuppgifterna kunde anpassas till hörselskadan.

- Jag har haft stöd från facket i rehabsamtalen, jag hade ju inte koll på vilka skyldigheter arbetsgivaren hade. Facket har haft åsikter om eventuell omplacering och hjälpt till att försöka hitta lämpliga arbetsuppgifter till mig.

Tidigare var hon product and marketing coordinator, vilket innebar mycket kontakt med människor, som löneadministratör har hon en lugnare ljudmiljö. Hon har lagt om mycket av kommunikationen med medarbetarna till mail istället för telefon och går bara på de allra viktigaste mötena. Något som hon känner sig kluven till.

- Jag vill inte tappa den personliga kontakten helt med de anställda och vara helt isolerad, det mår ingen bra av.

Hon sitter bakom skrivbordet. Det finns en tanke med att det står mitt i rummet, vänt mot dörren. På det sättet kan hon undvika plötsliga överraskningar.

- Om någon kommer in hör jag ju inte det. "Hjälp, var kom du ifrån!?", "hörde du inte mig?" "nej, det gjorde jag inte", härmar hon situationer som kunde uppstå när hon inte såg dörren.

För sina tre närmsta kollegor har Bodil Persson berättat i detalj om sin hörselskada. De som hon träffar mer sällan känner till den, men inte allt vad den innebär.

Hon tycker att det är viktigt att tala om hörselskadan. Då tänker människor på att vara tydligare och har mer tålamod med att hon ibland säger "va?" upprepade gånger.

- Många lider i det tysta, och söker inte hjälp fast det finns att få. För mig kom en hel värld tillbaka när jag fick hjälp.

De närmsta kollegorna blir hennes extra öron, de frågar henne om hon har hört det som sagts och förtydligar för henne om det behövs. Men ibland blir det fel ändå.

- Jag kan höra fel på personers namn och missuppfatta vad vi har bestämt på ett möte, men vi kan skratta åt det. På de riktigt viktiga sakerna chansar jag aldrig, jag frågar flera gånger.

När hörseln till slut försvinner finns det en chans för Bodil Persson att få tillbaka en del av den. Idag kan man sätta in en konstgjord snäcka, ett cochleaimplantat. Det förstör det vanliga örat, därför genomför man aldrig en operation förrän hörseln är helt borta. Det går inte att garantera att en person blir hörande igen, men vid en operation skulle hon i bästa fall kunna få tillbaka den hörsel hon har nu.

Hon kan lite teckenstöd, tss, och skulle vilja lära sig mer, men kurserna hon hittat kan inte ges för att det inte finns lärare.

- Jag får väl utbilda mig till teckenstödslärare och börja undervisa själv!

Fakta

Se till att du har personens uppmärksamhet och vänd dig mot personen när du talar. Dölj inte munnen bakom handen eller en tidning, många med hörselskada tar stöd av att läsa på läppar.

Använd normal talstyrka och försök undvika att åstadkomma plötsliga, starka ljud. De är jobbiga för en person med hörapparat eftersom hörapparaten oftast är inställd på vanligt tals ljudnivå.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.