Logo
Sök
Arkiv

Löner bör bestämmas i företagen

Alla skulle vinna på om lönerna var decentraliserade och sattes helt och hållet ute på företagen, hävdar Nils Karlson, docent och vd för näringslivets forskningsinstitut Ratio.
En anledning till att mycket av lönebildningen ändå sker centralt kan vara att fack och arbetsgivare har ett egenintresse av det, menar han.
Niklas Hallstedt Publicerad

Lönebildningen har en nyckelroll för ekonomins utveckling, hävdade Nils Karlson under det seminarium med medverkan av både forskare, fack och arbetsgivare, som Ratio anordnade på fredagen.

- Ambitionen bör vara att lönebildningen ska bidra till ökad utvecklingskraft, sa Nils Karlson enligt vilken det finns bra argument för lokal lönebildning. Bland annat att det långsiktigt skulle ge fler jobb, högre löner och högre vinster. Trots det, påpekade han, är det inte mycket som händer. Fortfarande är det bara drygt 5 procent av företagen i privat sektor som har en helt decentraliserad lönesättning. Runt 10 procent kör fortfarande enligt ett gammalt tarifflönesystem.

En orsak till den långsamma förändringstakten kan, enligt Karlson, vara att företagen tycker att det tar för mycket tid att ägna sig åt lönesamtal och att det också skapar konflikter och avundsjuka på arbetsplatsen. En annan möjlig orsak är att det finns föreställningar om att rättvisa skulle innebära så små löneskillnader som möjligt. Ytterligare en möjlig orsak är att partsorganisationerna, det vill säga arbetsgivare och fack, egentligen inte är särskilt intresserade av att släppa ifrån sig makten som man har i och med att lönerna görs upp på central nivå.

- Kan det vara så att man inte vill? Att alla de som jobbar i de här organisationerna tycker att de har ganska bra liv?

Både Svenskt Näringslivs Christer Ågren, liksom de fackliga representanter som var på plats verkade dock överens om att decentraliserad lönebildning kan vara bra, men knappast den allena saliggörande lösningen som fungerar för alla branscher och företag.

Niklas Hallstedt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Läs även