Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Vad gör jag om du får ett anfall nu? Camilla Elwing Johansson är marknadskoordinator på ett läkemedelsföretag och vi träffas på hennes arbetsplats i Kista, norr om Stockholm. Hon jobbar deltid på 70 procent som vanligtvis fördelar sig på två dagar här och två dagar hemma i Sigtuna. En bra fördelning tycker både hon och hennes läkare, hon ska ta det lite lugnt.
- Det är skönt om du tar mig i handen. Det kan räcka för att bryta anfallet. Det är viktigt att du är lugn och att du ser till att jag inte slår mig. Om jag fortfarande satt okej på den här stolen kan du låta mig sitta kvar. Men annars får du lägga mig på golvet i framåtstupa sidoläge. Man kan kvävas om tungan ligger fel i munnen.
- Man ska aldrig, aldrig stoppa något i munnen på en person som har ett epilepsianfall. Man sa så förr men det är fel.
Vi skulle ha träffats i går, men intervjun fick skjutas upp för Camilla Elwing Johansson fick ett anfall på natten och behövde sova. "Ja, det är så här det är med epilepsi", sa hon sorgset när hon ringde för att avboka mötet. Hon säger att hon i dag är trött i huvudet och pratar baklänges men det märker jag inte. Jag tycker hon ser ut som den "glada Camilla" hon säger att hon vill vara.
- Om anfallet fortsätter i mer än tre minuter måste du ringa efter ambulans.
Håller det på längre kan hon hamna i ett tillstånd som kan vara livshotande, status epilepticus, och som innebär att hon får fler stora anfall efter varandra och blir medvetslös. Det har hänt henne några gånger. Som när hon var tjugo år och bodde i Göteborg. Hon hade bestämt sig för att plugga till internationell chefssekreterare, man studerar i Stockholm och har sedan praktik i Schweiz och England, och skulle titta på en lägenhet i Stockholm. Hon hade bråttom och var stressad och minns att tåget startade. Sedan vaknade hon på sjukhuset.
- Som tur var så satt en läkare i stolen bredvid mig. Han kunde se på en gång vad det var för fel. Tåget fick göra ett extra stopp.
Efteråt får hon ont både i huvudet och i musklerna. Tungan är ofta sönderbiten och hon får många sår i munnen. Hon säger att det känns som om varje anfall är ett nederlag.
- Ibland blir jag så ilsken över själva sjukdomen. Man är mitt uppe i något viktigt och sedan får man en känning, det stoppar upp allt.
Camilla Elwing Johansson tillägger att hon inte har haft något längre stort anfall på över fem år. Det är hon mycket glad och tacksam för.
Fick hjärnblödning som 16- åring
Epilepsin började när Camilla var sexton år. Hon vaknade en natt och kände sig snurrig och ville kräkas. Sedan svimmade hon. Hennes föräldrar ringde ambulans. På sjukhuset upptäcktes att hon hade fått en hjärnblödning. Det var en medfödd aneurysm som hade brustit. I Camillas fall handlade det om en artär och ven som växt samman i tal- och minnescentrat. Hon fick ligga stilla i en vecka.
En tid senare fick hon ett stort anfall under en gymnastiklektion. Nya undersökningar visade att hon hade fått epilepsi som följd av aneurysmen.
Sjukdomen skrämde henne och medicinen gjorde henne trött. Det blev allt svårare för henne att komma upp på morgnarna och sköta allt skolarbete. Camilla bestämde sig för att ta en sabbatstermin från gymnasiet och sluta ta medicinen. Men hon lade sig inte på soffan och grubblade, tvärtom, hon var fortfarande en tjej med aptit på livet. Trots att hon var rädd för nya anfall reste hon till Aix-en-Provence i Frankrike för att läsa franska. Där lärde hon känna nya människor, tränade mycket och var i otroligt bra kondition.
- Mådde jag bra för att jag inte åt medicin, inte hade någon press på mig och inte hade några prov? Det var ju ofta i sådana samband som jag fått små eller stora känningar.
Nu när Camilla är fyrtiotre år tar hon tre mediciner för epilepsin. Anfallen kommer nästan bara nattetid, ungefär ett till tre varannan vecka. Men varför kommer de då? Det är ett ständigt pågående detektivarbete. Camilla vet själv en del om mediciner. Hon har läst grundkursen i medicin ett år och har arbetat på flera läkemedelsföretag och tycker om att arbeta med mediciner och studera hur de påverkar människan. Men liksom läkarna går hon bet på frågan: ska hon ta mer av en medicin, mindre av en annan, sluta med en viss aktivitet, kanske börja med något annat? Hon vet att feber, en het dag eller mycket stress kan starta ett anfall, men annars vet ingen varför de kommer när de kommer.
- Jag har lärt mig att om jag har en mindre känning på morgonen då går jag hem igen. Det skulle jag inte ha gjort tidigare, då hade jag fortsatt till arbetet.
Mindre anfall kan brytas. Är hon ensam brukar hon gå och dricka ett glas vatten för att tvinga hjärnan att komma ur det sjuka tillståndet.
- Är Jens, min man, hos mig brukar han säga: "Vad är det för färg här, vad är det för färg därborta, kan du beskriva vägen till landet?" Det kan räcka.
Ska man berätta om sin sjukdom? Camilla Elwing Johansson säger alltid till om hon ska flyga eller åka tåg och om hon ska bo borta på till exempel en konferens. Men det dröjde innan hon vågade säga det på en anställningsintervju.
- Jag sökte en tjänst på Pharmacia. Jag sa att jag var en glad person som inte var rädd för att arbeta, och tillade att jag hade epilepsi. Mitt hjärta bankade så högt att jag trodde att de kunde höra slagen. Skulle jag gå miste om platsen på grund av min sjukdom?
Camilla berättar så levande att jag håller andan, som om anställningsintervjun sker just nu. Hon ler och säger att hon fick jobbet.
Vill hjälpa andra
Under alla år har Camilla Elwing Johansson skrivit dagbok och en av hennes förhoppningar var att ge ut en bok för att hjälpa andra med samma problem. För fem år sedan förverkligade hon drömmen. I "Tänk om jag aldrig vaknar upp igen" berättar hon om sin dödsångest men också om lycka och kärlek och om sin kamp om att få leva som alla andra. Hon är inte typen som sitter still och väntar på nästa anfall. Men de kommer, när det verkligen inte passar, som när hon ska föda barn till exempel.
- Jens och jag diskuterade länge om vi skulle ha barn. När jag var trettiotvå år fick han en tjänst utomlands och då tänkte vi att det var dags.
Första flickan är född i Florida och den andra i Schweiz, båda efter svåra förlossningar. Familjen bodde utomlands i sammanlagt sju år. När Camilla var gravid i USA upphörde hon med all medicin för att inte skada fostret. Det resulterade i många anfall. Vid andra graviditeten tog hon lite medicin för då hade hon ju också ett barn att ta hand om. Hennes man tog nattpassen och de hade hjälp av en kompis när han var tvungen att vara borta i tjänsten. Det måste ha varit tuffa år men på Camilla låter det ändå inte så farligt.
- Jag försöker vara hej och hå-Camilla, men efter ett anfall blir jag lite ledsen och ifrågasättande. Varför i hela fridens släpper inte det här? Min man brukar svara att det inte var värre än det brukar vara. Och så försöker vi vara positiva ändå.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.
I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.
En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.
Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.
Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.
Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.
I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.
Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.
Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.
Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.
I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.
AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.
Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.
– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.
Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.
Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.
– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.
– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.