Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Krisen ger tillfälle till förnyelse

Många regioner vill rädda "sin" industri och de jobb som annars går förlorade, men det kan straffa sig på sikt, menar kulturgeografen Martin Svensson Henning.
- Att till varje pris hålla det gamla vid liv kan hindra att ny verksamhet växer fram. Det kan också vara så att arbetskraftens kompetens är till större nytta inom andra tillväxtområden.
Eva Karlsson Publicerad

Martin Svensson Henning har nyligen lagt fram en doktorsavhandling vid Lunds universitet om industriell dynamik och regionala strukturförändringar. Avhandlingen omfattar ett hundratals branschers utveckling fördelat på regioner i Sverige, från 70-talet fram till nutid.

Unga branscher vill etablera sig i dynamiska regioner där det är lätt att rekrytera medarbetare som klarar de nya kraven och där de kan finna innovativa miljöer. Men det kostar ofta mer att verka i dessa regioner och när företagen mognat behöver de konkurrera med lägre priser. Då söker de sig ofta till regioner med lägre kostnader och kluster av företag med liknande profil, som ger möjlighet för arbetskraften att specialisera sig inom ett särskilt fält.

- Ett stort problem är att utflyttningen inte sker till svenska glesbygdsregioner i någon större utsträckning, utan kanske till andra länder. Glesbygden i hela Skandinavien är särskilt sårbar, jämfört med många andra regioner i Europa, eftersom den är beroende av ett fåtal branscher.


Många regioner är frestade att rädda "sin" industri men de har kanske inte det som krävs för att en viss bransch ska överleva. Tvärtom kan det hindra en anpassning och att ny verksamhet växer fram.  

Hur framtiden blir, efter krisen, kan Martin Svensson Henning bara spekulera om.

- Det är svårt att säga vilka branscher som fasas ut och vilka som växer. Historien visar att omvandlingen brukar ta förvånande vägar. Det är viktigt att man tillåter omstrukturering men till det krävs ekonomiskt och politiskt mod.

Kulturgeografen Martin Svensson Hennings avhandling "Industrial Dynamics and Regional Structural Change, Geographical Perspectives on Economic Evolution" ingår som en del i forskningsprojektet "Teknikskiften och regional utveckling".

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.