Den allmänna bilden är att det nästan inte finns några krisavtal kvar längre. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe har känslan att de lokala krisavtalen håller på att fasas ut helt i takt med att verkstadsföretagen går bättre. IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä säger att det kan finnas något enstaka krisavtal kvar medan CG Hjort, biträdande förhandlingschef på Unionen, inte tror att det finns några sådana lokala överenskommelser som är i bruk.

Facken och arbetsgivare ska nu sätta sig i arbetsgrupper och utarbeta metoder för att möta framtida kriser. Redan innan diskussionerna kommit igång kan man konstatera att uppfattningarna går isär.

Teknikföretagen och IF Metall har en mer positiv syn på krisavtalen än vad Unionen har. IF Metall och arbetsgivarna gör bedömningen att de lokala överenskommelserna bidragit till att 15 000 färre sagts upp. CG Hjort håller med om att de lokala avtalen om kortare arbetstid och sänkt lön troligen medfört att färre förlorat sina jobb. Men han framhåller också att Unionen aldrig haft någon gemensam syn med arbetsgivarna om krisavtalen utan att Unionen tvingats konstatera att kollektivavtalet inte hindrar lokala klubbar att ingå avtal om sänkt arbetstid och sänkt lön.

IF Metall kom i ett tidigt skede av krisen överens med arbetsgivarna om ett centralt avtal som öppnar för lokala krisavtal. Under vårens avtalsrörelse förlängdes detta fram till sista oktober. Unionen förde i de centrala förhandlingarna inga diskussioner om lokala krisöverenskommelser.

- Krisavtalen är inget alternativ till strukturomvandling. Omvandlingstrycket är ändå så hårt. Syftet med krisavtalen är att undvika överutslagning av företag. Möjligheten att ingå lokala krisavtal bör vara permanent, säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe.

Liksom facken vill han också se till att de anställda under kristider får bättre möjligheter att utbilda sig. Det stärker både de anställda och företagen, enligt Anders Weihe.

Facken tänker sig inte i första hand permanenta möjligheter att sluta krisavtal. IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä säger att industrins anställda inte kan ta hela den ekonomiska smällen i framtida kriser. CG Hjort förklarar att Unionen aldrig rekommenderat lokala klubbar att gå med på lokala krisavtal och det är också tjänstemannafackets hållning även i fortsättningen.

- Vi har alltid haft ambitionen att utveckla arbetskraftens rörlighet med goda villkor och det vill vi nu också göra i arbetsgrupperna. För oss är det viktigt att lyfta fram långsiktig kompetensutveckling och vi vill utveckla sådana avtal så att kompetensen kan utvecklas både i goda och dåliga tider, säger Unionens CG Hjort.

Under avtalsrörelsen slöt Unionen avtal om individuell kompetensutveckling. I arbetsgrupperna kommer det nu att handla om att titta på olika modeller och försöka konkretisera detta ytterligare.

För IF Metalls del handlar det i första hand om att skapa en kollektiv kompetensförsäkring. En tanke är att bygga upp den genom att avstå löneutrymme i kommande avtalsrörelser. Dessutom tycker IF Metall att det är viktigt att staten är medfinansiär exempelvis genom att betala en del av lönekostnaderna så att krisande industriföretag kan behålla sin anställda.

De partsgemensamma arbetsgrupperna ska också undersöka och jämföra andra länders krisbekämpning. Exempelvis var det i Finland möjligt att leva på a-kassa utan att vara uppsagd. I Danmark avsätts pengar till kompetensutveckling medan det i Tyskland finns en statligt finansierad permitteringslön och ett slags krisavtal med sänkt arbetstid och sänkt lön. Förhoppningen är att fack och arbetsgivare gemensamt ska kunna lägga fram förslag till politikerna.