Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Köpa billigt och sälja skräp gör dig rik -om du har tur

Det är miljövänligt. Det är ekonomiskt. Det är kul.<br />Det är ett sätt att dra in pengar till semesterkassan eller skolresan. Att fixa loppis kan kräva lite jobb men i Uppsala finns ett givet forum för köpare och säljare att mötas på - Vaksala torg.<br />
Publicerad
06.00 en kylig lördag i maj. Uppsalas gator ligger fullständigt öde denna okristliga tid på dygnet. Varken bilar eller folk syns till och de enda ljud som hörs är några förryckta koltrastar som håller serenad.
Men vid Vaksala torg bryts tystnaden abrupt. Här är det liv och rörelse och här pågår redan full kommers. Skolklasser, ideella föreningar och folk i allmänhet som röjt sina förråd och vill kränga grunkor blandas med professionella prånglare och morgontidiga konsumenter. De första försäljarna var här redan klockan två för att boka plats genom att lämna ett bord på en utmålad ruta à tre gånger tre meter.
- Fusk, menar Susanne Grundström, som befann sig, och stannade, på sin post klockan fyra i morse.
Strax efter sex är alla 200 platser bokade och om den allra sista platsen blir det om inte slagsmål, så åtminstone väldigt hård och högljudd ordväxling. Två hugade försäljare gör anspråk på den och menar att de var där först.
- Vi hade tur och fick näst sista rutan, förklarar Helene Nordwall och Camilla Godberg nöjt och baxar upp sina prylar på borden de tagit med sig.
- Vi har varit här och sålt massor av gånger tidigare och alltid kommit vid den här tiden och ändå fått plats. Det börjar bli populärt det här.
I många år har Uppsalaborna kunnat sälja eller köpa både begagnat och nytt på lördagsmarknaden på Vaksala torg. Det går att torgföra grejer andra dagar också, men det är lördagarna som är populäraste dagen.
- Det här är bästa lördagsnöjet, säger Ulrika Hård af Segerstad, en trogen marknadsbesökare.
- Numer har jag pojkvän i Stockholm, så jag går inte hit varje lördag längre, men de tre senaste helgerna har jag varit här. Jag tar första bussen från Luthagen 6.17. Jag var visserligen ute i går kväll, men tog det lugnt och tänkte att jag spar pengarna till torget i stället.
Kläder, smycken, porslin, glas och presenter är vad hon brukar spana efter. Hon har till och med köpt sin katt på Vaksala torg. Bästa fyndet, näst efter ett armband från 1820-talet, gjort i lava, som hon köpte som present till sin mamma för 30 kronor.
- Jag gick förbi en antikhandlare på vägen hem och fick smycket värderat till 2000-2500 kronor, berättar hon.
Just som hon berättar om sina fynd, kommer en legendarisk (med Uppsalamått mätt) fyndare förbi. Han köpte en tavla på loppis för en femtiolapp och den inbringade senare 69000 kronor på auktion. Även denna dag har han fyndat.
- Ja, jag har köpt tio Fantomen för en krona styck, det tycker jag är ett fynd.
Det finns faktiskt mycket lite på torget som inte skulle kunna betraktas som fynd. Priserna är låga - man kan köpa böcker för en tia, lampor för en tjuga, cyklar för några hundringar. Det är som en våt dröm för varje skuldtyngd shopoholic. Här finns möjlighet att konsumera bort sin ångest utan att riskera kronofogdens flås i nacken. Mobiler, porslin, flytvästar, spel, tavlor, elektronik, frukt, hembakt bröd, kaffe, kläder, skor, prydnadsföremål, kapplastavar, lego, verktyg, kastruller, blomkrukor, symaskiner, dockspisar, älgfällar, tv-telefoner, trumset, gitarrer, munspel, videoband, vykort, skivor, smycken, byråar - ja, allt finns till salu för löjligt låga summor. Och tycker man det är för dyrt kan man alltid försöka pruta.
- Jag tycker det är en sport att pruta, säger Susanne Grundström. Men man märker på mentaliteten här att folk tycker det är lite läskigt.
- Vad ska du ha för pallen där, frågar en hugad köpare henne och fingrar på en kopälsad Ikeamöbel.
- Vad vill du ge för den, kontrar Susanne, men spekulanten blir svarslös, som för att demonstrera att Susannes tes stämmer.
Lite senare är i alla fall pallen försvunnen, så kanske köparen samlade mod och kom tillbaka och bjöd.
- När min son var liten köpte jag massor här. Som ensamstående mamma var det perfekt att kunna hitta kläder för tio, tjugo kronor plagget. Kanske var det tack vare det man kunde överleva ekonomiskt, säger Lena Holm.
Men i dag är Lena Holm inte här för att köpa, utan för att sälja. Tillsammans med med svägerskan Susanne Holm avyttrar hon kläder, tidningar och krimskrams. De har stått tidigare och "blivit av med lite grejer och haft lite trevligt".
- Fast i dag är det kallt, man måste ha vantar, säger Lena och huttrar i morgonkylan.
Vid ett bord lite längre bort står klass 4c som samlar pengar till en klassresa. Att fixa loppis är ju ett beprövat knep för skolklasser att få in slantar till klasskassan. Oftast brukar det dock innebära lite bestyr för föräldrarna. Lokaler ska bokas, lappar ska sättas upp och sedan kommer det ändå inte så många köpare. Uppsalaföräldrarna slipper sånt bök. Det är bara att ställa sig på torget - det är helt gratis för skolklasser och andra ideella föreningar. Övriga får betala 160 kronor för sin ruta.
- Vi ska till Tallkrogen och sova över och det kostar 14450 kronor, förklarar Henrietta Gerge, som äntligen fått sin dröm om att få stå på torget och saluföra prylar att gå i uppfyllelse.
- Det fattas pengar och vårt mål är att dra ihop 2000 kronor här, förklarar hon.
Framåt eftermiddagen, när solen värmt upp de frusna försäljarna och borden tömts på varor av en växande skock köplystna besökare, har klassen uppnått sitt mål med råge. Slutsumman blir 3500 kronor och Elisabeth Gerge, som arrangerat försäljningen, är nöjd. Av fler anledningar än att målsumman nåddes.
- När barnen är i den här åldern träffas vi föräldrar inte lika naturligt längre. Så det här har varit en kul chans att umgås. Dessutom är det jättebra matteträning för barnen. Och så är det miljövänligt, säger hon.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.