Enligt Peter Hellberg, 1:e vice ordförande i Sif, är den överenskommelse som nu träffats unik.
- Det här är första gången som vi så tydligt bestämt att prioritera ett så stort och viktigt område, säger han.
- Men det betyder inte att kravet på kompetensutveckling kommer att se lika ut i alla länder. Hur man realiserar det är upp till varje organisation och land att bestämma. I vissa lägen kommer avtal att träffas, i andra frivilliga överenskommelser med arbetsgivarna.
Vad är vinsten med ett gemensamt program?
- Också EU har ju tagit upp det här området som ett av de viktigaste när det gäller framtiden för Europas tillväxt och vi vill att arbetsmarknadens parter ska utforma villkoren, säger Peter Hellberg.
EMF hoppas att det ska bli lättare att få gehör för kravet om arbetsgivarna möter dem på alla fronter.
I jämförelse med andra europeiska länder tycks Sverige ligga långt fram på det här området. Kan inte en gemensam strategi innebära en hämsko för svenska facken?
- Visst finns en risk med att vi tycker att vi ändå har det rätt bra här. Men då är det viktigt att se att vi ännu inte använt oss av de överenskommelser som träffats tillräckligt mycket. Att vi kan förbättra oss utifrån vår egen nivå.
- Med de stora omstruktureringarna på arbetsmarknaden som nu sker i Europa med utlokaliseringen av jobb måste vi hitta sätt att se till att anställda får utbildning så att de kan få nya jobb.
I de flesta av Sifs avtal finns skrivningar om att de anställda bör få individuella kompetensutvecklingsplaner. Men på det lokala planet har ännu litet hänt och förbundets egna undersökningar har visat att tilltron till facket på det här området är lågt. Hur ska ni ändra på det?
- Vi har diskuterat om man behöver ändra i avtalen eller om det brister i tillämpningen. Ofta hamnar frågan långt ner på klubbarnas dagordning och jag tror att vi måste informera bättre så att de lokala parterna förstår vikten av kompetensutveckling, säger Peter Hellberg.
De 65 medlemsförbunden inom EMF företräder totalt 6,5 miljoner medlemmar.
ANITA TÄPP
- Det här är första gången som vi så tydligt bestämt att prioritera ett så stort och viktigt område, säger han.
- Men det betyder inte att kravet på kompetensutveckling kommer att se lika ut i alla länder. Hur man realiserar det är upp till varje organisation och land att bestämma. I vissa lägen kommer avtal att träffas, i andra frivilliga överenskommelser med arbetsgivarna.
Vad är vinsten med ett gemensamt program?
- Också EU har ju tagit upp det här området som ett av de viktigaste när det gäller framtiden för Europas tillväxt och vi vill att arbetsmarknadens parter ska utforma villkoren, säger Peter Hellberg.
EMF hoppas att det ska bli lättare att få gehör för kravet om arbetsgivarna möter dem på alla fronter.
I jämförelse med andra europeiska länder tycks Sverige ligga långt fram på det här området. Kan inte en gemensam strategi innebära en hämsko för svenska facken?
- Visst finns en risk med att vi tycker att vi ändå har det rätt bra här. Men då är det viktigt att se att vi ännu inte använt oss av de överenskommelser som träffats tillräckligt mycket. Att vi kan förbättra oss utifrån vår egen nivå.
- Med de stora omstruktureringarna på arbetsmarknaden som nu sker i Europa med utlokaliseringen av jobb måste vi hitta sätt att se till att anställda får utbildning så att de kan få nya jobb.
I de flesta av Sifs avtal finns skrivningar om att de anställda bör få individuella kompetensutvecklingsplaner. Men på det lokala planet har ännu litet hänt och förbundets egna undersökningar har visat att tilltron till facket på det här området är lågt. Hur ska ni ändra på det?
- Vi har diskuterat om man behöver ändra i avtalen eller om det brister i tillämpningen. Ofta hamnar frågan långt ner på klubbarnas dagordning och jag tror att vi måste informera bättre så att de lokala parterna förstår vikten av kompetensutveckling, säger Peter Hellberg.
De 65 medlemsförbunden inom EMF företräder totalt 6,5 miljoner medlemmar.
ANITA TÄPP
