Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Knockout slår inte ut begripliga krav

I början av 1980-talet drabbades Sverige av en stor konflikt på arbetsmarknaden. SAF, som Svenskt Näringsliv då hette, lockoutade nära 700 000 LO-medlemmar och stängde Sverige.<br />SAF-ordföranden Curt Nicolin kallade lockouten en investering för framtiden. <br /><br />
Publicerad
Budskapet var tydligt. Genom att visa vem som var starkast skulle arbetsgivarna också visa vem som ytterst bestämmer.
Jag kommer att tänka på detta när strejken på SAS just har tagit slut. Då får bolagets VD för Sverigeverksamheten, Anders Ehrling, frågan om det var värt att ta en konflikt.
-Ja, absolut, svarade han frankt.
Bilden hos allmänheten av SAS, underblåst av mer eller mindre kunniga ekonomiska analytiker, är att bolaget har alltför låg lönsamhet, dess framtid är osäker, varumärket är naggat i kanten och kundernas trohet mot bolaget ifrågasätts. Nu gav Anders Ehrling en annan bild av situationen. Den innebar att företaget hade råd med en stillastående inrikesflotta i fyra dagar när företagsledningen skulle visa vem som ytterst bestämmer.
För Curt Nicolin blev aldrig storlockouten en lönsam investering för framtiden. Den knäckte varken motparten LO-förbunden eller andra fackförbunds vilja och förmåga att företräda sina medlemmar. Inte heller Anders Ehrlings tvärsäkra uttalande om värdet av SAS-konflikten tycks särskilt välbetänkt.
Arbetsgivarna hade förr eller senare, med eller utan konflikt, varit tvungna att föra konstruktiva samtal med HTF om praktiska lösningar för lunchraster och toalettbesök, för tvisten handlade om schemaläggning och inflytande för personalen.
Arbetsmarknadskonflikter utspelar sig numera till stor del i media. En avslöjande bild i Expressen visade hur arbetsgivarna istället för att förbereda sig inför medlingsförhandlingar koncentrerade sin tankemöda på att lägga upp ett propagandakrig mot HTF och kabinpersonalen.
SAS-ledningen försökte framställa HTF:arna, de kabinanställda, som oansvariga. Man beskyllde HTF-ledningen för att gömma sig. SAS-ledningen påstod att strejken kostade företaget hiskliga belopp och skickade fram Svenskt Näringslivs chefsekonom som påstod att strejken kostade samhället 100 miljoner i produktionsbortfall (en uträkning gripen ur luften). SAS skickade sms till sina kunder och beklagade de inställda flygen och hävdade att HTF:arna aldrig fört fram några krav innan de gått i strejk.
"Skärpa tonen, öka trycket", kallade SAS-ledningen sin taktik. Men den blev ett slag i luften.
Det finns åtminstone två skäl till att det blev så. Ett är att HTF:s företrädare ansträngde sig för att inte bli träffade av denna pajkastning. Istället försökte HTF få ut sina fakta när arbetsgivaren tänjde på sanningen.
Det andra skälet till att SAS taktik misslyckades är att de kabinanställdas krav var begripliga. Till och med de flygpassagerare som drabbades av inställda flyg hade förståelse för kravet om matraster och möjlighet till toalettbesök.
En del av allmänhetens stöd för strejken kan förklaras av att tvistefrågan handlade om mänskliga behov. I arbetslivet är det viktigt att bli respekterad. När arbetsgivaren ser på medarbetarna som mekaniska robotar, utan behov av mat och toalettbesök, så blir han i samma stund förlorare i allmänhetens ögon.
Knappt två veckor efter strejken gjorde SAS koncernchef Mats Jansson en diplomatisk trevare i en tidningsintervju. Han vänder försiktigt ryggen åt skärpa-tonen-öka-trycket-taktiken och säger att det behövs ett nytt samarbete mellan ledning och fack. Båda parter behöver ändra stil, säger han.
Proffsiga förhandlare vet att man inte kan slå knock på motparten vid förhandlingsbordet. Förhandlingar är inte som en fotbollsmatch, som har en slutsignal och en vinnare. Efter varje förhandling kommer en ny runda med samma motpart. Man kan göra bra eller dåliga uppgörelser, men aldrig ta hem en slutlig seger. Innehållen i kollektivavtalen bearbetas ständigt och förändras. Om några år är det dags igen på SAS och kanske blir det då förhandlingar i en mer konstruktiv samtalston.





Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.