Att gyttra ihop företag med liknande verksamheter på samma plats har länge ansetts vara succéreceptet för tillväxt och tekniska framsteg. Förebilden är Silicon Valley i Kalifornien, där IT-industrin sägs ha haft sin vagga.
Forskningsmyndigheten Vinnova bygger stora delar av sin verksamhet på att kluster gynnar flödet av idéer och ökar rörligheten av arbetskraft. Somliga har till och med experimenterat med att skapa kluster för att på så sätt sparka igång innovationskraften. Det har gått sådär.
Det har varit svårt att skapa konstgjorda kluster, det har till och med varit svårt att vetenskapligt hävda vad kluster är för något eller att de skulle ha de avsedda effekterna. Vinnova har fått kritik för att de vilar sin verksamhet på obevisade hypoteser.
Nu har en forskare vid Uppsala universitet, Dzamila Bienkowska, försökt undersöka rörligheten på arbetsmarknaden i två IT-kluster, Kista i Stockholm och Mjärdevi i Linköping. I sin kommande avhandling har hon bland annat analyserat registerdata mellan åren 1997-2002. Resultaten är svårtolkade.
Visserligen har klustren ett par procent högre rörlighet än arbetsmarknaden i stort. Men mätproblemen är många. Till exempel jämförs en specifik yrkeskategori, IT-folk, med hela arbetsmarknaden. Dzamila Bienkowska har därtill valt varje arbetsställe som minsta enhet och då räknas även de som byter jobb inom samma koncern, Ericsson, som jobbytare.
- De båda klustren präglades av att de hade ett stort dominerande företag, Ericsson, och de har ytterst liten personalomsättning, säger Dzamila Bienkowska.
Kan man tala om kluster när det finns ett stort företag och ett antal mindre satellitföretag runt omkring?- Ja, det är inte så specifikt definierat vad ett kluster är. Det är ett förhållandevis vitt begrepp.
Du har noterat att rörligheten är ett par procent högre i klustren, är det mycket eller lite?- Det beror på. Jag tycker inte att man kan säga att det är lite. Men det här är svåra saker att mäta, säger Dzamila Bienkowska.
THOMAS HELDMARK
Läs mer
här