Hur kan det bli så här? Varför? Vem bestämde? Var det för att statuera exempel?
-Det finns så många frågor jag aldrig får något svar på, säger Malin Bergquist, 28 år och student på högskolans pa-program i Kristianstad.
För ett år sedan var hon inte student. Då var hon area manager och klubbordförande på Apollo/Kuoni i Stockholm. Sedan hände någonting. Facket pratar om föreningsrättskränkning och att företaget gjort sig av med en fackligt engagerad medarbetare som varit drivande för att få till stånd ett kollektivavtal på arbetsplatsen. Arbetsgivaren talar om samarbetssvårigheter.
Här finns en parallell till höstens bråk inom Connex som sköter tunnelbanan i Stockholm. Fackklubbsordföranden blev uppsagd av personliga skäl. Motiveringen var illojalitet och att han betett sig aggressivt. Hans fackförbund Seco menade att han blev uppsagd för att han var en stridbar klubbordförande som var för obekväm för företaget. Ärendet kommer att avgöras i Arbetsdomstolen, AD.
Malin Bergquist anklagas inte för att ha varit illojal och aggressiv, utan för att ha "grava samarbetssvårigheter" med en nytillträdd chef.
Fackklubben menar att företaget inte gjort vad de kunnat för att lösa dessa påstådda samarbetssvårigheter. Och varför började dessa svårigheter just den 14 oktober förra året?

Malins historia inom Apollo började 1998
På den grekiska ön Kefalonia, anställdes hon som reseledare. När hon idag berättar om tiden i branschen säger hon fortfarande "vi" om företaget. Trots att allt gick så fel och trots att hon tvingades bort så finns lojaliteten där. Efter flera år som reseledare och platschef på olika ställen i världen kom hon till huvudkontoret i Stockholm 2001. Hon ansvarade för vissa orter, hade kontakt med personalen där ute, såg till att allt fungerade. Arbetslivet rullade på, men det var tuffa år i branschen och i företaget. Första gången Malin kontaktade facket var när hon blev uppsagd - företaget sa att hennes år utomlands inte skulle räknas när turordningslistan skulle fastställas.
Malin kontrollerade fakta med facket, och fick veta att så inte alls var fallet. Malin blev inte uppsagd - inte den gången.
Malin och hennes arbetskamrater var inte helt nöjda med hur arbetsgivaren skötte saker och ting, så de började prata om att bilda fackklubb och kräva kollektivavtal, och till slut, år 2004, blev det både klubb och avtal. Företagsledningen applåderade inte.
Våren 2004 tyckte företagets ledning att de tre områdesansvariga (area manager), varav Malin var en, hade för många övertidstimmar. Det blev en del eftersom de reste till sina destinationer. Avstå från övertidsersättning och få 3 000 extra i lön, var företagsledningens förslag.
En ren förlust för oss, tyckte Malin och de andra två.
Men okej då, de gick till slut med på ett halvårs prövotid, då de samtidigt skulle anteckna övertiden så att de hade fakta att jämföra med.
I avtalet står det: "Ömsesidig utvärdering beträffande övertiden görs per den 15 oktober 2004"
Så blev det inte. De anställda tryckte på, men någon utvärdering kom inte till stånd.
Malin Bergquist och hennes två arbetskamrater var missnöjda, men Malin var den som var mest otålig. Hon ville inte snällt sitta och vänta på att vd:n skulle komma tillbaka från sin semester andra eller tredje veckan i november.
Den 14 oktober sa hon upp avtalet och återgick till sitt gamla avtal med övertidsersättning. Det bekräftades av Lotta Sand, som var ny chef på avdelningen. Som chef över Malin är Lotta Sand en av huvudpersonerna i den här historien.
Resten är ren utförsbacke, för Malins del. Hon fick tillbaks sitt gamla avtal, med rätt till övertid, men fick veta att det rådde övertidsstopp och därmed var hon i praktiken förhindrad att resa. Något som blev svårt eftersom det var just i starten av vintersäsongen och Malin ansvarade för nya resmål som hon aldrig besökt tidigare. Hon fick svårt att sköta sitt jobb och kontaktade facket som kallade till förhandling. Det löste inte problemet, och inte heller kom man någon var i de tre protokollförda samtal som Malin Bergquist hade med sina chefer.
I november fick Malins två arbetskamrater förslag till nya kontrakt. Malin fick aldrig något.
Varför? Det har Malin Bergquist eller fackklubben aldrig fått något svar på. Men deras uppfattning är klar: Företagsledningen ville visa vem som bestämmer, och då vill man inte blanda in facket. Statuera ett exempel helt enkelt.
Apollo/Kuoni hävdar att det handlar om samarbetsproblem med den närmaste chefen Lotta Sand, och det var också med den motiveringen Malin i januari i år sades upp efter att ha fått välja mellan uppsägning och att omplaceras till kundtjänsten. I praktiken en degradering, enligt facket.
Slutet på historien om Malin Bergquist och Apollo blev en stämning till Arbetsdomstolen, men innan fallet avgjordes förlikades parterna. Apollo gick med på att betala nio månadslöner à 23 000 kr - och ironiskt nog var det den månadslön, inklusive det extratillägg för övertiden, som Malin Bergquist från början hade velat ha i sitt nya avtal.
Vad säger då Lotta Sand, som är den som Malin ska haft samarbetsproblem med? Ingenting, vill hon säga.
-Prata med Yvonne Palmgren, det är hon som är ytterst ansvarig och har drivit den här processen.
Yvonne Palmgren är personalchef, och vad säger då hon? Ingenting, hon heller.
Apollo/Kuonis vd Fons Brusselmans lämnar den enda kommentar företaget har:
-Arbetsdomstolens protokoll är offentliga handlingar, utöver det har vi inga kommentarer alls.
När jag undrar om han kan garantera att detta inte har med Malin Bergquists fackliga engagemang att göra, blir svaret igen:
-Inga kommentarer.
Sedan tillägger han att hans kommentar är den sista, eftersom han är vd, och därför uppmanar han mig att inte ringa runt mer på företaget