Utlandsfödda återfinns oftare i arbetaryrken, där lönerna är lägre än på tjänstemannasidan. Bryter man ned statistiken på branschnivå kan man se att de utlandsfödda i regel ligger ett par procentenheter under lönerna som svenskar i samma yrken har. Bland till exempel arbetare i tillverkningsindustrin är medellönen för utlandsfödda 97 procent av snittlönen för svenskfödda. I byggindustrin uppgår den till 99 procent och i privat tjänsteproduktion till 95 procent.
- Det man kan se är att om man kommer in i ett yrke tyder det mesta på att löneskillnaderna är obefintliga, säger Erland Olausson, LO:s avtalssekreterare och 1:e vice ordförande.
Rapporten redovisar dock bara dem med anställning. Arbetslösheten bland personer födda i utlandet är mer än dubbelt så hög som bland dem som är födda i Sverige.
På tjänstemannasidan ser situationen lite annorlunda ut. Dels finns det färre personer födda utomlands, dels är löneskillnaderna mellan invandrare och svenskfödda mindre, cirka 1,5 procent. Bäst betalda är de tjänstemän som har invandrat från Västeuropa och USA. De tjänar i snitt 29 500 kronor, mot 26 500 kronor för personer födda i Sverige.
Skillnaderna i lön minskar med tiden. Efter ungefär 20 år i Sverige når invandrade arbetare samma lönenivå som Sverigefödda arbetare. Sämst lön har alltså de som kommit på senare år. Många har då kommit som flyktingar, inte som på 60- och 70-talet när arbetskraftsinvandringen var stor.
Att löneskillnaderna planar ut med åren anser Erland Olausson delvis kan förklaras av kollektivavtalen.
- Kollektivavtalen minimerar risken för godtycklig lönesättning. Men det sker diskriminering i anställningsögonblicket. Det är svårt för utlandsfödda att få arbete efter de kvalifikationer man har, och man kommer ofta in på de lägsta lönerna.
För att förhindra att utlandsfödda hamnar fel lönemässigt borde facket få större inflytande i rekryteringsprocessen anser Olausson.
- Man ska ha ett system där utrymmet att styras av sina fördomar minimeras.

LINDA SVENSSON