Lise-Lotte Sjöholm bor kvar i lägenheten på Södermalm i Stockholm där hon växte upp. I flickrummet bor nu sonen Christopher, snart 12 år, när han inte är hos sin pappa i Norge.
Andreas Grünewald har åkt in från villan i Åkersberga, där döttrarna Lisann, 10 år, och Lydia, 9, bor med honom när de inte är hos sin mamma.
Lise-Lotte bjuder på kaffe och lussekatter. Själv dricker hon te för att kunna somna. Halv fyra ska hon upp. Åtta dygns kabinjobb med charterresenärer till och från Thailand väntar.
I morgon beställer hon förlovningsringarna under mellanlandning i Förenade arabemiraten, där det är billigare än här.
Andreas är civilekonom och arbetar med IT inom läkemedelskoncernen Pfizer. Han är vice ordförande i Sifklubben och var ombud till kongressen som sa ja till Lise-Lottes HTF.
Lise-Lotte är flygvärdinna sedan 21 år och inne på sitt fjärde bolag. TUI fly Nordic flyger charterresenärer åt Fritidsresor i samma företagsgrupp. I vinter är hon kabinchef. Hon är sekreterare i styrelsen för HTF:s kabinklubb vid företaget.
- Lise-Lotte är kärleksfull, öm och ödmjuk och en effektiv planerare, beskriver Andreas.
Lise-Lotte ger sin bild av honom:
- Andreas är mer spontan och planerar mindre, fast vi har blivit mer lika. Han skulle kunna jobba med något helt annat. Göra egen korv eller något annat i köttbranschen. Han saltar skinka och brukar hjälpa en bonde slakta får. Han är jordnära.
- Andreas tycker om gamla saker - inte bara mig.
Det sista handlar för henne om att han i sommar blir en två månader yngre 40-åring än hon.
Han skulle nog säga att det handlar om bilarna. Volvo PV -62. Mercedes 280 S -76. Land Rover -69 serie 2A med öppet flak som han kör barnen till badsjön i. Och en Toyota Corolla.
- Vi är väldigt olika men ändå kompatibla, summerar Lise-Lotte.
Lise-Lotte har suttit två år i kabinklubbens styrelse och ställer upp för ny period. Innan hade hon ingen erfarenhet av föreningsarbete. Nu skriver hon styrelseprotokoll.
- Jag har alltid haft starka åsikter. Vår ordförande Mats Bäverstam har varit ett stort stöd.
Andreas arbetade ett år i Dublin efter att Pfizer köpt Farmacia. Med chefer och arbetskultur från USA var fackligt arbete inte opportunt. Åter i Sverige hade han svårt att utveckla sig vidare i jobbet. Då lockades han in i facklig verksamhet av Sifklubbens ordförande Ragnar Harge.
- Han såg mig. Jag fick arbeta med något som var verkligt.
Nu är Andreas vice klubbordförande, skyddsombud och sitter i bolagsstyrelsen för Sif.
- Efter två års aktivt arbete för att påverka företagets inställning tycker jag den har svängt. Företaget ser oss som en resurs.
De fackliga frågorna är olika för dem.
- Nya EU-regler om arbetstid oroar oss och de andra företagens kabinklubbar mycket, berättar Lise-Lotte. Vi vill begränsa våra långa arbetstider men EU vill tillåta 60 timmar i veckan. Luftfartsstyrelsen ska bestämma sig i sommar.
- Omorganisationer är svåra att påverka fackligt i ett utlandsägt företag, säger Andreas. Vi kommer in för sent. Den svenska ledningen kan inte heller göra mycket.
Blir det lättare att påverka med ett stort sammanslaget fack?
- Vi blir starkare när vi blir fler, tror Lise-Lotte. Kollegerna i vårt franska systerföretag Corsair är uppdelade i sju-åtta fackförbund. De står aldrig enade som vi.
- Vi måste gå ihop med ännu fler till ett stort vertikalt förbund för tjänstemän, anser Andreas. Men vi får inte skära ned regionalt. Avdelningens ombudsmän är viktigaste kontakten.
- Sammanslagning med Sif är inget jag går och tänker på, säger Lise-Lotte. För medlemmarna är det vi - kabinklubben - som är facket.
Här avbryts det fackliga tugget tvärt. Två frågor får båda att sätta sig käpprakt upp i soffan, vrida sig 90 grader och speja djupt in i varandras ögon efter den gemensamma sanningen.
Vad var det som gjorde att ni blev ett par? Hur träffades ni?
- Internetdejting för drygt tre år sedan, avslöjar Lise-Lotte. Min ena syster hade dejtat så. Det har fördelar. Jag gillar inte krogar. Jag var 36 år. Var träffar man någon då? Hur träffar man någon ny på jobbet - uppe i luften med charterturister?
- Vi träffades klockan två på Mariatorget här intill och satte oss och fikade på ett kafé på Hornsgatan. Sedan köpte vi middagsmat på Konsum som Andreas lagade här och som vi åt och fortsatte prata.
- Pepparstek, upplyser Andreas.
- Var det det? Ja, och sedan skulle han hem till sig. Så sågs vi helgen efter. Sedan dess har vi varit ett par, fast inte hela tiden.
De har ingen brådska att flytta ihop. Barnen ska inte ryckas upp från skola och kamrater. Under tiden tar de vara på fördelarna med att vara särbo.
- Vi måste inte träffas jämt och behöver inte diskutera alla småsaker som andra bråkar om, säger Andreas. Vi talar mer med varandra när vi inte träffas, för vi måste prata i telefon.
- Vi kan prata i timmar, fyller Lise-Lotte i. Djupa samtal. Vi lär känna varandra.
Och om tio år? Lise-Lotte låter tankarna flyga:
Då har vi hästgård. Om vi kan enas om häst. Andreas vill köra, jag vill ha ridhäst...
Andreas Grünewald har åkt in från villan i Åkersberga, där döttrarna Lisann, 10 år, och Lydia, 9, bor med honom när de inte är hos sin mamma.
Lise-Lotte bjuder på kaffe och lussekatter. Själv dricker hon te för att kunna somna. Halv fyra ska hon upp. Åtta dygns kabinjobb med charterresenärer till och från Thailand väntar.
I morgon beställer hon förlovningsringarna under mellanlandning i Förenade arabemiraten, där det är billigare än här.
Andreas är civilekonom och arbetar med IT inom läkemedelskoncernen Pfizer. Han är vice ordförande i Sifklubben och var ombud till kongressen som sa ja till Lise-Lottes HTF.
Lise-Lotte är flygvärdinna sedan 21 år och inne på sitt fjärde bolag. TUI fly Nordic flyger charterresenärer åt Fritidsresor i samma företagsgrupp. I vinter är hon kabinchef. Hon är sekreterare i styrelsen för HTF:s kabinklubb vid företaget.
- Lise-Lotte är kärleksfull, öm och ödmjuk och en effektiv planerare, beskriver Andreas.
Lise-Lotte ger sin bild av honom:
- Andreas är mer spontan och planerar mindre, fast vi har blivit mer lika. Han skulle kunna jobba med något helt annat. Göra egen korv eller något annat i köttbranschen. Han saltar skinka och brukar hjälpa en bonde slakta får. Han är jordnära.
- Andreas tycker om gamla saker - inte bara mig.
Det sista handlar för henne om att han i sommar blir en två månader yngre 40-åring än hon.
Han skulle nog säga att det handlar om bilarna. Volvo PV -62. Mercedes 280 S -76. Land Rover -69 serie 2A med öppet flak som han kör barnen till badsjön i. Och en Toyota Corolla.
- Vi är väldigt olika men ändå kompatibla, summerar Lise-Lotte.
Lise-Lotte har suttit två år i kabinklubbens styrelse och ställer upp för ny period. Innan hade hon ingen erfarenhet av föreningsarbete. Nu skriver hon styrelseprotokoll.
- Jag har alltid haft starka åsikter. Vår ordförande Mats Bäverstam har varit ett stort stöd.
Andreas arbetade ett år i Dublin efter att Pfizer köpt Farmacia. Med chefer och arbetskultur från USA var fackligt arbete inte opportunt. Åter i Sverige hade han svårt att utveckla sig vidare i jobbet. Då lockades han in i facklig verksamhet av Sifklubbens ordförande Ragnar Harge.
- Han såg mig. Jag fick arbeta med något som var verkligt.
Nu är Andreas vice klubbordförande, skyddsombud och sitter i bolagsstyrelsen för Sif.
- Efter två års aktivt arbete för att påverka företagets inställning tycker jag den har svängt. Företaget ser oss som en resurs.
De fackliga frågorna är olika för dem.
- Nya EU-regler om arbetstid oroar oss och de andra företagens kabinklubbar mycket, berättar Lise-Lotte. Vi vill begränsa våra långa arbetstider men EU vill tillåta 60 timmar i veckan. Luftfartsstyrelsen ska bestämma sig i sommar.
- Omorganisationer är svåra att påverka fackligt i ett utlandsägt företag, säger Andreas. Vi kommer in för sent. Den svenska ledningen kan inte heller göra mycket.
Blir det lättare att påverka med ett stort sammanslaget fack?
- Vi blir starkare när vi blir fler, tror Lise-Lotte. Kollegerna i vårt franska systerföretag Corsair är uppdelade i sju-åtta fackförbund. De står aldrig enade som vi.
- Vi måste gå ihop med ännu fler till ett stort vertikalt förbund för tjänstemän, anser Andreas. Men vi får inte skära ned regionalt. Avdelningens ombudsmän är viktigaste kontakten.
- Sammanslagning med Sif är inget jag går och tänker på, säger Lise-Lotte. För medlemmarna är det vi - kabinklubben - som är facket.
Här avbryts det fackliga tugget tvärt. Två frågor får båda att sätta sig käpprakt upp i soffan, vrida sig 90 grader och speja djupt in i varandras ögon efter den gemensamma sanningen.
Vad var det som gjorde att ni blev ett par? Hur träffades ni?
- Internetdejting för drygt tre år sedan, avslöjar Lise-Lotte. Min ena syster hade dejtat så. Det har fördelar. Jag gillar inte krogar. Jag var 36 år. Var träffar man någon då? Hur träffar man någon ny på jobbet - uppe i luften med charterturister?
- Vi träffades klockan två på Mariatorget här intill och satte oss och fikade på ett kafé på Hornsgatan. Sedan köpte vi middagsmat på Konsum som Andreas lagade här och som vi åt och fortsatte prata.
- Pepparstek, upplyser Andreas.
- Var det det? Ja, och sedan skulle han hem till sig. Så sågs vi helgen efter. Sedan dess har vi varit ett par, fast inte hela tiden.
De har ingen brådska att flytta ihop. Barnen ska inte ryckas upp från skola och kamrater. Under tiden tar de vara på fördelarna med att vara särbo.
- Vi måste inte träffas jämt och behöver inte diskutera alla småsaker som andra bråkar om, säger Andreas. Vi talar mer med varandra när vi inte träffas, för vi måste prata i telefon.
- Vi kan prata i timmar, fyller Lise-Lotte i. Djupa samtal. Vi lär känna varandra.
Och om tio år? Lise-Lotte låter tankarna flyga:
Då har vi hästgård. Om vi kan enas om häst. Andreas vill köra, jag vill ha ridhäst...
