Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Invandrare blir trevliga på film

Trevliga men annorlunda. Ungefär så framställs invandrare i svensk film enlig Carin Tigervall Umeå universitet som nyligen doktorerat med ämnet "Folkhems film: med "invandraren" som den sympatiske Andre.<br />Vad är det för fel att framställas som trevlig egentligen?<br />
Publicerad
Det är inte enbart fel men det finns också problem. Invandrare är sympatiska men också annorlunda gentemot svenskar. De är de "andra". Risken är att man reproducerar traditionella föreställningar om invandrare som såna som gifter bort sina döttrar, har lägre utbildning, lever i storfamiljer och så vidare.
I din avhandling har du studerat hur invandrare framställs i filmer under de senaste 40 åren. Kan du se någon förändring under årens lopp?
-Jag började titta på de nya "invandrarfilmerna" från 2000-talet, filmer som "Vingar av glas" och "Jalla Jalla". Filmerna framställs som nyskapande och antirasistiska, men bilden av invandraren som trevlig, fast inte som oss, kvarstår.
I filmerna på 70-talet handlade det oftast om en främling, en man, som lämnar fattigdom och kommer till det moderna Sverige. Karaktären är varm och känslig jämfört med svenskar. På 90-talet var temat gängkrig och nazism. I dagens filmer är ofta invandrarna en del av vårt samhälle, men samtidigt står de utanför
"Berättelser om utsatta och sympatiska invandrare handlar främst om tillstånd och kriser i det svenska samhället". Vad menar du med det?
-Problemen i samhället diskuteras i filmerna. På 70-talet fanns det kritik mot det moderna och kalla samhälle som växte fram. Då visade man bilden av den varma och traditionella invandraren som en kontrast till vårt samhälle.
90-talets filmer handlar mycket om rasism och ekonomiska kriser. Dagens filmer tar upp problem som upplevelser av att inte vara fullt ut integrerad i Sverige, flyktingmottagandet eller möten över gränser som i filmen "Vingar av glas".


Tryggare för danska mammor


Från den 1 juli måste danska arbetsgivare betala 786 kronor per anställd och år till en särskild barnledighetsfond. I gengäld får arbetsgivarna 22 000 kronor i månaden per barnledig anställd.
Arbetsgivarna har tidigare själva fått bekosta de 24 veckorna en mamma har rätt att vara hemma med barn. Små arbetsplatser har inte haft råd att betala den föräldralediga och vikaren, vilket lett till att gravida sagts upp. Förhoppningarna är att barnledighetsfonden ska stoppa diskrimineringen på arbetsmarknaden.


EU får institutför jämställdhet


På kvinnodagen i år offentliggjordes det att EU ska få ett jämställdhetsinstitut. Institutets uppgift blir att undersöka och analysera jämställdhetsfrågor inom EU, samla fakta om jämställdhet och inrätta ett bibliotek som ska vara öppet för allmänheten. Institutet kommer förmodligen att placeras i något av de nya medlemsländerna Tjeckien, Ungern eller Slovenien.


DO granskarmyndigheter


Ombudsmannen för etnisk diskriminering, DO, har inlett sin granskning av statliga myndigheter. 30 myndigheter, bland annat AMS, CSN, försäkringskassan och regeringskansliet, har fått en begäran från DO att redovisa sitt förebyggande arbete mot etnisk och religiös diskriminering.
Regeringen ha gett DO i uppdrag att redovisa hur de största myndigheterna uppfyller lagens krav på åtgärder mot diskriminering. Senare kommer även andra delar av den offentliga sektorn att granskas. Senast 5 april ska DO ha fått svar från samtliga myndigheter.


Förslag om extramammamånad


En extra frivillig mammamånad före barnets födelse kan bli verklighet om regeringens utredare, Karl-Petter Thorwaldsson, får som han vill. Hans förslag är att föräldraledigheten byggs ut med en månad som havande kvinnor ska kunna ta ut sista månaden innan förlossningen. Ersättningen ska vara 80 procent av lönen.
Få gravida orkar jobba ända fram till förlossningen; en del blir sjukskrivna, andra får havandeskapspenning. Många kvinnor tvingas också nagga av föräldrapenningen innan barnet är fött. Det är läkaren och försäkringskassan som avgör vilken ersättningen kvinnan får och bedömningen varierar över landet. En graviditetsmånad skulle vara en rättighet för alla kvinnor
Förslaget lämnas till regeringen i september.



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.