Instegsjobben infördes i juli i år. Tanken var att nyanlända invandrare ska kunna kombinera arbete med studier i svenska språket. Den arbetsgivare som anställer en person som haft uppehållstillstånd max 18 månader kan få upp till 75 procent av lönen betald av staten. Men hittills har bara 163 personer fått instegsjobb.
- Man gjorde ingen bra analys innan man införde det här. Bara 50 procent av de nyanlända flyktingarna är i arbetsför ålder, och många kommer från krigsdrabbade länder som Afghanistan och Irak och har väldigt traumatiska upplevelser bakom sig som de först måste bearbeta, säger Berivan Öngörur.
Trots det tycker hon att idén är väldigt god. Det finns, säger Öngörur, inget bättre sätt att lära sig språket än genom att komma ut i arbete.
- Men man har valt en väldigt snäv grupp. Den som har varit här 18 månader kan få hjälp, men inte den som har varit här i 20 månader. Jag gillar inte principen med särlösningar för speciella grupper. Det är resursslöseri. Man har satsat 100 miljoner på instegsjobben. Det betyder att varje jobb hittills har kostat mer än 600 000 kronor.
Det verkliga krutet borde läggas på den strukturella diskrimineringen på svensk arbetsmarknad anser hon.
- Vi har 1,2 miljoner svenskar med utländsk bakgrund som diskrimineras dagligen. Vi brukar skämta om att vi har världens mest välutbildade taxichaufförer. Samtidigt har vi brist på välutbildad arbetskraft. Det är lite ironiskt att vi dessutom pratar om arbetskraftsinvandring. Vad vi behöver är mycket kortare valideringsprocesser, där man utreder om de utländska utbildningarna räcker eller om de måste kompletteras, säger Berivan Öngörur.
Ett annat sätt att komma åt den strukturella diskrimineringen är tydliga ekonomiska konsekvenser för den arbetsgivare som diskriminerar.
- Kanada brukar nämnas som ett föregångsland. Det ska kosta att diskriminera.

LINDA SVENSSON