Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ingen given kandidat till ordförandeposten

Cecilia Fahlberg blir Unionens nya ordförande. Åtminstone om vi tittar på vem som haft störst genomslag i media vid sidan av Mari-Ann Krantz.
Sanningen är dock att det inte finns någon given efterträdare till Mari-Ann Krantz. I stort sett vem som helst kan bli Unionens nye ordförande.
Göran Jacobsson Publicerad 24 april 2008, kl 09:51

Än har det inte varit någon mer omfattande diskussion i Unionen om nya ledningen för facket. I och med att Mari-Ann Krantz förklarat att hon inte ställer upp för omval lär en sådan diskussion nu braka igång.

Frågan är vad en ordförande ska ha för egenskaper. Först av allt gäller det att ha ett brett stöd bland medlemmarna, vilket kan vara ett särskilt problem i nybildade Unionen. De allra flesta är kända och omtyckta bland de tidigare HTF-arna eller bland de tidigare sifarna. Det ger den nuvarande förbundsstyrelsen ett försprång, eftersom de reser runt i landet och diskuterar i fackets olika regioner.

En ny ordförande för Unionen måste klara att leda förhandlingar med arbetsgivarna. För facket är det den allra viktigaste uppgiften.

Efterträdaren till Mari-Ann Krantz måste göra sig i tv och klara att möta journalister från radio och tidningar. Under kabinstrejken förra året fungerade Cecilia Fahlberg som en av de tunga fackliga företrädarna för den strejkande flygpersonalen. De andra är inte prövade i tv-lampornas sken - åtminstone inte på riksplanet.

En aspekt som kan komma att ha betydelse för en blivande ordförande i Unionen är viljan att slå broar mellan de två ingående organisationerna. Det handlar om någon som aktivt arbetar för att HTF och Sif ska smälta samman till en organisation.

Visserligen säger Unionens stadgar att vem som helst i organisationen kan väljas till ledande poster. I Sif fanns dock hållningen att anställda funktionärer inte skulle väljas och även om det nu inte finns någon sådan regel är det troligt att inställningen kommer att ha betydelse. Det gör att det blir svårt för den anställde förhandlingschefen Lars-Bonny Ramstedt att väljas - om han nu skulle vilja det.

Det medför också att de redan förtroendevalda i presidiet och i förbundsstyrelsen tillhör dem som har stora möjligheter att bli valda. En annan grupp som kan ligga bra till för förtroendeposter på riksplanet är de 19 regionordförandena, som med all säkerhet har användbara erfarenheter och är kända och har stöd åtminstone i sin region.

Troligast är dock att valberedningen i första hand kommer titta på de fyra i presidiet och de elva övriga i förbundsstyrelsen som står till förfogande.

Presidiet ska krympas till tre personer. I nuvarande presidium ställer fyra upp för omval. Det är Bengt Olsson, Cecilia Fahlberg, Stefan Carlsson och Peter Hellberg. Förbundsstyrelsen ska minska till tio personer. I den nu sittande styrelsen vill elva bli omvalda. Det är Peter Bording, Lars Carlsson, Christina Dahlström, Glenn Edlund, Agneta Hallberg, Sonja Hallsten, Barbro Henning. Kristina J:son Karlsson, Gun Karlsson, Jane Larsson och Ewa Tjärnström.

Valberedningen har en grannlaga uppgift. Det gäller att hitta kandidater som kan fungera enande och som kan företräda hela den nya organisationen. Om det inte lyckas kan det leda till interna stridigheter och motsättningar mellan Sif- och HTF-delen av Unionen. I en situation där en sifare står mot en HTF-are kan valet falla på en kompromisskandidat, som ingen är särskilt förtjust i.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.