Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Idrottsrörelsen utan etiska krav på sportkläder

Det är fortfarande vanligt med barnarbete, långa arbetsdagar, låga löner och farliga kemikalier inom idrottsklädesindustrin. Men varken Riksidrottsförbundet eller något av deras 68 medlemsförbund har någon formulerad policy för att ställa krav på leverantörerna.
Susie Edlarsson Hjort Publicerad

Varje svensk köper sportkläder för i genomsnitt 1 900 kronor per år. Branschen går mycket bra och försäljningen har ökat med 86 procent mellan 1990 och 2005. Tillverkningen sker i stor utsträckning i Asiens låglönefabriker och de dåliga arbetsvillkoren är väldokumenterade liksom förtryck av kvinnor och fackligt aktiva.

Alla stora internationella sportföretag har numera antagit en uppförandekod, ett dokument där man presenterar sina krav när det gäller arbetsförhållanden. Däremot saknas ofta riktlinjer för att kontrollera att denna kod efterföljs. Idrottsrörelsen är en stor beställare men ingen av Riksidrottsförbundets medlemsorganisationer har antagit riktlinjer för vilka etiska krav man ska ställa på företag vid upphandling av sportutrustning eller sportkläder.

Dessa saker belystes vid ett seminarium på Unionen anordnat av nätverket Rena Kläder i samarbete med IF Metall, Handels och SSU. Samtidigt presenterades en rapport om Idrottsrörelsens krav på goda produktionsvillkor, av journalisten Mats Wingborg. En generell slutsats i rapporten är att det finns ett stort behov av tydligare riktlinjer för idrottsförbundens upphandling av utrustning samt ett system för genomförande och verifiering. Kritiken gäller i stora delar även Svenska Olympiska Kommittén, SOK.

I den efterföljande diskussionen medverkade bland andra Handels ordförande Lars-Anders Häggström och IF Metalls ordförande Stefan Löfven. Dessutom deltog Mattias Claesson från Riksidrottsförbundet. SOK valde däremot att inte medverka.

- Jag tror aldrig att handeln kan lösa de här frågorna på egen hand, och det är skamligt att SOK inte deltar i detta seminarium, sa Lars-Anders Häggström.

Stefan Löfven menade att en av de viktigaste uppgifterna är att se till att internationella ramavtal kommer till stånd som kan stärka de uppförandekoder som i bästa fall finns för de anställdas rättigheter. Han drog även exempel på hur vi som konsumenter kan förändra genom att efterfråga och köpa rättvisemärkt.

- Även de idrottsligt aktiva har ett ansvar för vilka kläder de väljer, sa han.

Mattias Claesson fick ta emot hård kritik för att Riksidrottsförbundet inte har initierat några riktlinjer för etisk upphandling. Medlemsförbunden har tidigare inte efterfrågat detta, menade han. Han ansåg också att det delvis var en politisk fråga.

- Vi är partipolitiskt obundna, men anser ändå att idrott och politik hör ihop. Vi måste ha en diskussion om hur det ska se ut och vi behöver också diskutera vilken roll facken har innan vi kan bestämma vilken policy vi ska ha, sa han.

Fotnot: Rena kläder drivs av 10 av varandra oberoende organisationer, bland annat Industrifacket, Röda korsets Ungdomsförbund och Handels. Rena kläder står också bakom organisationen Play Fair.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.