Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Höjd a-kassa minskade jobbsökandet i Finland

Den finska a-kassan höjdes år 2003 för dem som arbetat i många år och sedan blivit arbetslösa. Det ledde till färre i arbete och en månads längre arbetslöshet.
Publicerad
Höjningen innebar 15 procents högre a-kassa i 150 dagar för en grupp som arbetat i 20 år före arbetslöshet. Det var i samband med en förenkling av a-kassesystemet som det tidigare avgångsvederlaget togs bort och ersattes av högre a-kassa. Höjningen innebar att ersättningen för medianinkomsttagaren höjdes från 52 procent till 60 procent av den tidigare inkomsten.
Nu har finska nationalekonomer vid Löntagarnas Forskningsinstitut i Helsingfors utvärderat effekterna av reformen.
Höjningen av a-kassan förlängde inskrivningstiden på arbetsförmedlingen med runt 30 dagar eller med 11 procent, jämfört med yngre som inte fick den högre a-kassan
Skillnaderna beror enligt forskarna inte på ålder och skillnaderna försvann efter 150 dagar då den högre a-kassan togs bort.
Nationalekonomerna Roope Uusitalo och Jouko Verho, som genomfört studien, vill inte dra slutsatsen att arbetslösa söker nytt arbete mindre aktivt under perioden med högre a-kassa.
- Vi vet inte hur aktivt de sökte jobb. Men den ökade ersättningen gjorde det helt klart svårare för dem att hitta ny anställning, säger Roope Uusitalo vid Löntagarnas forskningsinstitut i Helsingfors, som delvis är finansierad av den finska fackföreningsrörelsen. Studien är gjord i samarbete med Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Ifau, vid Uppsala Universitet.
Kan resultaten säga något om den svenska arbetsmarknaden?
- Det finns inte mycket som säger att det skulle vara annorlunda i Sverige, även om det inte går att översätta resultaten rakt av. Det generella mönstret att ersättningsnivåerna påverkar sannolikheten att få jobb stämmer även i Sverige, säger Roope Uusitalo.

THOMAS HELDMARK

Rapporten "The effect of unemployment benefits on re-employment rates: evidence from the Finnish UI-benefit reform" (IFAU Working Paper 2007:21) är skriven av Roope Uusitalo från Löntagarnas forskningsinstitut i Helsingfors och Jouko Verho från Helsingfors Universitet, båda knutna till Institutet för arbetsmarknadspolitiska utvärderingar, Ifau.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.