De anställda, blir svaret, om ägaren av teletjänstföretaget Itell i Hofors skulle få svara. Där har en konflikt mellan företaget och HTF blossat upp om kollektivavtalets värde.
Trots att Itell är medlem i arbetsgivarorganisationen Almega, som kräver av sina medlemmar att de tecknar kollektivavtal, vill ägaren inte följa spelreglerna. Han har också kommit i konflikt med kommunalrådet, som är tveksam till om Itell ska få fortsätta att driva den kommunala växeln i Hofors om inte kollektivavtal tecknas när nuvarande upphandling löper ut. Itell hotar därför i lokalpressen att flytta jobben till Stockholm.
Kan Itellmannens inställning vara riktig? Kan det vara så att på hans företag är det goda arbetslivet uppnått med höga löner, goda villkor, utvecklad arbetsmiljö och omfattande medbestämmande? Då behövs inga avtal.
Och granskas villkoren på Itell är de riktigt bra:
Lönerna är någorlunda marknadsmässiga, lokalerna fräscha och avsättningar till de anställas pensioner görs regelbundet.
Men man kan lika gärna hävda att Itellmannens inställning är felaktig, därför att utan avtal är vi tillbaka i gamla tider då patron bestämde allt på nåder.
Utan avtal är de anställda inte garanterade avtalsrörelsens löneökningar, utan det är upp till arbetsgivarens goda vilja om lönerna höjs.
Utan avtal har arbetsgivaren stora möjligheter att försämra anställningsvillkoren i sämre tider. Och försäkringar och pensioner är sällan lika förmånliga i privata lösningar som i kollektivavtalet.
Om arbetsgivaren hävdar, som Itells ägare gör, att villkoren på företaget är lika bra som i kollektivavtalet kostar det honom inte ett öre att underteckna avtalet. När ägaren av Itell insåg att medlemskapet i Almega innebar att han måste ha ett kollektivavtal begärde han utträde. Då slöt Almegas förbundsdirektör Örjan Lenárd och HTF:s avdelningschef i Gävle Dick Bäcklund ett gentlemens agreement. Itell ska få fortsätta att vara medlem i Almega och HTF ligger lågt en tid med sitt krav på kollektivavtal. På så sätt kan Itell få det stöd av en professionell arbetsgivarorganisation som företaget så väl behöver, bland annat i den infekterade debatten med HTF.
Företagets ägare säger att det är omtanke om personalen som styr hans ovilja mot kollektivavtal. Han säger att Itells viktigaste resurs är personalen och hävdar att deras löner därför ligger 35 procent över kollektivavtalets nivå. Men när jag ber honom om uppgifter som styrker påståendet visar det sig att lönerna snarare har svårt att nå upp till marknadsmässig nivå än utklassar vad andra HTF:are tjänar. De anställda som sköter kommunens omstridda växel tjänar 17000-20 000 kr i månaden. Efter årets avtalsrörelse borde intervallet snarare vara mellan 18500 och 21000 kr på den befattningen, enligt min bedömning.

I mindre kommuner långt från storstäderna är det vanligt att även goda arbetsgivare kan hålla nere lönerna något. Invånarna har inte så många arbetsgivare att välja mellan. Den som inte var nöjd med villkoren på Itell hade bara åtta lediga jobb att söka i Hofors. Så såg det ut i mitten av september, enligt arbetsförmedlingen. Det är därför ägaren kan tas på allvar när han hotar med att flytta jobben till Stockholm, även om det måste vara svårt för honom att driva företaget lika framgångsrikt i storstaden med dess löneläge och lokalkostnader.

Jag hoppas att de anställda som står utanför facket och högljutt stött sin arbetsgivare blir informerade av honom om att de via sin produktion arbetar ihop arbetsgivarens avgifter till Almega, som ger honom professionell hjälp i alla förehavanden med personalen, medan de själva står utan stöd.
Visst, de som står utanför facket kan gå till en advokat på stan som tar ett par tusen kronor i timmen om de hamnar i en tvist. En årsavgift till facket rullar iväg för varje timmes jobb juristen utför. Men vad tror ni en jurist kan hävda när inget finns avtalat på arbetsplatsen?

Carl von Schéele, chefredaktör