Visst skiljer sig upplevelserna från person till person - och från jobb till jobb - men på ett generellt plan är våra erfarenheter ändå påfallande lika. Det betonar leg psykolog Monica Rehnberg-Eriksson om arbetslivets olika faser. Monica är konsult inom arbetspsykologi och jobbar dessutom deltid på Lunds universitet. Under alla de år som hon har varit verksam som psykolog har hon mött de flesta tänkbara problem som kan dyka upp på en arbetsplats. Men nästan allt går att lösa, menar hon.
Jag har slagits av att människan har sådana oerhörda resurser, säger hon. Av alla de personer som jag har mött under mina 30 år i yrket är det inte fler än två, tre stycken som har fastnat i bitterhet och inte lyckats gå vidare!


GLÄDJERUSET

Härligt - nytt jobb! Du har kanske sökt jobb länge eller så har du bytt anställning för att den nya verkade bättre. Framtiden tycks ljus. Du är glad, förväntansfull och fortfarande lite yr över att just du fick jobbet.
- I det skedet suger man gärna i sig allt det positiva och tänker inte så noga på det som är mindre bra, säger Monica Rehnberg-Eriksson. Hur länge det varar varierar lite, men jag brukar säga ungefär fyra veckor. Det är en trevlig tid!

Monicas tips:
- När man uppträder positivt bemöts man också på ett bättre sätt. Därför kan det vara en god idé att rida på den här vågen. Försök att hålla fast vid den första tidens glädje och utnyttja den så länge som det går.


OSÄKERHETENS TID

Efter ett tag börjar osäkerheten krypa på. Känslorna av glädje blandas med rädsla. Vad är det egentligen jag har gett mig in på? frågar man sig. Hur ska jag klara av det? Förväntar de sig att jag ska kunna mer än jag kan? Passar jag verkligen in i gruppen?
- Det kan handla om så enkla saker som att man råkar komma först till arbetsplatsen på morgonen och inte riktigt vet om man ska koka kaffe eller inte, förklarar Monica Rehnberg-Eriksson. Man försöker också klura ut vem som har makten, vem man kan vända sig till och hur man undviker att trampa folk på tårna.

Monicas tips:
- Ha i bakhuvudet att praktiskt taget alla går igenom en osäker period i början av en ny anställning. Passa på att fråga, fråga, fråga. Du har rätt att vara dum i början, sedan kan det vara svårare. Försök att skapa goda relationer till dina arbetskamrater.
- Skaffa gärna en fadder eller mentor som kan stödja dig den första tiden. Du kan till exempel boka in en liten stund varje dag eller en gång i veckan med din mentor, då ni stämmer av läget och pratar om jobbet.


LUGNA GATAN

Så småningom glider den osäkra perioden över i ett tryggare skede. Efter ungefär ett halvår känner många att de behärskar sitt jobb någorlunda. Man hittar sin plats, känner fast mark under fötterna och vågar fatta mer självständiga beslut.
Jobbet blir en daglig lunk och man arbetar på utan att fundera så mycket över det.
- Det här stadiet kan vara i ett par, tre år, säger Monica Rehnberg-Eriksson. Ibland mycket längre. Det är väldigt individuellt hur länge man slår sig till ro på en arbetsplats. Många tycker om att alltid göra samma sak som igår och vill inte ha fjärilar i magen, medan andra söker förändring snabbare.


KRISEN

Förr eller senare kommer de flesta till en punkt då de ifrågasätter sin anställning. Det kan bero på vantrivsel eller bara en känsla av att ett annat jobb skulle ge bättre stimulans. Då gäller det att besluta sig för om man ska stanna eller gå.
- Här skiljer det sig ganska mycket mellan generationerna, säger Monica Rehnberg-Eriksson. I den yngre generationen finns det en uppfattning om att man bör prova på så mycket som möjligt i livet, medan många i den äldre generationen tycker att det är"fult att byta jobb. Kanske är det bäst med ett mellanting - men huvudsaken är att man har tänkt igenom sitt beslut noga.
Om man beslutar sig för att stanna på arbetsplatsen kan man tackla det på olika sätt.
- Vissa harvar bara på, säger Monica Rehnberg-Eriksson. De väntar på semestern, lägger ner sin energi på fritiden och ser mest jobbet som en transportsträcka. Andra blir gnällspikar som går runt och hittar fel överallt. Och så finns det de som blir sjukskrivna eftersom vantrivseln sätter sig i kroppen och får dem att må dåligt rent fysiskt.
Men naturligtvis finns det också personer som vänder krisen till något positivt.
- De lägger ner kraft på att söka nya uppgifter inom företaget eller hittar på andra lösningar för att förbättra sin situation.

Monicas tips:
- Börja med att reda ut begreppen för dig själv. Beror min vantrivsel verkligen på jobbet eller är det något i privatlivet som inte stämmer? Räcker det med att förändra något på min nuvarande arbetsplats eller bör jag söka mig till ett helt nytt ställe? Har jag bara en humörsvacka som snart kommer att gå över eller är det allvarligare än så?
- Skaffa dig gärna en samtalspartner som kan hjälpa dig att se klart på problemet. Det kan vara en god vän, en förälder eller en professionell terapeut, till exempel en arbetspsykolog. Sådana kan man hitta i Gula Sidorna. Det kan räcka med att kosta på sig ett par, tre besök, så får man den hjälp som behövs för att bena upp situationen.
- Det är dessutom ingenting som hindrar att man går in till chefen och förklarar att man vill förändra sin situation. Då är det bra att ha ett färdigt förslag att komma med.
- Många ställer sig den förlamande frågan: Är det här vad jag vill göra resten av mitt liv? Men så långsiktig i sitt tänkande behöver man inte vara. Det kan räcka med frågeställningen: Hur vill jag ha det om ett, två eller fem år? Det är vansinne att försöka ha en hel livstidsplan, eftersom man ändå inte vet vad som händer om tio eller 20 år. Visst bör man försöka ha en riktning i sitt liv, men man får ta små steg i taget och inte bli förkrossad om man måste ändra sig längs vägen.


SLUTET

Sluta måste alla göra förr eller senare. Antingen går man i pension eller så tvingas man sluta av andra skäl. Hur man reagerar beror naturligtvis på vilken sorts avsked det handlar om. Men när det gäller större förändringar i livet följer ofta känslorna ett visst mönster.
- Först har man svårt att inse att det verkligen har hänt, förklarar Monica Rehnberg-Eriksson. Det blir en smärre chock, även om man har varit förberedd. Sedan infinner sig nästan alltid ett stråk av besvikelse eller smärta. Det gör det oavsett om man i grunden är positiv till förändringen eller ej.
Då träder våra försvarsmekanismer in. Man tänker kanske: "Det var lika bra att jag fick gå, det var ändå ett skitföretag". Man kan bli arg, leta syndabockar eller kanske ta sig en extra whiskypinne på kvällen för att orka med.
- Men efter ett tag kommer de flesta fram till ett slags acceptans, säger Monica Rehnberg-Eriksson. Det känns okej att ha slutat, man börjar se möjligheterna, engagerar sig i något annat och hittar förhoppningsvis fram till en harmoni i livet.

Monicas tips:
- Bli inte rädd om du känner dig ledsen, arg eller deprimerad efter att ha slutat ditt jobb. Ge dig själv möjligheten att vara lite sur eller småtrist ett tag. Det är fullt naturligt. I vår kultur strävar vi ständigt efter att vara lyckliga och blir ängsliga för att må dåligt. Men sådana känslor är också en del av livet.
- Efter ett tag måste du dock ta tag i din situation och gå vidare. Börja söka jobb om du har blivit arbetslös, ring till de där kontakterna som någon har tipsat dig om, fundera på nya utbildningar. Om du är nybliven pensionär kan du börja en kurs, passa barnbarnen en dag i veckan eller göra något annat som du tycker om.
- Försök att se det goda i förändringen. och kom ihåg att det är bara du själv som kan styra ditt liv.

FOTNOT: Som utgångspunkt för sitt resonemang har Monica Rehnberg-Eriksson haft en man eller kvinna med fast anställning på ett vanligt svenskt företag eller i offentlig verksamhet.