Torbjörn Hage efterlyste också en förändrad organisation till nästa avtalsrörelse och han vill se hårdare tag mot arbetsgivarna.

- Så här i efterhand kan vi säga att det blev så där lagom lyckat, sa han.

Flera pratade om frustration i branschdelegationernas arbete. Det fanns invändningar mot förhandlingsresultatet medan andra ansåg att avtalens värde var acceptabelt. Bland debattörerna fanns en klar skillnad i inställning mellan dem som kommer från den krisdrabbade industrin och dem från andra branscher.

Förbundsrådet är Unionens högsta beslutande organ mellan kongresserna. Diskussionen om avtalsrörelsen var början till en utvärdering. Hittills har Unionen undertecknat 46 avtal, som omfattar 220 000 medlemmar. Kvar är 38 avtal för 44 000 medlemmar.

Karin Åberg, som var ordförande för en industridelegation, berättade att delegationen var oenig om avtalet som de opartiska ordförandena föreslog för teknikområdet. Delegationen redovisade sin uppfattning för förbundsstyrelsen och begärde mer betänketid. Det gick förbundsstyrelsen inte med på, utan sa ja till avtalet. Teknikavtalet var ett av de avtal som satt märket för hela den övriga avtalsrörelsen.

En del av tveksamheterna i delegationen handlade om att Unionen och Sveriges Ingenjörer skulle skriva avtal utan IF Metall. Förhandlingschef Niklas Hjert svarade inte direkt på frågan om det var klokt att sluta avtal utan LO-förbundet. Istället förklarade han att avtalsförslaget levde upp till Unionens inriktningsbeslut och att det skulle innebära att den konkurrensutsatta sektorn undertecknade det första avtalet. Dessutom fanns en oro över att någon annan skulle hinna före och skriva under det första avtalet.

I sina reflektioner på förbundsrådet sa förhandlingschefen dessutom:

- För första gången har vi tecknat avtal utan skydd av LO och det har vi gjort i kraft av vår egen organisation. Det öppnar möjligheter att vi av styrkan i Unionen ska kunna driva frågor.

Han pekade också på att Unionen i sina avtal uppnått en del av sina krav. Han lyfte bland annat fram individgaranti, höjning av lägstalöner, pengar till individuella kompetenskonton, att begränsningarna i restidsreglerna försvunnit, längre föräldralön samt att facket avvisat arbetsgivarnas krav på urholkning av avtalet.

- Det ekonomiska läget har begränsat utrymmet, men vår bedömning är att avtalet ger reallöneökningar, sa Niklas Hjert.

Arne Kastö från region Sydväst sa att han inte hade några invändningar mot avtalens innehåll. Däremot var han mycket kritisk mot att förbundskontoret inte skickat ut några instruktioner och tolkningar för att hjälpa klubbarna att förverkliga avtalen lokalt.

Anders Holger-Nilsson från Göteborg efterfrågade en diskussion om märket - ifall det absolut måste handla om exakt samma procenttal eller om krontalspåslaget skulle vara detsamma.

Tommy Lindbohm från Stockholm berättade att han ändrat sig. Inför avtalsrörelsen hade han sagt att han skulle reservera sig mot alla avtal som sträckte sig över längre tid än 12 månader. Till slut handlade diskussionen med arbetsgivarna om kollektivavtalens existens. I ljuset av detta är han nöjd med avtalen.

Ett beslut fattades, och det var att tillsätta en arbetsgrupp som ska se över Unionens egen förhandlingsordning. Förslaget kom från Ingvar Olofsson från region Öst, som tycker att delegationernas arbete behöver ändras och han sa bland annat att delegationerna har för många avtalsområden att ta ställning till.

Unionen kommer fortsätta utvärderingen av avtalsrörelsen. Det sker samtidigt som nästa avtalsrörelse förbereds och den börjar redan om ett drygt år.