Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Frustration i branschdelegationerna

Unionen behöver en diskussion om hur märket ska användas. Särskilt med tanke på att den krisande industrins löneuppgörelser ska styra löneutvecklingen även i branscher som går bra. Det sa Torbjörn Hage från Stockholm i förbundsrådets diskussion om avtalsrörelsen.
Göran Jacobsson Publicerad

Torbjörn Hage efterlyste också en förändrad organisation till nästa avtalsrörelse och han vill se hårdare tag mot arbetsgivarna.

- Så här i efterhand kan vi säga att det blev så där lagom lyckat, sa han.

Flera pratade om frustration i branschdelegationernas arbete. Det fanns invändningar mot förhandlingsresultatet medan andra ansåg att avtalens värde var acceptabelt. Bland debattörerna fanns en klar skillnad i inställning mellan dem som kommer från den krisdrabbade industrin och dem från andra branscher.

Förbundsrådet är Unionens högsta beslutande organ mellan kongresserna. Diskussionen om avtalsrörelsen var början till en utvärdering. Hittills har Unionen undertecknat 46 avtal, som omfattar 220 000 medlemmar. Kvar är 38 avtal för 44 000 medlemmar.

Karin Åberg, som var ordförande för en industridelegation, berättade att delegationen var oenig om avtalet som de opartiska ordförandena föreslog för teknikområdet. Delegationen redovisade sin uppfattning för förbundsstyrelsen och begärde mer betänketid. Det gick förbundsstyrelsen inte med på, utan sa ja till avtalet. Teknikavtalet var ett av de avtal som satt märket för hela den övriga avtalsrörelsen.

En del av tveksamheterna i delegationen handlade om att Unionen och Sveriges Ingenjörer skulle skriva avtal utan IF Metall. Förhandlingschef Niklas Hjert svarade inte direkt på frågan om det var klokt att sluta avtal utan LO-förbundet. Istället förklarade han att avtalsförslaget levde upp till Unionens inriktningsbeslut och att det skulle innebära att den konkurrensutsatta sektorn undertecknade det första avtalet. Dessutom fanns en oro över att någon annan skulle hinna före och skriva under det första avtalet.

I sina reflektioner på förbundsrådet sa förhandlingschefen dessutom:

- För första gången har vi tecknat avtal utan skydd av LO och det har vi gjort i kraft av vår egen organisation. Det öppnar möjligheter att vi av styrkan i Unionen ska kunna driva frågor.

Han pekade också på att Unionen i sina avtal uppnått en del av sina krav. Han lyfte bland annat fram individgaranti, höjning av lägstalöner, pengar till individuella kompetenskonton, att begränsningarna i restidsreglerna försvunnit, längre föräldralön samt att facket avvisat arbetsgivarnas krav på urholkning av avtalet.

- Det ekonomiska läget har begränsat utrymmet, men vår bedömning är att avtalet ger reallöneökningar, sa Niklas Hjert.

Arne Kastö från region Sydväst sa att han inte hade några invändningar mot avtalens innehåll. Däremot var han mycket kritisk mot att förbundskontoret inte skickat ut några instruktioner och tolkningar för att hjälpa klubbarna att förverkliga avtalen lokalt.

Anders Holger-Nilsson från Göteborg efterfrågade en diskussion om märket - ifall det absolut måste handla om exakt samma procenttal eller om krontalspåslaget skulle vara detsamma.

Tommy Lindbohm från Stockholm berättade att han ändrat sig. Inför avtalsrörelsen hade han sagt att han skulle reservera sig mot alla avtal som sträckte sig över längre tid än 12 månader. Till slut handlade diskussionen med arbetsgivarna om kollektivavtalens existens. I ljuset av detta är han nöjd med avtalen.

Ett beslut fattades, och det var att tillsätta en arbetsgrupp som ska se över Unionens egen förhandlingsordning. Förslaget kom från Ingvar Olofsson från region Öst, som tycker att delegationernas arbete behöver ändras och han sa bland annat att delegationerna har för många avtalsområden att ta ställning till.

Unionen kommer fortsätta utvärderingen av avtalsrörelsen. Det sker samtidigt som nästa avtalsrörelse förbereds och den börjar redan om ett drygt år.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.