- Tanken var att man genom erfarenhetsbyte skulle förbättra sin förändringskompetens. Det var 200 förtroendevalda i ett 20-tal nätverk i hela Sverige.
Deltagarna själva gav nätverket gott betyg. De upplevde att de utvecklades och hade stort utbyte av sina kollegor.
- Det tvivlar jag inte på. Men frågan är vilken betydelse det fick på arbetsplatsen, säger Tommy Nilsson.
Efter projektets avslutande har han omvärderat hela nätverksprocessen.
- Från början var jag positiv, sedan var jag både positiv och negativ. Nu
är jag mest kritisk till externt finansierade arrangerade nätverk. De som
förespråkar arrangerade nätverk exemplifierar ofta med organiskt framväxta
nätverk, och det är en helt annan sak.
Ofta nämns samarbetet mellan småföretag i norra Italien när man ska ge goda exempel.
- Men de har hållit på sedan 1500-talet!
Skillnaden mellan arrangerade nätverk och organiska är att de förstnämnda bildas utifrån en idé och får externa medel. Krystat, hävdar Tommy Nilsson.
- Jag var med och försökte starta ett nätverk i Nässjöregionen bland trämanufakturister, som tillverkar bland annat möbler. Det var omöjligt. Manufakturisterna var så avundsjuka och misstänksamma att de inte kunde släppa ifrån sig en enda idé. I Gnosjö har man nätverk så det visslar om det. Och det är bara ett stycke skog emellan.
Efter att LO-projektet avslutades levde bara fyra av de cirka 20 nätverken kvar. De hade dessutom ändrat inriktning och arbetade inte längre utifrån kompetensfrågor.
- Det föll ihop som ett korthus. Troligen spelar externa medel en avgörande roll för de här nätverken, säger Tommy Nilsson.
För den som ändå vill starta ett arrangerat nätverk har Tommy Nilsson några råd:
- Man ska först och främst ta reda på vad man vill ha ut av det. Sedan ska man fundera över vad alternativet är. Vill man ha trevligt och har pengar över kan nätverk vara en bra idé, säger han.
LINDA SVENSSON