Enligt medbestämmandelagen, mbl, har facket sedan länge haft rätt att begära en förhandling om kompetensutveckling. Men de särskilda skrivningar som nu finns i 44 av Sifs 50 centrala avtal har stärkt medlemmarnas möjligheter, enligt Britt-Marie Karlsson-Sander, ombudsman på Sifs förhandlingsenhet.
- Nu, då parterna centralt kommit överens om att vissa normer och värderingar ska gälla på det här området, måste arbetsgivarna föra en dialog med de förtroendevalda.
I avtalsrörelsen 1998 fördes särskilda skrivningar om kompetensutveckling in i de centrala avtalen. Men trots att de flesta avtal nu är fyra år gamla har litet hänt.
Enligt en enkät bland 465 av Sifs klubbar finns stor efterfrågan på kompetensutveckling bland medlemmarna. Men okunnigheten om utfästelserna i de centrala avtalen är stor.
Endast en fjärdedel av de klubbar som omfattas av avtalen anser sig ha god kännedom om vad de innehåller. Mer än hälften uppger att arbetsgivaren är helt okunnig. Sex procent anser att medlemmarna känner till avtalens innebörd.
Enkätsvaren visar att en fjärdedel av klubbarna driver kompetensutvecklingsfrågor på arbetsplatsen. Drygt 20 procent uppger att utvecklingssamtal inte sker varje år, ungefär lika många anser att individuella utvecklingsplaner är vanliga.
Av dem som etablerat ett lokalt samarbete mellan parterna anser nästan 20 procent att det centrala avtalet varit ett bra stöd.
De hinder för arbetet med kompetensutveckling som de förtroendevalda uppger är att det saknas ekonomiska resurser, att arbetsgivaren inte har en sammanhållen strategi för frågorna och att cheferna inte prioriterar kompetensutveckling tillräckligt.
Ett annat hinder är att det saknas en modell för hur arbetet ska gå till.
- När det gäller lönefrågan är facket en självklar part. Nu måste man hitta nya strukturer för att också jobba med kompetensutveckling i partsgemenskap och det ställer stora krav på de fackliga företrädarna, säger Katarina Björk, verksamhetsutvecklare på Sif som jobbar med kompetensfrågor.
För att kunna förbättra situationen vill klubbarna exempelvis ha mer utbildning i hur arbetet ska bedrivas och att medlemmarna ska få mer information om avtalen och kompetensutveckling. På önskelistan står också tvingande skrivningar i avtalen.
ANITA TÄPP
- Nu, då parterna centralt kommit överens om att vissa normer och värderingar ska gälla på det här området, måste arbetsgivarna föra en dialog med de förtroendevalda.
I avtalsrörelsen 1998 fördes särskilda skrivningar om kompetensutveckling in i de centrala avtalen. Men trots att de flesta avtal nu är fyra år gamla har litet hänt.
Enligt en enkät bland 465 av Sifs klubbar finns stor efterfrågan på kompetensutveckling bland medlemmarna. Men okunnigheten om utfästelserna i de centrala avtalen är stor.
Endast en fjärdedel av de klubbar som omfattas av avtalen anser sig ha god kännedom om vad de innehåller. Mer än hälften uppger att arbetsgivaren är helt okunnig. Sex procent anser att medlemmarna känner till avtalens innebörd.
Enkätsvaren visar att en fjärdedel av klubbarna driver kompetensutvecklingsfrågor på arbetsplatsen. Drygt 20 procent uppger att utvecklingssamtal inte sker varje år, ungefär lika många anser att individuella utvecklingsplaner är vanliga.
Av dem som etablerat ett lokalt samarbete mellan parterna anser nästan 20 procent att det centrala avtalet varit ett bra stöd.
De hinder för arbetet med kompetensutveckling som de förtroendevalda uppger är att det saknas ekonomiska resurser, att arbetsgivaren inte har en sammanhållen strategi för frågorna och att cheferna inte prioriterar kompetensutveckling tillräckligt.
Ett annat hinder är att det saknas en modell för hur arbetet ska gå till.
- När det gäller lönefrågan är facket en självklar part. Nu måste man hitta nya strukturer för att också jobba med kompetensutveckling i partsgemenskap och det ställer stora krav på de fackliga företrädarna, säger Katarina Björk, verksamhetsutvecklare på Sif som jobbar med kompetensfrågor.
För att kunna förbättra situationen vill klubbarna exempelvis ha mer utbildning i hur arbetet ska bedrivas och att medlemmarna ska få mer information om avtalen och kompetensutveckling. På önskelistan står också tvingande skrivningar i avtalen.
ANITA TÄPP
