Men om man slår ut vinsten per anställd är den 1 miljon kronor och blir mer begriplig. Alltså, när den anställde har fått sin lön, när alla övriga omkostnader är betalda, har den anställde i genomsnitt genererat en vinst på 1 miljon kronor till företaget. Det betydligt mer än vad hon själv, i de allra flesta fall, har fått i årsinkomst från bolaget.
Tro inte att läkemedelskoncernen tackar de anställda för den goda insatsen genom att dela på vinsten, till exempel hälften till företaget och hälften till de anställda. Nej, istället deklarerar företaget att man ska säga upp 3000 anställda. Ledningens budskap är att den inte är nöjd med vinsten, produktiviteten per anställd måste bli ännu högre.
Samma dag som Astra Zenecas rapport var en het nyhet arbetade jag med att bevaka avtalsrörelsen. Avtalsrörelsen går ut på att fördela företagens överskott mellan löner och vinster (vinsten kan företaget använda till investeringar eller bonus och utdelningar till ägarna).
Jag får tag på HTF:s förhandlingschef Tommy Mases när han sitter i sin bil på väg till Uppsala. Via mobiltelefon diskuterar vi HTF:s inriktning i avtalsrörelsen. Det övergripande målet är att medlemmarna ska ha en lön som man kan leva på.
Det är inte alltid så. De lägsta tillåtna lönerna i avtalet, "lägstlönerna", är så pass låga att en ensamstående inte kan försörja sig på inkomsten. Många ligger på den nivån, alltså på lägstlön eller några hundralappar över den. Och vi vet alla som läser denna tidning att lågavlönade har svårt att få familjekonomin att gå ihop.
För att kunna leva på sin lön är det oerhört viktigt att alla löntagare får en garanterad löneökning. Det är naturligtvis allra viktigast för de lägst avlönade, som också brukar vara de som arbetsgivarna vill satsa minst på. Men det finns fler aspekter på varför lönerna måste vara på en godtagbar nivå. Om individen blir arbetslös beräknas ersättningen från den försämrade a-kassan utifrån lönen. Den numera dyra a-kasseanslutningen måste alltså generera en tillräckligt hög ersättning för att man ska kunna klara sig till dess ett nytt jobb står till buds.
Tommy Mases för också in samtalet på hur oerhört viktigt det är att löntagaren ska kunna påverka den dagliga arbetstiden. Även detta krav är en del i det fackliga paketet "leva på sin lön". I ett arbetsliv där trycket på individen blir allt hårdare, till exempel i form av produktivitetsökningar, måste den enskilde ha denna möjlighet för att kunna kombinera sitt arbete och familjeliv. Det är nödvändigt för att individen ska kunna utföra ett gott arbete.
Samma dag som vi talats vid om avtalsrörelsen kommer alltså vinstrapporten från Astra Zeneca. De positiva vinstsiffrorna - 1 miljon per anställd - i kombination med beskedet om att personalen ska minskas, visar hur oerhört snett det gått i näringslivet de senaste åren.
Fördelningen av företagens överskott mellan lön och vinst är på många håll inte rättvis. De oerhört höga vinsterna har inte i tillräcklig omfattning gått till löner, investeringar och fler arbetstillfällen, utan vi ser exempel på hur det skapat en girighet som leder till personalnedskärningar för att öka vinsten per anställd ännu mer.
Samtidigt som detta vinstparadis är verkligheten för ägare och företagsledningar måste facket gå in i avtalsrörelsen med det övergripande målet att varje löntagare ska kunna leva på sin lön. Min förhoppning är att facket går ur avtalsrörelsen med vissheten att löntagarna startat en process som på några års sikt kommer att leda till en mer balanserad fördelning av överskotten i företagen.
Tro inte att läkemedelskoncernen tackar de anställda för den goda insatsen genom att dela på vinsten, till exempel hälften till företaget och hälften till de anställda. Nej, istället deklarerar företaget att man ska säga upp 3000 anställda. Ledningens budskap är att den inte är nöjd med vinsten, produktiviteten per anställd måste bli ännu högre.
Samma dag som Astra Zenecas rapport var en het nyhet arbetade jag med att bevaka avtalsrörelsen. Avtalsrörelsen går ut på att fördela företagens överskott mellan löner och vinster (vinsten kan företaget använda till investeringar eller bonus och utdelningar till ägarna).
Jag får tag på HTF:s förhandlingschef Tommy Mases när han sitter i sin bil på väg till Uppsala. Via mobiltelefon diskuterar vi HTF:s inriktning i avtalsrörelsen. Det övergripande målet är att medlemmarna ska ha en lön som man kan leva på.
Det är inte alltid så. De lägsta tillåtna lönerna i avtalet, "lägstlönerna", är så pass låga att en ensamstående inte kan försörja sig på inkomsten. Många ligger på den nivån, alltså på lägstlön eller några hundralappar över den. Och vi vet alla som läser denna tidning att lågavlönade har svårt att få familjekonomin att gå ihop.
För att kunna leva på sin lön är det oerhört viktigt att alla löntagare får en garanterad löneökning. Det är naturligtvis allra viktigast för de lägst avlönade, som också brukar vara de som arbetsgivarna vill satsa minst på. Men det finns fler aspekter på varför lönerna måste vara på en godtagbar nivå. Om individen blir arbetslös beräknas ersättningen från den försämrade a-kassan utifrån lönen. Den numera dyra a-kasseanslutningen måste alltså generera en tillräckligt hög ersättning för att man ska kunna klara sig till dess ett nytt jobb står till buds.
Tommy Mases för också in samtalet på hur oerhört viktigt det är att löntagaren ska kunna påverka den dagliga arbetstiden. Även detta krav är en del i det fackliga paketet "leva på sin lön". I ett arbetsliv där trycket på individen blir allt hårdare, till exempel i form av produktivitetsökningar, måste den enskilde ha denna möjlighet för att kunna kombinera sitt arbete och familjeliv. Det är nödvändigt för att individen ska kunna utföra ett gott arbete.
Samma dag som vi talats vid om avtalsrörelsen kommer alltså vinstrapporten från Astra Zeneca. De positiva vinstsiffrorna - 1 miljon per anställd - i kombination med beskedet om att personalen ska minskas, visar hur oerhört snett det gått i näringslivet de senaste åren.
Fördelningen av företagens överskott mellan lön och vinst är på många håll inte rättvis. De oerhört höga vinsterna har inte i tillräcklig omfattning gått till löner, investeringar och fler arbetstillfällen, utan vi ser exempel på hur det skapat en girighet som leder till personalnedskärningar för att öka vinsten per anställd ännu mer.
Samtidigt som detta vinstparadis är verkligheten för ägare och företagsledningar måste facket gå in i avtalsrörelsen med det övergripande målet att varje löntagare ska kunna leva på sin lön. Min förhoppning är att facket går ur avtalsrörelsen med vissheten att löntagarna startat en process som på några års sikt kommer att leda till en mer balanserad fördelning av överskotten i företagen.
