Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ett vinstparadis - för vem?

En vardag för några veckor sedan offentliggjorde läkemedelsföretaget Astra Zeneca en gigantisk vinst på över 60 miljarder kronor. Det är så mycket pengar att ingen av oss kan ha en bild av hur mycket det är.<br />
Publicerad
Men om man slår ut vinsten per anställd är den 1 miljon kronor och blir mer begriplig. Alltså, när den anställde har fått sin lön, när alla övriga omkostnader är betalda, har den anställde i genomsnitt genererat en vinst på 1 miljon kronor till företaget. Det betydligt mer än vad hon själv, i de allra flesta fall, har fått i årsinkomst från bolaget.
Tro inte att läkemedelskoncernen tackar de anställda för den goda insatsen genom att dela på vinsten, till exempel hälften till företaget och hälften till de anställda. Nej, istället deklarerar företaget att man ska säga upp 3000 anställda. Ledningens budskap är att den inte är nöjd med vinsten, produktiviteten per anställd måste bli ännu högre.
Samma dag som Astra Zenecas rapport var en het nyhet arbetade jag med att bevaka avtalsrörelsen. Avtalsrörelsen går ut på att fördela företagens överskott mellan löner och vinster (vinsten kan företaget använda till investeringar eller bonus och utdelningar till ägarna).
Jag får tag på HTF:s förhandlingschef Tommy Mases när han sitter i sin bil på väg till Uppsala. Via mobiltelefon diskuterar vi HTF:s inriktning i avtalsrörelsen. Det övergripande målet är att medlemmarna ska ha en lön som man kan leva på.
Det är inte alltid så. De lägsta tillåtna lönerna i avtalet, "lägstlönerna", är så pass låga att en ensamstående inte kan försörja sig på inkomsten. Många ligger på den nivån, alltså på lägstlön eller några hundralappar över den. Och vi vet alla som läser denna tidning att lågavlönade har svårt att få familjekonomin att gå ihop.
För att kunna leva på sin lön är det oerhört viktigt att alla löntagare får en garanterad löneökning. Det är naturligtvis allra viktigast för de lägst avlönade, som också brukar vara de som arbetsgivarna vill satsa minst på. Men det finns fler aspekter på varför lönerna måste vara på en godtagbar nivå. Om individen blir arbetslös beräknas ersättningen från den försämrade a-kassan utifrån lönen. Den numera dyra a-kasseanslutningen måste alltså generera en tillräckligt hög ersättning för att man ska kunna klara sig till dess ett nytt jobb står till buds.
Tommy Mases för också in samtalet på hur oerhört viktigt det är att löntagaren ska kunna påverka den dagliga arbetstiden. Även detta krav är en del i det fackliga paketet "leva på sin lön". I ett arbetsliv där trycket på individen blir allt hårdare, till exempel i form av produktivitetsökningar, måste den enskilde ha denna möjlighet för att kunna kombinera sitt arbete och familjeliv. Det är nödvändigt för att individen ska kunna utföra ett gott arbete.
Samma dag som vi talats vid om avtalsrörelsen kommer alltså vinstrapporten från Astra Zeneca. De positiva vinstsiffrorna - 1 miljon per anställd - i kombination med beskedet om att personalen ska minskas, visar hur oerhört snett det gått i näringslivet de senaste åren.
Fördelningen av företagens överskott mellan lön och vinst är på många håll inte rättvis. De oerhört höga vinsterna har inte i tillräcklig omfattning gått till löner, investeringar och fler arbetstillfällen, utan vi ser exempel på hur det skapat en girighet som leder till personalnedskärningar för att öka vinsten per anställd ännu mer.
Samtidigt som detta vinstparadis är verkligheten för ägare och företagsledningar måste facket gå in i avtalsrörelsen med det övergripande målet att varje löntagare ska kunna leva på sin lön. Min förhoppning är att facket går ur avtalsrörelsen med vissheten att löntagarna startat en process som på några års sikt kommer att leda till en mer balanserad fördelning av överskotten i företagen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.