Unionen stoltserar numera gärna med sina superhjältar, men vardagshjältarna, de som rakryggade står emot maktfullkomliga arbetsgivare och hävdar sin och kollegornas rätt trots att det innebär risk för dem att missgynnas på jobbet, hamnar lätt i skymundan. Till den sistnämnda kategorin hör onekligen Stefan Ödkvist, som jobbat i tio år inom distributionen på Upsala Nya Tidning, när arbetsgivaren bestämde sig för att maxa vinsten och sade upp avtalet om 37,5 timmars arbetsvecka.

Hädanefter skulle personalen jobba 40 timmar i veckan - utan kompensation för extratimmarna. Take it och leave it...

 - Riktigt varför vi skulle gå upp till 40 timmar tyckte jag var luddigt, säger Stefan, som liksom flertalet kollegor ansåg att man i så fall skulle kompenseras för extratimmarna.

Men till skillnad mot kollegorna vägrade Stefan Ödkvist skriva under det nya avtalet. Han blev ensam uppsagd.

- Jag trodde nog att fler skulle säga ifrån. Jag trodde att om jag visade att jag inte accepterade kanske andra skulle följa efter. Hade fler ställt sig bakom beslutet att tacka nej hade det gett effekt, att anställa en helt ny avdelning är nästan omöjligt. Men när det kom till kritan var folk rädda om jobben, säger Stefan, utan tillstymmelse till bitterhet i rösten.

- Jag förstår deras sits, några var lite äldre och när man är över 55 kan det vara svårt att få nytt jobb. Jag hyser inget agg mot de gamla kollegorna - nu tycker jag mest synd om dem som blev kvar.  

Unionen kallades in för att förhandla om uppsägningen, men kunde inget göra för att hjälpa Stefan att få tillbaka jobbet. Efter några AD-domar är det i princip fritt fram för arbetsgivare att höja arbetstiden utan att kompensera om avtalen inte är vattentäta. De som inte accepterar får gå på grund av arbetsbrist, trots att det egentligen inte råder någon brist på jobb (se artikel nästa sida). Stefan Ödkvist har full förståelse för fackets situation också - den enda gång en liten antydan till ilska slinker igenom är när arbetsgivarens agerande kommer på tal.

- Jag tycker det var ett dåligt beslut av arbetsgivaren. Vi hade ett fungerande avtal och folk jobbade i själva verket kanske mer än 40 timmar. Arbetsgivarens argument var att i Sverige har vi 40-timmars arbetsvecka. Men i så fall innebär det att jag hade jobbat 95 procent tidigare med en lön på 95 procent av en heltid. Går jag upp till heltid måste lönen rimligen också bli en heltidslön.

- Det var väldigt många som var bittra över att facket inte kunde göra mer för oss. Kanske är inte facket lika starkt i dag som för 40 år sedan. När arbetsbördan ökar för alla finns det nog ingen kraft och ork att engagera sig. Men jag tycker ändå det finns en trygghet i att vara med i facket och även om det inte kunde hjälpa oss i den här frågan kan det hjälpa en annan gång.

I dag är Unionenklubben på UNT nedlagd och Stefan Ödkvist har 38,5 timmars arbetsvecka. Han hade tur och fick komma på intervju för ett nytt jobb ganska omgående. Och fastän han under anställningsintervjun lade alla kort på bordet och berättade om varför han blivit uppsagd, fick han jobbet som är snarlikt hans gamla tjänst som arbetsledare. Med aningen bättre lön.

- Jag uppfattade att min nya arbetsgivare hade viss förståelse för mitt agerande, säger Stefan Ödkvist.

- Jag är varken arg eller bitter utan står rakryggad för mitt beslut. Men hade jag varit arbetslös i dag kanske jag haft en helt annan åsikt.

Vattentäta avtal skyddar bättre än lagen.

Att utpressa anställda genom att hota säga upp dem om de inte går med på försämringar, skulle man kunna tro är totalt förbjudet. Men enligt fackens jurister är det helt lagligt - om det inte finns ett vattentätt avtal, vill säga.

Stefan Ödkvist råkade ut för något som kommit att kallas teknisk arbetsbrist. Det är ingen juridisk term, men används för att beskriva situationer där arbetsgivare pressar personal att gå med på försämringar av villkoren.

Man skulle kunna tro att det är omöjligt att säga upp folk på grund av arbetsbrist när det faktiskt inte råder brist på arbetsuppgifter, men ordet arbetsbrist är lite missvisande. Under begreppet sorterar i själva verket alla skäl som inte är rent personliga.

- Arbetsgivarna har fått stor frihet i att avgöra när det är arbetsbrist, säger Unionens chefsjurist Martin Wästfeldt.

- Vill jag öka vinsten är det till exempel ett godtagbart skäl att säga upp folk.

Blir du uppsagd på grund av arbetsbrist kan facket visserligen pröva att det inte är ett rent påhitt - att det i själva verket handlar om maskerade personliga skäl där företaget vill göra sig av med dig för att du till exempel bråkar för mycket eller presterar för dåligt. Turordningsreglerna i las ger dig visst skydd, men om företaget säger upp avtalet för alla och erbjuder alla att skriva under ett nytt avtal, som i Stefan Ödkvists fall, har man ingen nytta av vare sig turordningsreglerna eller att hävda att det rör sig om maskerade personliga skäl.

- Det medlemmar som råkar ut för det här upplever det nog som utpressning, säger Samuel Engblom, chefsjurist på TCO.

Att skylla på teknisk arbetsbrist och i praktiken sänka lönen för anställda är dock inte så vanligt. Samuel Engblom erinrar sig fall där fall där anställningsförhållandena ändrats men tycker det låter skumt att personalen på UNT inte fick någon kompensation för de extra timmarna.

Vad hindrar andra arbetsgivare från att göra samma sak?

- De flesta arbetsgivare har väl skam i kroppen, svarar Samuel Engblom.

Det enda som kan skydda anställda från att råka ut för samma sak som Stefan Ödkvist och hans forna kollegor, är enligt Martin Wästfeldt, ett vattentätt kollektivavtal, helst ett som är kopplat till Unionens centrala avtal. Hade arbetstiden varit reglerad i kollektivavtalet hade UNT inte kunnat köra över personalen.

Det finns enligt Wästfeldt massvis med lokala avtal som skulle läcka som såll om arbetsgivaren får för sig att ta tillbaka vad man en gång kommit överens om. - Vi försöker se till att del lokala avtalen är konstruerade så att det inte går att ta bort avtalade förmåner genom att koppla ihop dem med förbundets centrala kollektivavtal.  Säkerställer man att uppsägningstiderna hänger samman med de centrala kan inte arbetsgivaren säga upp det under avtalsperioden, svarar Martin Wästfeldt.

- Allt är tillåtet så länge det inte ifrågasätts, säger Samuel Engblom.  

- Reglerna på arbetsmarknaden upprätthålls av anställda och fackliga representanter som vågar säga ifrån och det är därför det är så viktigt med lokal facklig närmvaro och anställningsskydd.