Det säger Jeremy Waddington, forskare vid universitetet i Manchester. Han har gjort en studie över medlemsutvecklingen i sex europeiska fackföreningar, däribland Sif. Trenden är densamma överallt. Facken tappar medlemmar. Och många står handfallna inför utvecklingen.
- Facken måste anpassa sig till förändringarna på arbetsmarknaden. De är ett faktum, vi kan inte stoppa dem. Många fackliga organisationer ser likadana ut i dag som de gjorde för hundra år sedan. Varför? Arbetsmarknaden ser sannerligen inte ut som då.
Waddington anser att rekrytering borde likställas med andra fackliga grunder som förhandlingar om kollektivavtal och representation. Och man kan inte ålägga de lokala företrädarna att dra hela lasset.
- Den lokala närvaron stärker medlemmen, men klubbordföranden har för mycket att göra. Det är som att de befinner sig i en tank full med hajar och så slänger vi till dem tyngden som gör att de sjunker. Antingen måste man ha fler lokala företrädare eller så anställer man rekryterare på heltid. Det allra bästa vore ju både och.
Enligt Waddington har Sif vaknat tidigt och redan tagit ett steg i rätt riktning, med sitt fokus på medlemsrekrytering. För att locka nya medlemmar tror han att förbundet måste lämna mer riktad information om fördelarna med ett medlemskap.
- Man borde besluta om rekryteringspolicy från företag till företag, för att lyfta argumenten från en generell nivå. Alla nyanställda borde få ett välkomstpaket där man visar vad Sif kan göra för dem på just det företaget, tillsammans med information om Sif i stort.
I studien har han intervjuat Sifmedlemmar i IT/telekomsektorn samt metall- och kemibranschen. Han har bland annat frågat varför de stannar i facket. Den främsta anledningen är stödet som erbjuds om man råkar illa ut. Han förstår inte argumentet att det är onödigt att betala medlemsavgift om man inte vet att man kommer att behöva hjälp.
- Ditt hus är försäkrat trots att du varken vill eller tror att det kommer att brinna ned.

LINDA SVENSSON