Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Efter 40 år var Eva färdig med jobbet

När Eva lämnade sin tjänst som patentingenjör på Patent- och registreringsverket efter 40 år skedde det under högst odramatiska former. I dag frågar hon sig hur hon hade tid förr, med barn, heltidsjobb och allt det andra.
Petra Rendik Publicerad

En dag i mitten av 1960-talet gick Eva Johansson  in på arbetsförmedlingen för att söka sommarjobb. Hon var snart färdig med sina högskolestudier men hade några tentor kvar. Arbetsförmedlingen tipsade henne om att Patent- och registreringsverket behövde folk. Eva gick dit och eftersom hon hade kemikunskaper blev hon lovad jobb, bara hon tentade klart först.

Eva fixade tentorna, återvände och blev kvar i över 40 år som patentingenjör med inriktning mot läkemedel. Det är många år hos en och samma arbetsgivare så det är lätt att inbilla sig att det var med sorg i hjärtat som Eva gick i pension för några år sedan.

Men när hon efter en fin avtackning lämnade jobbet för sista gången i mars 2010 skedde det under högst odramatiska former.

- Visst var det lite vemodigt att lämna sina kollegor men jag var färdig med jobbet. Det var så skönt att slippa resorna in till Stockholm, säger Eva som bor i Nykvarn, strax utanför Södertälje.

Eva har sina teorier om varför det inte blev en större grej det här med att gå i pension för hennes del. Dels hade hon ett jobb som rent praktiskt inte gick att ta med sig hem. Allt material som hon arbetade med var ofta hemligt och förvarades skyddat i system som endast var åtkomliga på kontoret.

Så jobbet blev aldrig hennes allt.

Dessutom är det ett yrke som är nästan omöjligt att förklara, alla vet vad en sjuksköterska gör. Men vad gör en patentingenjör?

Sista åren var hon dessutom ansvarig för intern­utbildningar av nya medarbetare, vilket var en fantastisk uppgift. Det finns nästan inget roligare än att se nya lära sig, se dem växa, berättar Eva och ler.

Eva visste med andra ord att medarbetarna kunde jobbet när hon slutade.

Samtidigt minskade antalet ärenden och kollegor skulle mista jobben på grund av arbetsbrist. Eva däremot kunde få vara kvar. Men hon kände att det inte fanns anledning för henne att fortsätta när hon ändå snart skulle fylla 65. Låt någon annan ta hennes plats, tänkte hon.

- Jag hade inte så mycket kvar att ge, kände jag. Dessutom, ju mer datoriserat allt blev, desto fler blev förändringarna. Jag hade svårt att hänga med till slut. Fast det hade även yngre medarbetare, säger Eva.

Successivt trappade Eva ner, hon lämnade över arbetsuppgifter till sina två efterträdare och städade skrivbordet. Hon erkänner att den sista tiden gjorde hon ingen nytta alls.

Första månaden som nybliven pensionär minns hon nästan ingenting av. Men hon njöt av morgnarna, att hon slapp passa tider. Några veckor senare var det makens tur att gå i pension.  Tillsammans åkte de till Gotland och öppnade sitt sommarhus. Märkvärdigare än så var det inte.

Och nu då? Hänger Eva i hängmattan, påtar i trädgården och hämtar barnbarnen?

Hon skrattar högt. Nej, hon har inget intresse för trädgårdar och barnbarnen, tre till antalet, hjälper hon och maken till med men de börjar nästan klara sig själva. Och det här med att de skulle ha oceaner av tid, stämmer inte alls.

- Jag förstår inte hur vi hann med barn, heltidsjobb och allt det andra förr.

Hur fick vi tiden att räcka till?

Eva och hennes man är politiskt engagerade och sitter i olika nämnder. Nästa år är det som bekant val så med andra ord väntar knappast lata dagar framöver. Men sedan blir det nog lite lugnare tror Eva.

Men just att ha något som engagerar när yrkeslivet är över är ytterligare en bidragande orsak till att pensionärstillvaron är så givande, menar hon.

- Det är livsfarligt att gå hem utan att ha någon form av aktivitet som väntar.  Jag har vänner som kände skräck vid tanken på pensionen, att inte känna sig behövda. Men jag känner mig behövd.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.