Dagens unga drömmer om att gå i tidig pension. I en nyligen gjord undersökning, beställd av oss på Alecta, framkommer det att 80 procent av kvinnorna och 71 procent av männen, i åldersgruppen 25 - 35 år, vill gå i pension senast vid 60.

Resultatet skiljer sig från vad äldre svarat när de tillfrågats i liknande undersökningar. I en rapport som Pensionsforum lät Sifo genomföra för tre år sedan, visade det sig att 52 procent av 50 - 64-åringarna ville gå i pension senast vid 61.

De nya siffrorna är alarmerande eftersom drömmen om tidig pensionering inte är realistisk.

På grund av bland annat stigande medellivslängd så kommer kompensationsnivåerna att falla i de framtida pensionerna. Försäkringskassan räknar nu i sitt basscenario med att de yngsta årskullarna från 65 år endast kan räkna med att få i snitt 54 procent av sin genomsnittsinkomst upp till intjänandetaket, i allmän pension. Motsvarande andel för personer födda 1940 är 70 procent.

I flera år har det pratats mycket om att senarelägga utträdet från arbetsmarknaden, inte minst då det nya allmänna pensionssystemet kräver fler år i yrkeslivet för att uppnå en acceptabel pensionsnivå. Uppenbarligen har informationen inte nått fram. Alltför många verkar inte ha förstått att pensionen blir låg om man inte jobbar många år. Jag tror att många ungdomar skyddar sig med hjälp av psykologiska försvarsmekanismer som tar sikte på att det finns en risk för att döden inträder före pensionsåldern. Visst finns döden alltid med som en risk med livet men sannolikheten för att bli gammal har aldrig varit större än nu.

Det har även skett stora förändringar när det gäller inträdet på arbetsmarknaden. Många som idag är i femtioårsåldern har redan arbetat mer än trettio år. Så sent som 1976 arbetade 50 procent av alla män och 40 procent av alla kvinnor mellan 16 och 19 år heltid. Vi kan se enorma förändringar i vid vilken ålder etableringen på arbetsmarknaden äger rum. Under den ekonomiska krisen i början av 90-talet försvann i princip alla heltidsarbetande ungdomar under 20 år från arbetsmarknaden. Även bland 20 - 24-åringarna minskade arbetskraftsdeltagandet drastiskt.

Statistiska centralbyrån (SCB) har tagit fram ett mått - den så kallade etableringsåldern - som anger vid vilken ålder 75 procent av en årskull är sysselsatt. Idag är etableringsåldern 27 år för män och 29 år för kvinnor. Det är väsentligt högre än för femton år sedan. Den som idag börjar jobba i 27 - 28-årsåldern måste räkna med att fortsätta arbeta upp i åtminstone 70-årsåldern för att få en rimligt stor pension. Vår undersökning visar att kunskapen om detta faktum förefaller vara allt för låg. Våra ungdomar kan därför inte snegla på sina föräldrar när de bedömer sin framtida pension.

Det allmänna pensionssystemet fungerar numera så att en viss given procentsats på lönen betalas in till den framtida pensionen. Även det nya ITP-avtalet som träder i kraft den 1 juli 2007 fungerar på motsvarande sätt för alla födda efter 1978.

Det går inte längre att äta kakan och fortfarande ha kvar den. Om inträdet i yrkeslivet sker sent kan inte utträdet ske tidigt. Anledningen är att den som går i pension tidigt inte har hunnit få så stora inbetalningar till pensionen. Dessutom ska de ihopsamlade pengarna räcka till utbetalningar under fler år. Tidig pensionering leder alltså till låg årlig pension. Värt att notera är också att medellivslängden stigit kraftigt senare år och troligtvis har vi ännu inte nått gränsen för hur gamla vi kan bli. Om medellivslängden stiger behövs naturligtvis fler år i yrkeslivet för att finansiera vår allt längre pension.

Många ungdomar ägnar sig idag åt studier högt upp i åren. Självklart är det jättebra att en medveten satsning görs på att höja befolkningens kompetens. Men det finns skäl för dagens ungdomar att vara vaksamma mot locktoner och alltför glättig marknadsföring från högskolor och universitet. Det kan på lång sikt bli väldigt dyrbart att provplugga olika ämnen. Den nyblivna student som är osäker på vad hon/han vill ägna sig åt bör därför hellre försöka provjobba i olika sektorer och i olika branscher. Arbetslivet är ofta mer kompetensutvecklande än diffusa högskolestudier. Intressant är också att 2003 års långtidsutredning (bilaga 8 "Fördelningspolitikens mål och medel") skriver att flertalet högskolestuderanden skulle klara sig väl på arbetsmarknaden utan ytterligare utbildning. Självklart måste man därför ställa sig frågan om den fortsatt satsning på utbyggnad av högskolan är en följd av en försämrad arbetsmarknad?

Det är nu hög tid att införa obligatorisk privatekonomisk undervisning i gymnasiet. Inte minst inom pensionsområdet har ett stort systemskifte ägt rum som innebär att individen måste ta ett större ansvar för sin framtida pension. Det är då viktigt att ungdomarna ges verktyg att förstå vad som är viktigt att känna till för att få så hög pension som möjligt. Samtidigt blir det då lättare att kritiskt granska en allt hårdare marknadsföring från allt fler pensionsaktörer.

Den som vill förbättra sin pension bör också försöka välja en arbetsgivare där det finns kollektivavtal. Hos en sådan arbetsgivare kan man vara säker på att få en riktigt bra tjänstepension. Mycket talar nu för att tjänstepensionen får allt större betydelse för den totala pensionens storlek.

I syfte att ge en tydlig signal om att arbete lönar sig skulle det vara önskvärt att parterna på arbetsmarknaden förbättrar tjänstepensionsavtalet ITP ytterligare. I det nya ITP-avtalet har åldersgränsen för när inbetalningar till tjänstepensionen påbörjas sänkts från 28 till 25 år. Det är ett steg i rätt riktning men jag skulle önska att den nedre åldersgränsen helt tas bort. Den som börjar jobba tidigt i livet och kanske studerar på äldre dagar bör inte missgynnas.



Eva Adolphson, pensionsekonom, Alecta