Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Det räcker inte att bara prata

Många fackföreningar framställer sig som förkämpar för ett familjevänligt arbetsliv. Men i verkligheten åstadkommer de inte mycket.<br />Facket är till och med sämre än arbetsgivarna på att hjälpa medlemmarna att få livspusslet att gå ihop, anser forskare.<br />
Publicerad
Philip Hwang, psykologiprofessor vid Göteborgs universitet, har i drygt tio år forskat om frågor som rör kopplingen arbetsliv - familjeliv.
-Tråkigt nog har det inte hänt mycket på dessa tio år. Facket visar ett halvhjärtat intresse och har långt kvar innan man blir de förändringsagenter man säger sig vilja vara, säger han.
Philip Hwangs forskning omfattar Sveriges 250 största privata företag, de lokala fackklubbarna och samtliga nationella fackföreningar, 64 stycken. Dessutom har ett stort antal enskilda medarbetare ingått i studien.
Forskarlaget har fokuserat på vad som görs för att underlätta för småbarnsföräldrar, främst pappor, att kunna kombinera arbete och familjeliv.
Flertalet av företagen är antingen positiva eller neutrala till att män tar ett aktivt föräldraansvar. Det är dock bara en bråkdel av företagen som genom olika åtgärder uppmuntrar männen att vara pappalediga.
Samtidigt är bara var tionde fackförening pådrivande i dessa frågor. Av de tillfrågade fackklubbarna är det till exempel bara 11 procent som har gjort något för att uppmuntra män att ta pappaledigt.
-Egentligen borde 100 procent av företagen och fackklubbarna engagera sig i den frågan. Enligt lagen ska varje företag ha en jämställdhetsplan där man redovisar vilka åtgärder som vidtas för att underlätta de anställdas balans i livet, säger Hwang.
På central facklig nivå ser det inte mycket bättre ut. Bara 12 procent av förbunden och centralorganisationerna ser ökad pappaledighet som en viktig jämställdhetsfråga.
Även om TCO och flera tjänstemannaförbund, inte minst HTF, håller en hög profil i "livspusseldebatten" har inte Philip Hwang funnit att tjänstemannafacken utmärker sig positivt.
-Det hade man kunnat vänta sig, men något sådant mönster ser vi inte. På senare tid har man börjat prata mer om dessa frågor, men jag undrar fortfarande hur mycket "verkstad" det är.

Skillnad mellan manligt och kvinnligt ledarskap
Däremot syns en tydlig skillnad mellan de fackföreningar som leds av en kvinna och de som leds av en man. Där det framför allt händer saker är på arbetsplatser med en kvinnlig fackordförande och en företagsledning som intresserar sig för jämställdhetsfrågor.
-Fortfarande leds många fackklubbar av män i 55-årsåldern.
Det här är ingen fråga som de lyfter upp på dagordningen, säger Philip Hwang.
Många av fackets "traditionalister" ser inte heller frågor om föräldrars villkor som genuint fackliga. Man är van att hantera löner och arbetsmiljö och anser sig ha nog med det.
Faktum är att inte heller flertalet av de intervjuade föräldrarna tycker att facket eller arbetsgivaren ska ägna sig åt dessa frågor. Många ser det som familjens eget pussel.
Så om både företag, fack och föräldrarna själva tycker att livspusslet främst är en privat angelägenhet kanske man också ska låta det vara det?
Nej, det anser inte Philip Hwang.
- Det finns en ambition i samhället att pappor ska vara mer delaktiga. Då räcker det inte med kampanjer från försäkringskassan. Både fack och företag måste bli mer aktiva och visa att ett familjevänligt arbetsliv gynnar produktiviteten i företagen. Det finns företag som använder sin föräldrapolicy som en strategi för att attrahera arbetskraft.
Han skulle också gärna se ökad draghjälp från politiskt håll. Höjningen av taket i föräldraförsäkringen är välkommen, men vad som ger verklig effekt är fler öronmärkta pappamånader. Papporna vill ha lagen att skylla på.
-Många av dem vi intervjuat säger att det är en fördel att kunna hänvisa till pappamånaderna. Det är vad man förväntas ta ut, säger Philip Hwang.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.