Centern har alltså föreslagit att ungdomar ska kunna anställas till 26 års ålder på särskilda avtal, som innebär att de omedelbart kan sägas upp under de två första åren. Motivet är dels den höga arbetslösheten bland unga, dels att många arbetsgivare ser anställningstryggheten som ett hinder.
Det är rimligt att på det här området ifrågasätta centerns analys. Redan idag kan arbetsgivare testa yngre arbetskraft på flera sätt genom olika korta anställningsformer. Dessa visstidsanställningar innebär inte något långsiktigt löfte om anställning. Vikariat, projektanställningar, överenskommen visstid och provanställning i sex månader står till buds.
I många fall kan också arbetsgivaren avsluta anställningen mycket snabbt.
Dessa korta och osäkra anställningsformer är särskilt vanliga hos de yngre.
Även den tryggaste anställningsformen, tillsvidareanställning, är inte så trygg som den ofta utmålas. Under förutsättning att det råder arbetsbrist är personalnedskärningar inte svåra att genomföra. Och det är arbetsgivaren som avgör om det råder arbetsbrist. Arbetsgivaren behöver inte bevisa det.
Vid dessa uppsägningar träder turordningen in. Eftersom centerns förslag gäller ungdomar som har kortare anställning än två år är det samma individer som idag hamnar i botten på turordningslistorna, alltså personer med kort anställningstid.
Småföretagare har ytterligare ett vasst verktyg. Det är regeln om två undantag i lagen om anställningsskydd (LAS), som för småföretagaren i praktiken innebär att han kan välja vem han vill säga upp.
Unga i arbetslivet har idag de osäkraste anställningarna, vare sig de har fast jobb eller tillfällig anställning. Det vet arbetsgivarna, även de med små kunskaper i arbetsrätt.
Centern hävdar att en fördel med deras förslag är att den som sägs upp får gå omedelbart med upp till två månadslöner i ersättning. Förslaget är i praktiken en marginell försämring för arbetsgivarna. I dag kan arbetsgivaren själv avgöra om den anställde ska arbeta under uppsägningstiden eller vara arbetsbefriad.
Förslaget innebär också att den uppsagde skulle få 8 procent av lönen i avgångsvederlag. För en ung person som tjänar den lägsta tillåtna lönen i HTF:s avtal, alltså drygt 12 000 kronor i månade, innebär centerns förslag en tusenlapp för varje månad man arbetat.
Under första året innebär det här en lägre ersättning för den unge uppsagde jämfört med reglerna i LAS, medan det under andra året innebär en något högre ersättning. Arbetsgivaren får en något lägre kostnad vid uppsägning under det första året och en något högre kostnad det andra året. Varför centern vill krångla till de enkla och tydliga reglerna i LAS - en månads uppsägningstid under de två första åren och två månader efter två år - är svårt att förstå. Arbetsgivarna skriker ju efter enklare regler, inte krångligare.
Jag vill likna centerns förslag vid en röksvamp, trampar man på den sjunker den ihop i ett moln av rök.
Det fackliga argument mot förslaget är att ungdomsavtal urholkar anställningstryggheten och att arbetsgivarna får möjlighet att välja och vraka. De argumenten är inte särskilt tunga. Det är precis så de unga upplever sin situation i dag, med eller utan centerns förslag.
Det fackliga svaret kan begränsas till att erbjuda centerpartister och andra folkbildning i arbetsmarknadskunskap, som HTF-ordföranden Holger Eriksson har gjort.
Det märkliga med centerns utspel är att det tar intresset från den borgerliga alliansens förslag om nystartsjobb, som för unga arbetslösa under 24 år innebär att de kan anställas utan att arbetsgivaren behöver betala arbetsgivaravgift det första året. Här är ett förslag som kan stimulera sysselsättning och gynna unga och som är värt en diskussion.