Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Brist på unga i Unionens styrelser

Unionen skriker efter ungdomar. Men trots det saknar flera regionstyrelser de obligatoriska ungdomsombuden.
Niklas Hallstedt Publicerad

Ungdomsombuden har rätt att yttra sig och komma med förslag, men ingen rösträtt i styrelserna.

- Tanken är att regionstyrelsen ska få en ung röst med åsikter om de frågor som diskuteras, säger Jonas Nilsson, ungdomsombud i region öst.

- Unionen har 65 000 medlemmar under 35 år. Då borde kanske en tiondel av de i styrelserna tillhöra den åldersgruppen.

Det bästa vore om valberedningarna även tog hänsyn till ålder, på samma sätt som kön, när man nominerade till nya styrelser, anser Jonas Nilsson.

- Vi vet att det finns en vilja bland unga att påverka, samtidigt som alla tycker att det är jätteviktigt att de får vara med. Ändå kommer de inte in i regionstyrelserna.

Enligt stadgarna ska samtliga Unionens 19 regionstyrelser ha ungdomsombud. Men det är inte alla som uppfyller det. I en del fall har man löst det på annat vis. I Bergslagen är exempelvis två av de ordinarie ledamöterna under 30.

I minst tre av regionerna visar det sig vara tidsbrist som gjort det svårt att ha ungdomsombud. Svårigheten har varit att kombinera uppdraget med jobbet.

- Vi har ett ungdomsombud på pappret, men inte i praktiken. Hon har fått ge upp, hon hade helt enkelt svårt att komma loss, säger Anne Thelander, ordförande regionstyrelsen Stockholm.

Krista Loiske, ordförande i Mälardalen, har samma upplevelse:

- Han hoppade av i somras, han hade jättesvårt att vara med. Målet är att vi ska ha ett ungdomsombud, men nu väntar vi till nästa år.

Även i Dalarna har det varit problem för ungdomsombudet att hitta utrymme att vara med.

- Det blev väldigt stressigt för henne. Hon kan inte sticka ifrån på dagarna och har inte haft möjlighet att vara med, säger Kersti Magnusson, ordförande i Dalarna.

I ovannämnda tre regioner anser man dock att det är väldigt viktigt att ha ungdomsombud och få in unga människor in styrelserna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.