Finansförbundet krävde i torsdags lönehöjningar på 7,3 procent under två år.
- Vi vill få ut en anständig del av företagens vinster, och det har gått förbaskat bra de senaste åren, säger Finansförbundets informationschef Leif Karlsson.
Sedan 1996 har intäkten per anställd ökat från 1,2 till 1,7 miljoner kronor och de fyra största bankerna redovisade ett rörelseresultat på sammanlagt 34 miljarder under första halvåret 2005.
Att kräva så stora lönelyft är kontroversiellt. När nuvarande avtal förhandlades fram för två år sedan hamnade Finansförbundet i konflikt med statliga Medlingsinstitutet. Enligt Leif Karlsson gjorde Medlingsinstitutet då sitt bästa för att hålla nere löneökningarna. En av institutets huvuduppgifter är att se till att de samlade löneökningarna inte äventyrar Riksbankens inflationsmål på två procent. Om ett förbund får igenom höga löneökningar menar många att andra löntagare också kommer att kräva höga lönelyft.
LO avtalssekreterare Erland Olauson är kritisk till Finansförbundets krav och liknar agerandet vid när någon ställer sig upp vid en fotbollsmatch för att se bättre.
- Man tittar på lönsamheten i sin egen lilla bransch och ser inte till arbetsmarknaden som helhet, säger han.
I en debattartikel i Dagens Nyheter den 14 september underströk han tillsammans med LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vikten av att löneökningarna inte överstiger omvärldens. Risken är då att höjd inflation och dyrare export på längre sikt leder till minskade reallöner och ökad arbetslöshet. Samtidigt kritiserade de att aktieägarna och andra grupper på arbetsmarknaden höjt sina inkomster mer än LO-kollektivet.
JÖRAN LINDEBERG
- Vi vill få ut en anständig del av företagens vinster, och det har gått förbaskat bra de senaste åren, säger Finansförbundets informationschef Leif Karlsson.
Sedan 1996 har intäkten per anställd ökat från 1,2 till 1,7 miljoner kronor och de fyra största bankerna redovisade ett rörelseresultat på sammanlagt 34 miljarder under första halvåret 2005.
Att kräva så stora lönelyft är kontroversiellt. När nuvarande avtal förhandlades fram för två år sedan hamnade Finansförbundet i konflikt med statliga Medlingsinstitutet. Enligt Leif Karlsson gjorde Medlingsinstitutet då sitt bästa för att hålla nere löneökningarna. En av institutets huvuduppgifter är att se till att de samlade löneökningarna inte äventyrar Riksbankens inflationsmål på två procent. Om ett förbund får igenom höga löneökningar menar många att andra löntagare också kommer att kräva höga lönelyft.
LO avtalssekreterare Erland Olauson är kritisk till Finansförbundets krav och liknar agerandet vid när någon ställer sig upp vid en fotbollsmatch för att se bättre.
- Man tittar på lönsamheten i sin egen lilla bransch och ser inte till arbetsmarknaden som helhet, säger han.
I en debattartikel i Dagens Nyheter den 14 september underströk han tillsammans med LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vikten av att löneökningarna inte överstiger omvärldens. Risken är då att höjd inflation och dyrare export på längre sikt leder till minskade reallöner och ökad arbetslöshet. Samtidigt kritiserade de att aktieägarna och andra grupper på arbetsmarknaden höjt sina inkomster mer än LO-kollektivet.
JÖRAN LINDEBERG
