Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Avtal ger trygghet på utlandsägt bolag

Bra med avtal, men magert innehåll. På teknikföretaget Flir Systems i Danderyd smäller man inga champagnekorkar för att fira kommande lönelyft.
Niklas Hallstedt Publicerad

- Jag är jätteglad över att det blev ett centralt avtal, annars hade vi fått noll kronor i löneökningar, säger Halina Sundberg, vice ordförande i Unionenklubben.

Flir Systems, som tillverkar värmekameror både för militärt och civilt bruk, är amerikanskägt och har tidigare gått ut med att det inte ska bli några lönepåslag i år, uppger de anställda. Sverige är ett av de få länder i världen där Flir ändå tvingas höja lönerna, detta tack vare kollektivavtalet.

Så att avtalet garanterar höjningar är en av dess fördelar. De övriga går också snabbt att räkna upp: att restidsersättningen förbättras, liksom att pengar avsätts till kompetensutveckling.

- I dagens företag är det bara pengar man tänker på, man har inte tid att ta till vara kompetensen. Det är viktigt att ställa krav på allas möjlighet att utvecklas, säger Halina Sundberg.

De stora bristerna med avtalet då?

- Det är ett väldigt otydligt avtal, säger Halina Sundberg. Det hon bland annat syftar på är de olika tidsgränserna för lönerevisionerna och när de garanterade löneökningarna kommer.

Men det som främst bekymrar henne, liksom de övriga jag träffar, klubbordförande Jesper Waller, styrelseledamoten Sören Johansson och Unionenmedlemmen Maria Eugenia Carmenates, är att avtalet sträcker sig över 18 månader.

- Hade man tecknat ettårsavtal hade man tydligare sett hur konjunkturen skulle utveckla sig, säger Halina Sundberg.

Den som möjligen har en något avvikande åsikt är Sören Johansson, som gör en jämförelse med IF Metalls 22-månadersavtal och konstaterar att skillnaden är liten.

- Jag tycker att det låter som en kompromiss, men jag är inte säker på att det är dåligt.

Individgarantin är låg och borde ha fallit ut redan vid årets lönerevision för att förhindra att anställda ska kunna bli helt utan löneökningar i år, är den allmänna meningen. Nivån kunde gott ha varit högre. Inte minst som Flir går bra.

- Men man glider på finanskrisen och försöker tjäna pengar på den. Det kan kännas lite obehagligt att många företag som egentligen har utrymme för lönehöjningar gör på det viset, säger Halina Sundberg.

Nästa avtal måste bli tuffare, anser hon, "jag tror att Unionen kan ryta till då".

När vi skiljs åt utanför företaget, säger hon:

- Det behövs löneökningar, de flesta företag har råd.

I ett mejl påpekar de anställda senare att 2009 var det år då de högsta bonusarna hittills delades ut på Flir, "och det samma år där företaget önskade dra in löneökningarna på grund av ekonomin i omvärlden. Tack vare det centrala avtalet vi har i Sverige gick inte det. Där gjorde det en stor skillnad med ett tydligt centralt avtal. Klubben har tyvärr ingen insyn i på vilka premisser företaget baserar den individuella utdelningen av bonusar, allt från ledning till golvet. Vi har dessutom försökt att genomföra en lönekartläggning i flera år nu, men företaget vill göra det på ett sätt där vi känner att samverkan inte får ett så stort utrymme som vi skulle önska".

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.