Ensamhet är en blandning av känslor, där bland annat nedvärdering, självömkan, desperation och en känsla av främlingskap ingår. För att fly den tar man till olika vapen. Fokuserade aktiviteter som att motionera, ringa eller besöka någon hjälper. Men att spendera pengar på shopping, tröstäta, ta lugnande medel, dricka vin och sprit, titta på tv, tänka, gråta eller göra ingenting hjälper däremot inte.

Lars Tornstam vid Uppsala universitet har gjort två studier om ensamhet, 1985 och 2008. Han är professor i sociologi med inriktning mot socialgerontologi och forskar om åldrande.

Under sjuttio- och åttiotalen var den allmänna uppfattningen att ensamhet drabbade äldre i första hand. Men hans studie 1985 pekade på det motsatta.

- Jag höll på att trilla av stolen. Det visade sig att det var personer runt trettio år som kände sig mest ensamma. De var på toppen av ensamhetsberget och sedan sjönk kurvan fram till sjuttio år då den steg marginellt, säger Lars Tornstam.

I den nya undersökningen från 2008 hittade han precis samma mönster. Människor i trettioårsåldern låg fortfarande i topp. De är i en ålder då de förväntas ha familj, vara färdigutbildade och ha ett bra jobb. Men många av dem som känner sig ensamma har inte detta och de känner sig udda och otillräckliga. I synnerhet kvinnor kan uppleva det så.

Äldre personer, som känner sig ensamma, har mer handfasta orsaker till känslan. Livskamraten är död, de kommer inte ut ur lägenheten eller har inget transportmedel.

De som har haft en otrygg barndom och har haft svårt att få vänner och en partner säger sig ha en mer och intensivare ensamhetskänsla.

- Det kan verka tråkigt att det är så, men om man känner till att upplevelser i barndomen och ensamhet i vuxen ålder kan hänga ihop så har man möjlighet att reda ut det, säger Lars Tornstam.

Då, vid den första studien för tjugofyra år sedan, var det 49 procent av den vuxna befolkningen som ofta eller ibland kände ensamhet. I den nya undersökningen som omfattar 1 742 personer har andelen sjunkit till 42 procent.

- Jag kan bara gissa vad det beror på. Internet har skapat nya kontaktvägar. Om man tittar på statistiken för 65-79 åringar så hade tio procent tillgång till Internet på nittiotalet. 2006 hade hälften tillgång och i dag tror jag att 70 procent har möjlighet att kontakta sina barn, barnbarn och vänner via mejl eller Facebook, säger Lars Tornstam.