- Klubbarna viker sig. De hamnar i en situation där det ska se ut som om de har varit med och förhandlat fram lönerna. Annars hotar arbetsgivaren med att minska eller dra tillbaka ökningarna.
Mari-Ann Krantz, Sifs ordförande, har i ett brev till Teknikföretagens vd Anders Narvinger gett exempel på hur företagen bryter mot kollektivavtalet: de presenterar färdiga förslag till fördelning av lönepott och löneöversyn, de fastställer på egen hand löneutrymmet, de undanhåller löneuppgifter som klubbarna behöver för att kunna göra en korrekt analys av löneskillnaderna.
Har inte Sif någon skuld i det, till exempel genom att skriva under för luddiga avtal?
- Det kan man verkligen inte säga. Vi har skrivit in många bra saker i våra avtal. Om den ena parten skiter i det kapsejsar det. Hela den individuella lönesättningsprincipen går i kaputt, säger Lars-Bonny Ramstedt.
Ramstedt tror att en förklaring till att allt fler företag, framför allt på Teknikföretagens område, missköter sig beror på det internationella ägandet. Tidigare lät de den svenska ledningen sköta arbetsgivarrollen på egen hand. På senare tid har fler tagit en mer aktiv ägarroll, och dikterar villkoren som de svenska ledningarna har att rätta sig efter.
- Det är hög tid för en mobilisering i organisationen om facket ska finnas kvar.
Sifs förbundsstyrelse diskuterade att säga upp löneavtalet med Teknikföretagen, men beslutade sig för att inte göra det.
- När man säger upp ett avtal måste man veta hur man vill att strukturen på avtalet ska se ut. Det är en av sakerna vi ska göra i vår, ta reda på hur medlemmarna vill att det ska fungera. Vi vet ju att LO anser att tjänstemännen har fått för mycket pengar, så vi kan inte påstå att reallöneökningarna är för låga, säger Lars-Bonny Ramstedt.
LINDA SVENSSON