Efter tre års återkommande vikariat som nyhetsredigerare kände han sig "som en i gänget" och visste inte att alla måste be om lov. Han trodde att det räckte med att anmäla sig och den medföljande kompisen för vakten. Nu är hans utlovade sommarvikariat ifrågasatt. Så och möjligheten att han inom en snar framtid blir "inlasad" för tillsvidareanställning på SVT (efter 36 månaders vikariatjobb).
Sifklubbens ordförande Tommy Eklund är uppbragt över företagets antydningar att vikarien skulle ha smugit sig in i huset. Han framhåller att företaget inte har lidit någon ekonomisk skada, vikarien ville bara hjälpa en kompis med att redigera en privat bröllopsvideo. Eklund tycker att den hårda attityden är "ovärdig ett humanistiskt företag som SVT":
- Som jag ser det finns det inga försvårande omständigheter förutom den där videon. Jag tror att problemet är hans placering på förturslistan, inlasningen.
- Med tanke på att vi ingår i totalförsvaret och är säkerhetsklassade anser jag att chefernas tänkande lämnar en hel del att önska. Man låter vikarier behålla passerkorten mellan olika anställningar och informerar inte tillfredsställande om vilka regler som gäller för att använda lokaler och utrustning utanför arbetstid.
Tommy Eklund anser att det ligger i företagets intresse att ha ett stort antal vikarier som, utan att formellt vara anställda, känner sig som sådana och lojalt infinner sig med kort varsel närhelst de blir ombedda. Och att det borde räcka med att ge vikarien en varning.
Eklund säger att företaget har antytt att det finns även annat som ligger vikarien i fatet. Det ska ha samband med hans beteende inför och på mötet två dagar senare när han togs i upptuktelse av tre chefer. Vikarien själv säger att han först inte förstod varför det behövdes något möte och sedan att han helst inte ensam skulle ha mött tre chefer.
- Jag bröt inte ihop på mötet, jag vet inte om det ansågs kaxigt. Men visst ångrar jag mig och det sa jag också.
- Om man inte är anställd har man ingenting på arbetsplatsen att göra, säger informationsdirektören Helga Baagöe. Än mindre ska man utan lov ta med sig en för företaget okänd person och använda företagets utrustning. Det gäller även för tillsvidareanställda.
Varför hade han kvar sitt passerkort?
- Av administrativa skäl. Det bedömdes som krångligt att först kräva in det och sedan utfärda ett nytt tre månader senare.
Det är ju ett ögonblicks verk att koda av och in ett kort.
- Jag är ingen dataexpert och kan inte uttala mig om den saken.
Andra anställda har reagerat häftigt mot behandlingen av vikarien och bekänt egna liknande "förseelser". Varför inte låta nåd gå före rätt och nöja er med en varning? Såvida ni inte vill skrämma era anställda?
- Vi vill inte skrämma någon. Men varför skulle vi anställa någon som har förverkat sitt förtroende när det finns många på vikariatlistan som vi har förtroende för? Varför skulle han vara mer värd än andra som inte har begått några misstag?
LISBETH NIEMINEN
Sifklubbens ordförande Tommy Eklund är uppbragt över företagets antydningar att vikarien skulle ha smugit sig in i huset. Han framhåller att företaget inte har lidit någon ekonomisk skada, vikarien ville bara hjälpa en kompis med att redigera en privat bröllopsvideo. Eklund tycker att den hårda attityden är "ovärdig ett humanistiskt företag som SVT":
- Som jag ser det finns det inga försvårande omständigheter förutom den där videon. Jag tror att problemet är hans placering på förturslistan, inlasningen.
- Med tanke på att vi ingår i totalförsvaret och är säkerhetsklassade anser jag att chefernas tänkande lämnar en hel del att önska. Man låter vikarier behålla passerkorten mellan olika anställningar och informerar inte tillfredsställande om vilka regler som gäller för att använda lokaler och utrustning utanför arbetstid.
Tommy Eklund anser att det ligger i företagets intresse att ha ett stort antal vikarier som, utan att formellt vara anställda, känner sig som sådana och lojalt infinner sig med kort varsel närhelst de blir ombedda. Och att det borde räcka med att ge vikarien en varning.
Eklund säger att företaget har antytt att det finns även annat som ligger vikarien i fatet. Det ska ha samband med hans beteende inför och på mötet två dagar senare när han togs i upptuktelse av tre chefer. Vikarien själv säger att han först inte förstod varför det behövdes något möte och sedan att han helst inte ensam skulle ha mött tre chefer.
- Jag bröt inte ihop på mötet, jag vet inte om det ansågs kaxigt. Men visst ångrar jag mig och det sa jag också.
- Om man inte är anställd har man ingenting på arbetsplatsen att göra, säger informationsdirektören Helga Baagöe. Än mindre ska man utan lov ta med sig en för företaget okänd person och använda företagets utrustning. Det gäller även för tillsvidareanställda.
Varför hade han kvar sitt passerkort?
- Av administrativa skäl. Det bedömdes som krångligt att först kräva in det och sedan utfärda ett nytt tre månader senare.
Det är ju ett ögonblicks verk att koda av och in ett kort.
- Jag är ingen dataexpert och kan inte uttala mig om den saken.
Andra anställda har reagerat häftigt mot behandlingen av vikarien och bekänt egna liknande "förseelser". Varför inte låta nåd gå före rätt och nöja er med en varning? Såvida ni inte vill skrämma era anställda?
- Vi vill inte skrämma någon. Men varför skulle vi anställa någon som har förverkat sitt förtroende när det finns många på vikariatlistan som vi har förtroende för? Varför skulle han vara mer värd än andra som inte har begått några misstag?
LISBETH NIEMINEN
