Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
47 000 kronor i utebliven semesterersättning. Det var grunden för den konkursansökan som Unionenmedlemmen, med stöd av en jurist på förbundet, lämnade in till tingsrätten den 13 januari. Knappt två veckor senare drogs ansökan tillbaka sedan det visat sig att mannen redan fått pengarna.
Enligt uppgift planerar nu Romy Foods, mannens tidigare arbetsgivare, att stämma medlemmen och kräva skadestånd.
– Vi har givetvis rätt till skadestånd som vi kommer att utkräva för att kompensera för de kostnader vi har haft i anledning av det vi drabbats av i form av negativ publicitet och skadat förtroende, säger Romy Foods koncernchef Rickard Gillblad till branschorganet Food Supply.
– Situationen har skapat problem för företaget och lett till att vissa kunder och samarbetspartners har sagt upp avtal med Romy Foods, tillägger han.
Hur kunde då detta hända?
Enligt uppgifter i Food Supply vände sig medlemmen till Unionen för att få hjälp med att få ut sin semesterersättning i oktober förra året. Sedan förbundet skickat ett kravbrev till företaget med en veckas frist och beloppet ändå inte hade betalats fick arbetsgivaren en betalningsuppmaning med en frist fram till den 12 januari.
När medlemmen då uppgav att han ännu inte hade fått några pengar lämnade Unionen, som mannens juridiska ombud, in konkursansökan till Västmanlands tingsrätt den 13 januari. Knappt två veckor senare meddelade företaget tingsrätten att man hade betalat ut semesterersättningen redan den 19 oktober – en dag efter den första fristen. Det bekräftades också av medlemmen, varpå konkursansökan direkt drogs tillbaka.
Rickard Gillblad har hävdat att både den tidigare anställde och Unionen visste om att mannen hade fått beloppet redan i oktober.
Unionens chefsjurist Martin Wästfelt vill inte gå in på några detaljer i fallet, men tillbakavisar bestämt att förbundet kände till utbetalningen. Han påpekar att när konkursansökan lämnades in så hade förbundet en god grund för det, baserat på de uppgifter man då hade.
– Vi har följt de regler som gäller som ombud. Det är inte Unionen, utan medlemmen, som är part och borgenär, som är konkurssökande. När vi hjälpte honom att göra det här så ansåg vi att det fanns god grund för det.
– När vi fick information om att ersättningen var betald så följde vi god inkassosed på så vis att vi omedelbart återkallade stämningen, skickade ut en dementi och informerade kreditupplysningsföretagen om detta.
Om Romy Foods beslutar sig för att stämma den tidigare anställde så kommer inte Unionen att företräda denne.
– Om arbetsgivaren stämmer medlemmen för att den har gjort något felaktigt, så är det en sak mellan arbetsgivaren och medlemmen, säger Martin Wästfelt som påpekar att han inte vill kommentera mer när det gäller det aktuella fallet.
Enligt honom kan man som privatperson ”huvudsakligen inte” ha en försäkring som skyddar en mot skadeståndanspråk, som i det här fallet. Däremot har Unionen en ansvarsförsäkring i det fall man, rent hypotetiskt, hjälper en medlem att göra något som sedan visar sig vara fel.
– Vi tar självklart ansvar för våra handlingar, vilket är reglerat i stadgar och i en ganska omfattande praxis. Men i det här fallet tycker jag man ska vara väldigt försiktig med att kommentera. Det är en ovanlig situation som har uppstått.
Kollega har sökt Richard Gillblad men inte lyckats nå någon på Romy Foods.
Om din arbetsgivare inte betalar ut lön eller annan ersättning ska du så snart som möjligt vända dig till ditt fackförbund och i sista hand få hjälp med att göra en konkursansökan. Det för att säkra din rätt till den statliga lönegarantin och därmed din fordran om arbetsgivaren skulle gå i konkurs.
Unionen har årligen runt ett par hundra sådana ärenden.
Spel som Battlefield, Minecraft och Candy crush saga har satt Sverige i förarsätet när det gäller spelutveckling.
Men techbolagen, i synnerhet i spelbranschen, har en del kvar att lära när det gäller arbetsrätt, anser Björn Larm, som är samordnare för kollektivavtal på Unionen. Framför allt om hur det går till när anställda sägs upp.
Enligt honom är utköp snarare regel än undantag när man gör sig av med folk. Framför allt hos arbetsgivare som saknar kollektivavtal.
– Där kollektivavtal saknas handlar det dels om okunskap. Dels finns det en mentalitet av ”jag har skapat det här bolaget och jag vet bäst”, vilket resulterar i en brukspatronmentalitet. Tycker du inte som techpatronen åker du ut.
En utmaning för det fackliga arbetet är enligt honom att många anställda inom spelbranschen är nya på svensk arbetsmarknad. De känner inte till att det finns alternativ till utköp, nämligen lagen om anställningsskydd, las, där arbetsgivaren måste ha en saklig grund för uppsägningen och titta på möjligheter till omplacering.
– Och även om de känner till andra vägar gör man sällan en sak av det, av flera orsaker. Man vill inte vara kvar hos en chef som inte vill ha en och man vill inte vara en bråkmakare i branschen.
Många är i Sverige på arbetstillstånd och riskerar att få lämna landet om de inte får nytt jobb inom tre månader efter sin sista arbetsdag.
– De är extra utsatta. Ett utköpsavtal har ofta en snabb deadline, vilket skapar ytterligare ett pressat läge. Dessutom är avtalen inte alltid jättebra, säger Björn Larm.
Att den sitsen är utsatt håller Einar Humlin, förhandlingschef på arbetsgivarorganisation Tech Sverige, med om. De organiserar runt 1 350 techföretag och i dem jobbar runt 80 000 anställda. Här finns även en rad dataspelsföretag, som då har kollektivavtal.
Han håller inte med om att las rundas vid nedskärningar i tech.
– Jag talar ju för våra företag med kollektivavtal, där träffar man ofta avtalsturlistor. Det är inte en regel att köpa ut. Systemet bygger ju på att företagen betalar till Trygghetsrådet för att kunna ha avtalsturlistor och bygga på den kompetens som behövs.
Enligt Björn Larm på Unionen är det svårt att veta hur många som har kollektivavtal i spelbranschen, eller ens hur stor branschen är. Men han uppger att kollektivavtal, eller dialog om sådant, finns på ungefär hälften av bolagen som har fler än 75 anställda.
Det finns även en intresseorganisation, Dataspelsbranschen. Men de är inte formell arbetsgivarorganisation och vill därför inte svara på frågor om arbetsrätt, skriver de till Kollega.
Problemet för facket vid utköp är, enligt Björn Larm, att Unionen sällan får information, vilket gör att man inte kan kontrollera om arbetsgivaren rundar las eller exempelvis diskrimineringslagen. Arbetsgivaren kan välja och vraka, och eftersom utköpsavtalen är en fråga mellan den enskilda anställda och företaget så har man ingenting att säga till om.
– Vi kan inte företräda våra medlemmar på ett bra sätt. De blir ensamma med stora beslut, så det är viktigt att man kontaktar facket när man blir erbjuden ett utköpsavtal.
Dataspelsbranschen är branschorganisationen för dataspel i Sverige och representerar den svenska spelbranschen, drygt 1 000 företag.
Källor: Tech Sverige och Dataspelsbranschen.
Einar Humlin tycker inte att det råder en välja-och-vraka-mentalitet bland Tech Sveriges medlemsföretag. Eller att uppfattningen att branschen bara villa ha unga och hungriga stämmer.
– Det är lite väl generaliserande och något som varit med från start. Så här mogen och etablerad har branschen aldrig varit. Det system vi formade med huvudavtalet för några år sedan innebär ju att man ska kunna omskola sig.
– Sedan tar projekt slut, konjunkturer går upp och ner. Det är jättetråkigt. Men om man tar till sig ny teknik kan man få anställning hos en annan arbetsgivare. Vi ska korta vägarna i omställning.
Unionens Björn Larm ser konsekvenser på de arbetsplatser som använder sig av utköp. Det skapar oro under processen eftersom anställda inte får veta vilka enheter som berörs eller varför vissa personer får gå. Lojaliteten till arbetsgivaren dalar när anställda känner att de har en fot utanför dörren. Dessutom brukar individuella förhandlingar dra ut på tiden.
– En annan sak är att arbetsgivaren sällan gör en analys av vilka tjänster som behövs. Plötsligt har man köpt ut den enda som kan marknadsföring eller ekonomi. Och då måste man nyanställda igen, vilket blir dyrt.
Källa: Unionen