Arbetsmiljö

Tjänsteresa med tåg – klimatsmart men realistiskt?

Nyårslöfte om ett flygfritt 2019? Då är du förmodligen inte ensam. Att välja tåg i stället för flyg lockar tiotusentals svenskar till olika Facebookgrupper. Att ta tåget privat är en sak – men hur är det med jobbet?

Publicerad 11 mars 2019, kl 09:36

Att jobba under tågresan är förvisso klimatsmart, men fungerar det i praktiken? Colourbox

Drygt en fjärdedel av svenskarnas flygande är tjänsteresor. För resor inom Sverige är siffran ännu högre – 45 procent. Trots att många företag och organisationer har policyer som rekommenderar tåg är flyget ofta norm.

Många vittnar om att de resebyråer arbetsplatserna har avtal med är ovana vid att planera tågresor. En del tycker också att det är svårt att föreslå tåg för sin chef, eftersom det ofta tar längre tid och även kan vara dyrare.

Men de som försöker är inte sällan förvånade över det positiva bemötandet. Genom att se över resandet i sin helhet går det nämligen att spara både tid och pengar för arbetsgivaren. Ofta är till exempel fysisk närvaro inte nödvändig, många resor går att byta ut mot videomöten. Och när resorna blir färre spelar priset och tiden mindre roll. Tiden i tågvagnen går dessutom att nyttja på ungefär samma sätt som i ett kontorslandskap.

Vågar du ta steget? Vi har träffat några föregångare.

TÅGKRAMARE 1: PER GRANKVIST

Du får jobba helt ostört

GÖR: Journalist, författare och föreläsare.
ÅLDER: 43 år.
BOR: I Stockholm och i Malmö.
LÄNGSTA TJÄNSTERESA MED TÅG: Stockholm–Barcelona, 36 timmar.
RUTT: Stockholm–Malmö–Köpenhamn–Hamburg–Basel–Lyon–Barcelona.
PRIS: ”Generellt 1 000 kronor mer än med flyg.”

Varför väljer du tåget?
– Både av klimatskäl och för att det är smartare. Resor inom Europa tar generellt ett dygn längre än med flyg och kostar ungefär tusen kronor mer. Men med flyg förlorar du alltid en halv arbetsdag. Och på tåg får du det som alla drömmer om – oavbruten arbetstid.

Vilka fördomar hade du om tåg tidigare?
– Att det är krångligt att boka, att det är farbröder som går runt och stämplar papper och att det inte går i tid. Jag trodde också att det var stor skillnad på första och andra klass, men det är det inte.

Och nu?
– För bara ett år sedan var det fruktansvärt krångligt. Nu är det lättare, men de flesta resebyråer har fortfarande inte fattat någonting. Skit i dem – du knäcker koden själv.

Vad är koden?
– Använd Google maps för att få ett hum om din rutt. Boka en resa till Köpenhamn. Gå sedan in på trainline.eu, boka tåg från Köpenhamn till Hamburg eller München. Därefter tar du nattåg med NightJet, som bokas på nightjet.com. Och sedan dagtåg till slutdestinationen med trainline.eu. Svårare än så är det inte. Se till att boka med lite marginal bara, om det skulle bli förseningar.

Några fler tips?
– Åk så långt du kan första dagen. När du vaknar upp från nattåget vill du vara så nära din slutdestination som möjligt. Boka alltid plats, annars kanske du blir sittande i en korridor. Passa på att göra något roligt på dina stopp, de kan kanske till och med utökas. Den stora katedralen i Köln ligger två minuter från centralstationen. Eller varför inte gå en promenad i München och äta middag på något trevligt ställe innan du hoppar på nattåget?

– Sist men inte minst – kaffet. Bra söder om Bryssel. Längre norrut är det kasst ombord, så ta med en termos och köp kaffet på stationen.

TÅGKRAMARE 2: NAOMI HERTZBERG

Allt är bättre på tåg

GÖR: Programmerare på Scania.
ÅLDER: 30 år.
BOR: I Stockholm.
TJÄNSTERESA: Stockholm–Hannover, 13 timmar.
RUTT: Stockholm–Köpenhamn–Hamburg–Hannover.
PRIS: 4 456 kronor t/r.

Hur var din senaste tjänsteresa med tåg?
– Jag och en kollega skulle till Hannover. Kollegan tog flyg, jag tog tåg. Jag kunde jobba i lugn och ro nästan hela resan, jag hade dessutom ett lite längre uppehåll i Köpenhamn så jag kunde äta lunch där och titta på deras fina centralstation. På väg hem tog jag en syltmunk i Hamburg.

Varför valde du tåget?
– För att minska klimatpåverkan, dessutom gillar jag tåg. Visst tar det lite längre tid än att flyga, men allt annat är bättre på tåg. Det är enklare att köpa mat, man kommer direkt till centrum och så blir jag blir inte snuvig, som jag alltid blir när jag flyger.

Vem bokade resan?
– En resebyrå via jobbet. När jag sa att jag ville ta tåget blev de förvånade och frågade om jag verkligen var säker. Jag tror inte att de visste hur de skulle göra så jag kollade upp det mesta själv och skickade en plan till dem.

Hur reagerade din arbetsgivare?
– Jag hade kollat vad resan kostade och tänkte att det skulle vara ett problem. Men min chef tyckte att det var bra. Nu har fler på Scania börjat välja tåg.

Några strapatser på vägen?
– I Hamburg fick jag springa mellan perrongerna för att hinna byta tåg. Den kvällsöppna kundsupporten på Deutsche Bahn pratade inte engelska utan klickade bort mig. Det försvårade när tåget blev försenat.

Något som överraskade positivt?
– Det var roligt att få se flera olika länder från tågfönstret. Jag hade varit lite orolig att det skulle vara ont om eluttag på tågen men det fanns gott om dem. Jag hade det trevligt och fick jobba i lugn och ro.

Något du borde gjort annorlunda?
– Jag borde haft längre bytestid i Hamburg. Det går tydligen ett tåg i halvtimmen, så jag hade lätt kunnat ta ett senare.

Bästa tips för tåg i tjänsten?
– Ta med snacks och dricka. Öronproppar. Lätt packning, en skön kudde.

TÅGKRAMARE 3: MATTIAS MÅNSSON

Det sparar en massa arbetstid

GÖR: Konsult på Atkins.
ÅLDER: 42 år.
BOR: I Nässjö.
SENASTE TJÄNSTERESA: Nässjö–Boden, 15–16 timmar.
RUTT: Nässjö–Stockholm–Boden.
PRIS: Jag har årskort som kostar omkring 7 500 kronor i månaden. Då får jag åka hur mycket som helst inom landet.

Berätta om resan från Nässjö till Boden.
– Jag åkte hemifrån på kvällen och var framme vid 11 dagen efter. Det är en lång resa, men jag sover väldigt gott på nattåg, så jag slösar inte tid. Dessutom försöker jag alltid planera mina arbetsuppgifter så att jag har med mig nödvändiga dokument.

Vem bokade resan?
– Jag bokar alla mina resor själv, trots att vi har en extern resebyrå. Då kan jag välja precis hur jag vill ha det. Om jag ser att jag har ett långt byte någonstans kan jag välja en annan rutt för att få en sammanhängande resa.

Med årskort måste du åka mycket tåg för att det ska löna sig?
– Jag har aldrig varit något fan av att flyga, vad ska man göra med den tiden? Samma sak med bil. Jag behöver ofta resa i mitt jobb, men åker alltid tåg, till och med till Örebro. När jag kommer fram lånar jag en bil från en bilpool och kör till slutdestinationen. Jag sparar en massa arbetstid på det!

Vad säger dina kollegor?
– De flesta har vant sig, haha. Om vi är fler som planerar en resa brukar det smitta av sig. För något år sedan åkte vi på en studieresa till Berlin. Då fick jag med mig fyra till på tåget!

Finns det några nackdelar?
– Vissa destinationer är meckiga, typ om man ska åka på tvären. Oslo är ett exempel. Å andra sidan är alla alternativ krångliga då.

Bästa tips till den som vill välja tåget?
– Tänk igenom vad du ska jobba med och förbered dig för att utnyttja tiden effektivt. Boka plats med bord om du har papper och dator.

Hur är det med wifi?
– På en del sträckor funkar det jättebra, på andra är det värdelöst. Man får vara lite smart. Jag planerar till exempel inte in Skypemöten under mina tågresor, men mejl och chatt går bra. Och så laddar jag ner stora filer i förväg så att inte allt skiter sig bara för att det är dålig täckning.

Text: Lovisa Ternby

Foto: Fredrik Steen, Calle Jonzon

Arbetsmiljö

Hemmiljö med Jeanette Lilja i soffa och filt. Illustrerar situationen när barnet blir hemmasittare och vardagen stannar hemma. — Hemmasittande kan göra hemmet till en plats där skolan aldrig börjar. För Jeanette Lilja blev barnets skolfrånvaro en kamp som till slut slog hårt mot arbetslivet. Foto: Carolina Byrmo.

Där Jeanette Lilja sveper fram, där lyser kollegorna upp. Hon är medarbetaren som alltid kommer sprudlande in på sin arbetsplats med morgonens bredaste leende.

Hon har en magisterexamen i kognitionsvetenskap och har i ungefär 15 år lett projekt inom digital kundservice i telekombranschen. Hela tiden med en odiagnostiserad adhd. Det var delvis en professionell välsignelse, eftersom det var lätt för henne att se mönster och hitta de mest effektiva arbetssätten.

– Jag var jätteuppskattad, också de sista åren då jag var helt slut inombords. Det var ingen på min arbetsplats som visste hur jag mådde. Inte förrän jag en dag utmattad föll ned på en stol och storgrät.

När barnet blir hemmasittare

Det var med det andra barnet som sammanbrottet kom. Den yngsta dottern visade sig tidigt ha ärvt sin mammas svårigheter. Plus några till. Dottern är nu elva år och ett av de uppskattningsvis 19 000 barn i Sverige som inte klarar av att komma till skolan, det som brukas kalls hemmasittare.

En vanlig uppskattning – grundad i en undersökning från Karolinska institutet – är att tre fjärdedelar av de barnen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF.

– Min dotter har ingen diagnos i dagsläget, men har drag av adhd, autism och kravkänslighet, berättar Jeanette Lilja.

Ärftligheten för NPF är stark, den ligger på omkring 80 procent. Av de barn som är hemmasittare har de flesta med andra ord en förälder med NPF, utredd eller ej. Det är en dubbel belastning som alltså är vanlig, och ofta dold.

Det höjer oddsen för att lyckas både på jobbet och hemma:

– Min dotter behöver kunna låna av mitt lugn. Men jag har ju själv ett nervsystem som är extremt lätt att trigga. Och ingen energi att hantera känslomässiga sammanbrott.

Hemmakontor med dator och inspelningsutrustning, videomöte på skärm. Kopplas till att arbeta flexibelt när barnet är hemmasittare. — Efter att ha lämnat sin anställning började Jeanette berätta öppet om sin situation – bland annat i en podd. Att kliva fram kändes riskfyllt, men hon orkade inte leva bakom en fasad. Foto: Carolina Byrmo.

Tillvaron som hemmasittarförälder inleddes för Jeanette Liljas del med flera års kamp för att få dottern i väg till förskolan, och sedan till skolan. De långa morgnarna av lirkande och mutande avtog så småningom – dottern gick inte längre över tröskeln.

– Hon har en extremt stark vilja, som orsakar låsningar i många olika situationer. Så var det redan i förskolan. I skolan kunde hon gömma sig under bänken och vägra komma fram. Det kunde vara kläder som skavde. Stressen gjorde alla mindre problem tusen gånger värre.

Hon beskriver stressen som extrem. Men ambitionen att vara sitt bästa jag både på jobbet och som förälder kunde Jeanette Lilja inte släppa. Gradvis blev situationen alltmer ohållbar.

Morgnarna som tog slut: lirkande, mutande – och till sist tvärstopp

– Jag räckte inte till, fick inte ihop pusslet. Jag gick helt och hållet på adrenalin. Jag ville förändra situationen, men förstod inte hur jag skulle göra, det kändes bara omöjligt. Läkaren sade: ”Det första du behöver göra på morgonen när du lämnat barnen är att vila.”

I stället tog hon ett djupt andetag och drog på peppande musik på högsta volym i bilen på väg till jobbet. För att boosta dopaminet, göra sig redo att sprudla.

– Professionellt stod jag alltid på kanten till en ravin. Jag satt hemma på kvällarna och grinade i panik, i total visshet om att jag inte kommer att klara det. Ändå levererade jag.

När hemmasittande påverkar jobbet: så mår föräldrarna

10 procent av alla skolelever i Sverige har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF. Riksförbundet Attentions skolrapport 2025 visar hur föräldrarnas arbetsliv och hälsa påverkas av skolsituationen. (Rapporten gäller alltså barn som har en NPF-diagnos och inte enbart hemmasittande barn.)

* 63 % uppger att den psykiska hälsan har påverkats.

* 55 % uppger att de är utmattade.

* 40 % uppger att den ekonomiska situationen har försämrats.

* 35 % har gått ned i arbetstid.

* 30 % är eller har varit sjukskrivna.

* 12 % har känt sig tvungna att byta arbete/arbetsplats.

* 8 % har slutat arbeta helt.

Hon var omtyckt, men hon kom sent och gick tidigt för att få livet att gå ihop. Ibland kunde kollegor fråga ”jobbar du halvtid?” eller ge andra kommentarer som sved. Men det tyngsta var skuldkänslorna, de åt upp henne inifrån.

Arbetslivet fortsatte – på adrenalin och skuld

– Jag kände mig som en dålig människa om jag arbetade hemma. Eller inte gjorde mina timmar. Det fanns ingen på arbetsplatsen som fattade – men det hade kanske ändå inte haft någon betydelse. Jag hade inte tagit emot särbehandling.

Det var inte Jeanette Lilja som förstod att det tagit stopp. Det var chefen. Han skickade hem henne till en sjukskrivning som i praktiken kom att pågå i sex år.

– Jag grät på jobbet, bröt ihop ofta. Var alltid stressad och trött. Jag klarade inte att föra processen framåt – och det var ju jag som var projektledare. Men jag pressade på och tänkte att så här är väl livet för alla.

De första två veckornas sjukskrivning grät hon. Kände sig misslyckad och det gjorde ont. Snart nog påbörjade hon en adhd-utredning och fick sedan all hjälp vården kunde ge.

– Men det visade sig vara svårt att reda ut vad som lett till utmattningen. Diagnosen, jobbet, föräldraskapet? Jag var högfungerande, men mådde ändå så dåligt. Det var överväldigande även för dem som skulle hjälpa mig.

Hon gick under de sex åren av och på med sjukskrivning, adhd-mediciner och återgång i arbete. Inget fungerade riktigt bra. Till sist fick Jeanette Lilja lämna sin anställning med nio månaders avgångsvederlag.

Jeanette Lilja i hemmiljö på golv med arbets-/pysselmaterial. Kopplar till flexibilitet och pauser i ett anpassat arbetsliv. — Föräldrar till hemmasittare tvingas ofta bygga om hela vardagen. Jeanette anpassade både arbetstider och upplägg för att orka och kunna vara hemma när det behövs. Foto: Carolina Byrmo.

Hon startade en adhd-podd tillsammans med en kompis, där hon berättade om sin tillvaro.

– Jag höll på att kräkas innan första avsnittet, jag tänkte att arbetslivet var kört, att jag aldrig skulle få ett jobb igen. Men jag var beredd att ta risken. Jag klarade inte att leva bakom en fasad längre.

Jobb fick hon ändå, flera stycken. Jeanette Lilja är lättrekryterad, som hon säger själv. Men alla anställningar slutade ganska snabbt i sjukskrivning.

Lösningen var att sluta kämpa och i stället känna efter när allt känns bra: då är miljön rätt. Där finns energi för henne.

– Jag började förstå att det handlar om dopamin och signalsubstanser. Min hjärna behöver roliga saker, att jag lär mig nytt.

Hon hittade sin plats när hon började använda sina egna erfarenheter till att hjälpa andra människor som har NPF. Sedan tre år tillbaka coachar hon klienter med adhd och autism att fungera bättre i livet.

Numera styr hon själv över timmarna hon arbetar.

– Jag har paus mellan klienterna och den sista tar jag emot klockan två. Jag finns tillgänglig för min dotter. Sedan händer det att det inte räcker, att jag får lov att omboka klienter. Men det fungerar för mitt barn.

Det egna nervsystemet mår numera också bättre.

– Jag behöver få arbeta när energin finns. På ett kontor är jag slut efter klockan två på eftermiddagarna.

Text: MARIKA SIVERTSSON.

Så många är hemmasittare i Sverige

Underrapportering. Det statistiska underlaget för hemmasittande barn är osäkert.

Skolorna rapporterar själva in frånvaro och redan där finns en underrapportering, enligt forskaren Sara Linderdahl vid Uppsala universitet.

* 19 000 hemmasittare är den siffra som oftast används. Den kommer från föräldranätverket Rätten till utbildning som 2025 samlade in uppgifter om runt 400 000 elever.

Av dem hade 19 000 en frånvaro på 50 procent eller mer.

* 25 procent av landets 100 000 skolbarn med NPF kan antas vara helt eller delvis frånvarande från skolan.

Uppskattningen bygger på en undersökning gjord av Riksförbundet Attention år 2025 (med svar från 2 700 föräldrar).

* 75 procent av de hemmasittande skolbarnen kan ha NPF, enligt en återkommande uppgift. Den kommer från ett tio år gammalt projekt som Kind (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska institutet hade i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan.