Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Långtidssjuk i covid: ”Som att jobba bakis”

Projektledaren Maria Sundbom Ressaissi är långtidssjuk i covid. Hon har haft symptom i snart ett år, vilket påverkar både jobbet och livet. Men när Folkhälsomyndigheten skickar ut en enkät med anledning av coronaviruset, ställs inga frågor om långtidscovid.
Lina Björk Publicerad 1 februari 2021, kl 12:53
Jonas Malmström
Nu är det snart ett år sedan Maria Sundbom Ressaissi fick de första symptomen på covid-19. I dag har hon svårt med koncentrationen, har en ständig sjukdomskänsla och är ofta trött. Jonas Malmström

Över en halv miljon människor har hittills smittats av coronaviruset i Sverige. Många av dem har fortfarande symptom långt efter att infektionen har läkt ut. I Storbritannien visar en undersökning att en tiondel av de insjuknande haft covid-19 symptom i mer än 12 veckor. Hur det ser ut i Sverige vet myndigheterna inte. I den enkät som Folkhälsomyndigheten snart skickar ut för att sondera läget har man heller inte valt att inte ta med några frågor om det. Myndigheten hänvisar till att enkäten varken rymmer den möjligheten eller har det syftet.

En av dem som drabbades tidigt och som fortfarande känner av symptom av viruset är projektledaren Maria Sundbom Ressaissi.

En måndag i början av mars cyklade Mia, som hon föredrar att kallas, till jobbet på Folkbildningsrådet. På löpsedlarna varnades det för att det nya coronaviruset nu hade nått en allmän smittspridning. Dagen efter hade Folkhälsomyndigheten sin första presskonferens och ungefär samtidigt kände hon sig hängig och gick hem från jobbet. Efter det har hon inte varit där på nästan ett år. 

– Jag hade haft en förkylning som inte gick över, men kände direkt att det här var något annat. Jag fick ont i halsen och huvudet och kände mig otroligt matt. Helgen innan hade jag träffat min syster och hennes familj som också insjuknade, säger Mia Sundbom Ressaissi.

Läs mer Corona: Sjuk på jobbet kan leda till uppsägning

I början var symptomen milda. Lite svag feber, trötthet, huvudvärk och rivig hals. Men just som hon trodde att viruset avtog fick det fart igen. Förkylningssymptomen kom och gick, hon blev yr, hade ett tryck över bröstet och ständig huvudvärk. Efter det blev det svårt att andas. En gång besökte hon akutmottagningen med ett tryck över bröstet och vid ett senare tillfälle med kraftig värk i vaderna, men blev hemskickad då syresättningen såg bra ut och det inte bedömdes vara blodproppar.

I morgon går det nog över

Inga symptomfria dagar

I slutet av maj tog hon ett covid-test som visade att hon inte hade någon pågående infektion. I slutet av juni togs test som inte visade några antikroppar.

– Jag hade aldrig några symptomfria dagar. Det fanns bättre dagar men så fort jag gjorde något ansträngande, fysiskt eller mentalt, däckade jag efteråt. När jag inte orkade cykla längre insåg jag att jag behövde vila, men tänkte fortfarande att i morgon går det nog över.

Eftersom Folkbildningsrådets anställda tidigt fick möjlighet att jobba hemma orkade Mia Sundbom Ressaissi med sina dagar, med lite vila mellan videosamtal och mejl. Sommaren kom och gick, och hon fick äntligen komma till vårdcentralen, där hon tog prover på blod, lever och röntgade lungorna. Men läkarna kunde inte hitta något som avvek från det normala.

Det var så många frågor: Varför blir jag inte frisk? Inbillar jag mig?

På grund av negativa test, ville läkaren inte heller göra någon samlad bedömning av tidigare trolig covid-19 med pågående restsymptom. I september bytte hon tjänst, men orken var slut. Återfallen i sjukdomskänsla återkom och dessutom en allt ökande utmattning med stark trötthet. De sämsta dagarna beskriver hon som att jobba kraftigt bakis, allt värker och hela kroppen vill bara lägga sig ner.

– Arbetsgivaren skickade mig till Företagshälsovården. De kunde inte sjukskriva mig på grund av viruset men konstaterade att min situation skapade en stress och påfrestning som påverkade jobbet, så jag fick gå ner på 50 procent. Mentalt var jag också väldigt frustrerad och hade så många frågor: varför blev jag inte frisk? Smittade jag fortfarande? Har mitt immunförsvar förklarat krig mot min kropp? Eller inbillar jag mig?

Drygt åtta månader efter första insjuknandet smittas Mia igen i samband med ett vårdbesök. Denna gång finns tester tillgängliga och provet visade ett positivt resultat. Utöver att även förlora luktsinnet denna gång, var symptomen väldigt lika de tidigare.

Att gå från att ha orkat mer än sina arbetstimmar till att räkna ner minuterna tills arbetsdagen är slut, är en omställning, inte minst mentalt. Mia Sundbom Ressaissi har en tät dialog med sin chef om vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras och vad som ska väljas bort. Även arbetskamraterna är införstådda med att hon inte orkar som förr, att det kognitiva förmågorna har påverkats, varför hon ibland inte minns eller tappar ord.

– Jag har alltid sett mig själv som en plikttrogen och pålitlig person. Nu är det svårt att inte veta hur mycket jag kommer att orka när veckoslutet närmar sig.

Chefen om rehabiliteringen

Även för Mias närmaste chef Rebecka Svensén, var postcovidsymptomen någonting nytt att förhålla sig till i ledarskapet. Folkbildningsrådet har haft en tät kontakt med Företagshälsovården, annars har mycket handlat om att ha ett prövande förhållningssätt i rehabiliteringen.

– För mig har det varit viktigt att hitta en rimlig ambitionsnivå där Mia kan jobba, men fortfarande må bra. Nu när vi sitter hemma har det också blivit väldigt tydligt att jag måste planera in avstämningar där jag kollar läget eftersom vi inte träffas vid kaffeautomaten på samma sätt som på jobbet

Hon är en tillgång och vi försöker att hitta lösningar som gör det möjligt för henne att arbeta

Avstämningarna startar ofta med frågan ”Hur är läget i dag?” eller ”Hur känns orken?” Utifrån svaren är utmaningen att prioritera arbetsuppgifter som är utmanande men som ändå går att backa ifrån om orken skulle tryta.

– Ibland är det bra dagar och ibland är det dåliga. Att Mia har varit tydlig med det har underlättat för mig. Hon är en tillgång och tillför mycket till jobbet och vi försöker att hitta lösningar som gör det möjligt för henne att arbeta, säger Rebecka Svensén.


Hade jag haft ett jobb där jag måste vara på plats hade jag varit tvungen att sjukskriva mig helt, säger Mia Sundbom Ressaissi. Foto: Jonas Malmström

Oftast går Mia Sundbom Ressaissis ork i cykler. Det är tungt på måndagen, lite lättare i mitten av veckan för att sedan tryta framåt fredagen. Lördagar och söndagar innebär numera nästan alltid enbart vila, likaså eftermiddagar och kvällar. Möjligheten att jobba hemma har inneburit en flexibilitet. Arbetsuppgifter som inte har så snäva deadlines är att föredra liksom videosamtal och möten som inte är så långa. 

– Att ha en lyhörd arbetsgivare har varit helt avgörande. Hade jag haft ett jobb där jag måste vara på plats hade jag varit tvungen att sjukskriva mig helt.

Svårt att få stöd från vården

Stödet från vården har varit både bra och dålig. I början hade Mia Sundbom Ressaissi svårt att få gehör för att hennes symptom inte försvann. Man visste helt enkel väldigt lite om viruset och fokuserade på patienter som hade akuta besvär. Mycket av det mentala stödet har i stället kommit från andra som har samma besvär som hon själv.

Läs mer: Färre långtidssjuka ska utförsäkras

– Jag har själv tagit kontakt med sjukgymnast och logoped för att känna att jag gör något och får ett sammanhang. När man kommer till vårdcentralen måste man också bli lyssnad på och inte bli bortförklarad med att det beror på stress och oro. Man behöver se hela bilden och inte titta bara på enskilda symptom. Covid-19 är en komplex sjukdom och kunskapen om långtidscovid behöver öka generellt.

Sedan i somras finns en nystartad multidisciplinär mottagning på Karolinska universitetssjukhuset i Solna som börjat ta emot och utreda patienter som haft en mildare variant av covid-19, men inte tillfrisknat.

Om framtiden vågar Mia inte sia så mycket men hoppas att vila och det stöd hon får av sin arbetsgivare ska bidra till läkning och ork.

– En del av mig vill tro att det snart ska gå över. Kanske kommer det ett genombrott i forskningen, det skulle ge mig och många andra som lever i ovisshet lite hopp.

7 procent med covid-19 sjukskrivs längre än 90 dagar

Pandemin innebar en kraftig ökning av antal sjukskrivna under våren 2020. Majoriteten av de covidrelaterade sjukskrivningarna var korta, men sju procent av alla sjukfall med covidrelaterade diagnoser blev längre än tre månader.

Samtidigt har färre medicinska rehabiliteringsinsatser genomförts till följd av pandemin. Detta visar en rapport från Försäkringskassan om pandemins effekter på sjukförsäkringen.

För att få svar på frågor kring långvariga symptom har regeringen föreslagit att det läggs 50 miljoner kronor på forskning om långtidscovid.

Kunskapsöversikt om långtidscovid

Arbetsmiljö

Därför blir du utmattad av digitala möten

Ett videomöte är mer ansträngande än ett fysiskt möte. Det beror bland annat på känslan av att hela tiden vara betraktad. Nu kräver Arbetsmiljöverket att arbetsgivare blir bättre på att jobba med den digitala arbetsmiljön.
David Österberg Publicerad 30 november 2023, kl 06:03
Till vänster en person som har videomöte, till höger en trött kvinna som gnuggar ögonen.
Det är inte bara mörkret som gör dig trött. Videomöten innebär en enorm belastning för din hjärna. Foto: Colourbox.

Möjligheten att jobba på distans underlättar både arbetsliv och privatliv. Men att ständigt jobba digitalt har också nackdelar. Ett tydligt exempel är den negativa effekten av videomöten. Forskning från bland annat Stanford University visar att vi blir betydligt tröttare av att ha möten via skärm jämfört med fysiska möten.

Varför blir man trött av videomöten

Tröttheten har flera förklaringar. En är att videomöten påminner om känslan av att befinna sig på en scen. I ett digitalt möte tittar deltagarna på varandra hela tiden, vilket inte är fallet i ett fysiskt möte.

En annan är att det är jobbigt att titta på sig själv hela tiden.

– Spegelbilden gör dig mer benägen att börja jämföra dig själv med andra och tänka på vem du borde vara eller hur du borde se ut, vilket kan bidra till nedstämdhet, depression eller ångest, har Géraldine Fauville, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, tidigare sagt till Kollega.

Ändra bakgrundsbild i Teams

Ytterligare en förklaring är att ett digitalt möte oftare är visuellt rörigare än ett fysiskt möte. Antingen ser man en del av rummet hos de andra deltagarna eller en av de bakgrundsbilder som exempelvis Teams erbjuder. 

Ett digitalt möte kan också ge en känsla av instängdhet. I telefonsamtal eller under fysiska möten kan du röra på dig, men under videosamtal förväntas du ofta vara i bild och sitter mer still. 

Många brister i den digitala arbetsmiljön

Nyligen genomförde Arbetsmiljöverket 1 500 inspektioner för att ta reda på hur bra arbetsgivare är på att arbeta med den digitala arbetsmiljön. Inspektionerna visade att vart fjärde företag hade brister i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

– Digitala arbetssätt innebär ofta mycket osynligt arbete och ett enormt informationsflöde. Vi har visserligen arbetat digitalt ganska länge nu, men först nu ser vi konsekvenserna. Forskning har bland annat visat att våra hjärnor påverkas av att ständigt arbeta digitalt och behöver återhämtning. Många har dagar som fylls av digitala möten. De kan innebära en otrolig belastning på den kognitiva funktionen, säger Malin Cato, projektledare på Arbetsmiljöverket.

Bra att stänga av kameran

Ansvaret för arbetsmiljön – även den digitala – ligger hos arbetsgivaren. Arbetsmiljöverket kräver nu att de företag som har brister i den digitala arbetsmiljön åtgärdar dem.

För den som tycker att digitala videomöten är ansträngande finns en del knep att ta till. Ett är att stänga av kameran – eller åtminstone stänga av ”self-view”, så att du inte ser dig själv. Det kan också vara bra att påminna deltagarna om att ha en så neutral bakgrund som möjligt.

5 anledningar till att videomöten steker din hjärna

  • Det är ansträngande att hela tiden se sig själv.
  • Det är svårare att tolka andras kroppsspråk och ansiktsuttryck.
  • Det är påfrestande att hela tiden vara betraktad av andra.
  • Det är tröttande att titta på många olika bakgrundsbilder.
  • Det är jobbigt att känna sig instängd.