Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Dyra system införs men följs inte upp

Många förändringar kommer som en chock för de anställda. Ofta också för fackligt förtroendevalda. <br />
Publicerad
Sifs enhet för strategisk utveckling håller på med ett projekt för att underlätta för förtroendevalda och medlemmar att delta i och påverka strategiska förändringar på arbetsplatsen. Det leds av Cecilia Beskow och Hanna Söderkvist. Första delrapporten Att påverka strategiska förändringar kommer att följas av ytterligare tre. Cecilia Beskow:
- Förändringsarbete borde vara en ständigt pågående process där ledning och medarbetare samverkar i dialogform. Då skulle de slippa förhandla efteråt och ägna sig åt brandkårsutryckningar. Vi vill också förmå parterna att damma av utvecklingsavtalet. Kunskapen om det är dålig och därför också användningen av det.
Rapporten handlar mest om tekniska förändringar. Det har visat sig att beslut att införa helt nya system fattas på tämligen lösa grunder och utan hänsyn till vad som är bra för arbetsplatsen och medarbetarna. Och utan att man gör konsekvensanalyser och riskbedömningar. Incitamentet är snarare trender och mode, vetskapen eller tron att "alla andra" har gjort likadant.
- Lika förvånande är att ett företag kan investera säg 200 miljoner kronor i ett nytt system vilket enligt förhandsuppgifter skulle ge besparingar på 30 procent men sedan inte följa upp om det verkligen blev så.
Birgitta Sjöberg är ordförande i Arla Foods koncernfack och deltog i arbetet med delrapporten. Hon tycker inte att facket på länge har fått påverka stora förändringar i företaget. Under tiden har flera fusioneringar skett.
- Innan vi 2000 gick samman med ett danskt företag visste vi vad som pågick. Vi fick påverka omständigheter som var viktiga för svenska medarbetare. När vi nu är i fusionstankar med ett holländskt företag hade processen gått långt innan våra representanter i bolagsstyrelsen fick veta om det.
Birgitta Sjöberg anser att större öppenhet skulle gynna alla parter. Företagsledningar brukar säga att en affär skulle ha äventyrats om de hade yppat något innan den var klar och informerar inte ens bolagsstyrelsen. I så fall tycker hon att man kan fråga sig om rätt personer sitter där.
I dag är de flesta anställdas vardag fyllda av arbetsuppgifter. Är det inte mycket begärt att de dessutom skulle orka och hinna reflektera över företagets planerade förändringar?
- Jo. Men företag borde se till att de fick tid och möjlighet att reflektera och bidra med sina kunskaper. Det skulle gynna allt och alla. Och visst är det synd att utvecklingsavtalet är så okänt och oanvänt.

LISBETH NIEMINEN

Fotnot:
Utvecklingsavtalet mellan dåvarande SAF, LO och PTK innehåller regler och värderingar för utveckling av till exempel företagens effektivitet och lönsamhet samt för sysselsättning. Bland annat regleras medbestämmandet vid förändringar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.