Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

För några veckor sedan utsattes spelutvecklaren Paradox Interactives Stockholmskontor för hot från upprörda spelare.  Bakgrunden är att Paradox på den sociala plattformen Discord förbjudit en spelare att använda en bild på Turkiets första president Kemal Atatürk. 

Enligt Paradox har de en regel som inte tillåter att man har riktiga historiska personer som profilbilder.  Paradox moderator ska också ha kallat Atatürk för "kontroversiell", vilket väckte en våg av mycket starka känslor hos vissa. 
 

Hotet: skulle tända eld på arbetsplatsen

Enligt polisanmälan kommer hotet bland annat från en person som skrivit att man vid lunchtid ska gå in på arbetsplatsen i Stockholm och tända eld på lokalen. 

Om man inte skulle lyckas med det ska personen stå utanför ingången med en kniv och vänta på personal att knivhugga. 

Personen ska även ha lagt ut bilder på ingången till arbetsplatsen på sociala medier. 

Att spelföretag orsakar känslor är inte helt ovanligt. Framför allt kring släpp av nya spel. Men hot av den här digniteten är ovanligare. 

– Vi exponeras för en stor del av världen. Men att hotet riktas så här direkt mot kontoret var obehagligt. Det var skönt att arbetsgivaren tog det på allvar och satte in resurser direkt, säger Gustav Palmqvist, Unionens klubbordförande på Paradox. 

Extra bevakning efter hoten mot Paradox

I samband med hoten sattes extra bevakning in kring kontoret på Södermalm. 

Händelsen är anmäld till polisen och Arbetsmiljöverket. I den sistnämnda framgår att hoten varit riktade både mot företaget i allmänhet, kontoret i Stockholm och enskilda medarbetare. 

Hur mår de anställda idag? 

– Nu tycker jag att oron har lagt sig lite. Anställda reagerade väldigt olika på hoten, vi är många nationaliteter som jobbar här med olika bakgrund och erfarenheter, så vissa tog det hårdare än andra. 

Paradox ändrade reglerna för profilbilder

Paradox har efter detta infört nya regler för profilbilder för det aktuella spelet ”Hearts of Iron IV”. Verkliga bilder av politiska eller militära personer födda efter år 1800 får inte längre användas. Porträtt hämtade från själva spelet är däremot tillåtna, med undantag för framträdande ledare i Nazityskland.